Friday, December 11, 2009

Fredagsbilen 11 Dec

Brorsan kör sitt mail "Fredagsbilen" för en utvald skara. Härmed återges dagens:


Sportbilar är något som saknas idag. De flesta sportbilar är mer som gamla tiders GranTurismo-vagnar. Inget fel i att åka GT, men det är ju inte lika sportigt.

Jag hade nöjet att köra en sådan här i somras. Med tak. Öppningen som man ska tråckla sig in igenom är nästan löjligt liten. När man väl har kommit in så är bilen rymlig som en livmoder. Man omsluts på alla sidor. Av plåt, läder och bakelit.

När man står vid trafikljus så har man ögonen i höjd med knävecken på de som står på trottoaren bredvid. Då ska man inte snacka om de andra trafikanterna. Visste ni att Toyota Yaris är en jättestor bil?
För att inte tala om Vovlo V40.

Med en rebellisk känsla kastade jag bilen ut bland jättarna på motorvägen och drog ur den på växlarna (trimmad – ca. 1150cc). I med fyrans växel och vi når strax överljudsfart. Den upplevda hastigheten är minst 250 km/t. Ändå kör vi knappt fortare än övrig trafik. Grå människor tittar uttråkat ner från sina transportkapslar medan jag skrattar högt och ropar till ägaren (Som sitter 2 centimeter ifrån mig) att "Det här är så kul att det omöjligt kan vara lagligt". Sen ler vi lika fånigt som bilen själv gör.


När man läser moderna motortidningar så skrivs det ibland om "direktstyrd" eller "kommunikativ" ditt eller datt. De orden passar inte på en Austin Healey Sprite. Intuitiv är bättre. Man tänker att man ska svänga och vips så åker man åt ett annat håll. Då är det bra att den är så liten att man inte kan halka omkring inuti den.
Ha det bra och hitta på något skoj i helgen!

/Chrestian



Saturday, December 05, 2009

Gummilistkrom för bövelen

Det är Lördag och du har känslan i kroppen. Det är dags för en liten shakedown med dina närmaste vänner. Plåtpolarna.

Välartade Valiant behöver en kärleksfull hand. Någon tidigare ägare har haft ur fram- och bakrutan, förmodligen i samband med omlack, men saknat den kromlist som ska sitta inpressad i gummilisten. Den är inte bara snygg, den har även som uppgift att pressa ut gummilistens kanter så de tätar.



Vi börjar med att skrapa bort smuts ur gummilisternas veck med något verktyg som inte repar. Nylonplast eller trä. Jag gjorde ett verktyg av en isskrapa av nylon. Stoppade också in en kupévärmare i bilen. När den värmer upp rutorna blir gummit märkbart medgörligare.




Sikarudetæt og en bajer, så har du det hele for pokker, mann!


Min glasmästare ordinerar SikaRudetæt för att täta gummilisterna. Silikon är NO-NO. Den smeten håller vatten i sig, och är även lite frätande. Det gör att rosten verkligen får grepp om plåten. Sikarudetæt är vad som gäller alltså. Aldrig silikon. Lyssnar ni tjejer?

Tätningsmedlet pumpas in mellan gummilist och kaross. Där fyller det ut och håller tätt när kromlisten, eller spränglisten som den kallas, pressar isär gummilisten. Även gränsen glas-gummi får lite smet.
Detta är ett riktigt skitgöra. Det blir grisigt, det går inte att komma ifrån. Ser ut som ett barnkalas.



Nu får gummilistens fals några droppar såpa och vatten. Överflödigt tätningsmedel har börjat titta fram. Värre ska det bli.




Specialverktyget görs nu lite tunnare och får en ny tjänst som gummikantspetare.




Bit för bit lotsas kromlisten in i fållan. Man behöver klämma till den lite ibland för att gummit ska sluta sig över den. Ibland gick det helt fint för att i nästa stund vara en kamp för varje centimeter. Då kan det vara bra att vara certifierad i 3V-metoden;
Vilja
Våld
Vaselin




Belöningen finns runt hörnet.




Spränglisten tycks funka för nu bubblar det ut tätningsmedel. Ett gott tecken!





Verktyget tar nu stolt på sig sin tredje uppgift som skrapa. Sen har vi en del skojig städning att utföra. Tusen svarta, kladdiga fingeravtryck från tätningsmassan överallt!




Överbliven tätningsmassa tas bort med t-sprit, eller som i detta fall rapsolja.
Resultatet känns faktiskt häpnadsväckande tydligt. Bilens uttryck har flyttats upp från halvrisig till riktigt lovande.




Smaskens! En glad Mopar.
Kromlisterna har jag hittat för runt 1200:- i specialiserade butiker, men räkningen slutade för min del på 265:- Jag köpte mina åtta meter (!) av Barbro på Örebro Agentur. Stort tack!
/ Cheerio!


Tuesday, November 24, 2009

Monday, November 23, 2009

Wadells Monarscooter


Har äntligen återfått nog med ro i kroppen för att ta hand om inkomna penseljobb. Tog en Ouzo och gick igång med Wadells race-Monarscooter.



El Wadello är Hotrodder i själ och hjärta och inte så blyg. I sena kvällstimman har jag kommit igång och lägger dramatiska latinomönster efter hela sidorna. Racemopeden är duktigt sänkt och kommer att lira fint med den här stilen. Karossen är lackad i kopparmetallic vilket får ränderna att försvinna i vissa ljus, medan de i skuggan framstår som ljusare än karossen, för att därefter bli mörka när karossen glimmar till i ljuset. Skön effekt.

Ränderna är blandade av One Shot's Copper metallic med lite Signpainters White för att ta ned den lite. Med så vilda mönster så håller jag kulören lite lugnare för att kompensera. Hoppas kunden gillar detta, stilen är vild och kräver rätt ägare.


När denna är klar är det nytt rekord för hur många linjer jag lagt på ett och samma fordon. Och detta är en liten moped bara!



Börjar likna något



Monarscooter-terapi

Terapijobb

Min egen Monarscooter stod och såg anskrämlig ut i sin penslade prakt mitt i garaget. Gnuggade bort lite färg och hängde tillbaka mätare och lyktsarg. Ser genast ut som att den är på väg någonstans. Som en protest mot nedgången. Använde en trissa som är av modellen "scotch" -men mildare. Smal och rödbrun, Inte lika hård som den svarta. Avverkar bara färgen och är mjuk mot plåten.

Lycklig Färd med Ford

En ny ägare kan nu komma lite närmare nirvana
genom framförandet av Korallröd tysk kvalitetsprodukt med helsoffa
och trepet på rattstången

Enligt devisen "En in, en ut" var jag tvungen att släppa taget om något för att kunna härbärgera Välartade Valiant. Turen kom då, något förvånande till Taunusen. Jag köpte den när jag var sjutton och har således haft den i tjugo år! Bilen som jag hade stora planer för, kom så småningom i skymundan bakom andra inkommande projekt. Och andra. Och andra.
Lusten hade tappats.

Slutligen kändes den som en belastning. Det kan vara hårt att ge upp en dröm, speciellt när den är ganska lätt att förverkliga. Jag hade samlat en hel del delar till den, och bilen har i skrivande stund bara avverkat 6000mil sedan försäljningen 1961, en mil härifrån. Bland den första sändningen av den då högmoderna nya Taunusmodellen som skeppades till Sverige hade den vita framblinkers och mera påkostad inredning än de senare.

Den har aldrig burit radialer. Det mesta av sin körtid har avverkats i vänstertrafik. Det får en att känna historiens vingar. En hel lunta besiktningspapper följde med. Jag önskar den många trevliga utflyktsmil.

Wednesday, November 18, 2009

Valiant V100-65


Vi Välkomnar Välartade Valiant!
Man ska aldrig någonsin hänga på Blocket när man redan har fullt upp.



Bilen fixades tydligen upp och lackades för mindre än tio år sedan men har haft några tuffa år. Fullständig rengöring såväl utvändigt som invändigt är redan igång. Rundsmörjning, glödlampspyssel, diverse justeringar, bilfiltar och diskret Pinstriping står på "att göra" listan.
Njuter redan av ljudet av sexan. Mysigt.
Mycket mysigt.



Första uppgiften blir att byta en trött strålkastare. Av erfarenhet vet vi att Biltema har en rund 7"-are som passar. Efter inköp upptäcker vi att denna gamla favorit nu har blivit en kinakopia, och att, gud bevare oss, sju tum är sju tum plus lite extra för Mao i den stora diktaturen. De passar inte. Går inte att få dit. Sablar.

Några svordomar senare hittar vi en annan lösning. Strålkastarens glas är ovanligt välbehållet. En fin reflektor hittas i ett hörn av verkstan. Visst kan man para ihop dem?



Öppnas varsamt med skräckinjagande verktyg. Smartare att snitta upp kanten med vinkelkapen, men denna reflektor ger sig genast när den ser tången och mina galet uppspärrade ögon!



Se där ja! Så snäll man blev. Fram med limmet. Jag kör med byggmaterial; vit akryl. För färgens skull. Det var fullständigt tillfälligt att den stod närmast. Lovar.
Låtom de förutbestämda tu mötas i en evig omfamning

Resultatet blev en välfungerande lykta med genuint utseende. Hela processen tog omkring fyrtio minuter och det känns för en gångs skull välinvesterat. Kände mig nöjd när den tredje dagen som Plymouth-ägare slutade.





Wednesday, November 04, 2009

Moped? Moped!

Det är lätt att vara tuff.
Efter att ha gått och småfnissat åt tuffa bilsnubbar som då medelålderns första tecken ger sig tillkänna börjar hänge sig åt mesiga mopedfebern trillar jag då alltså själv dit.


Det hela börjar med att Wadell, alias Blåfot, kommer släpandes på den hålborrade karossen till sin tävlings-Monarscooter (artikel kommer) och vill ha några krumelurer pinstripade på den.

Genast börjar Rösten. Ni vet...Rösten.
-Fanken, en såndär Monarscooter har jag ju stående någonstans på farsans gård. Den som aldrig startade när jag var i rätt ålder. De ser ju helsköna ut. Kanske dags att ta revansch!

Åren har gått obemärkta förbi -den är precis lika ful som när jag själv köpte den!

Den stod handmålad och skuren på en marknad någonstans. Prislappen var överkomlig även för en femton-sextonåring; sjuttiofem kronor. Motorn fanns några marknadsgubbar längre bort och betingade sina modiga 120:- Minns att han inte ville pruta för motorn var så himla bra. Den startade aldrig...

...men vilka vader jag fick av att försöka springa igång den dagligen i en vecka. En tonårings envishet.

Penslar kan bli till vapen i händerna på en del farbröder



...men under den penslade ytan hittar jag till stor lycka maroonröd flankerad av vaniljgult. Mums! Så underbart femtiotalistiskt.


Andra sidan har gått omkull vid någon tid och bättrats fläckvis så till den grad att jag beslutar mig för att ta bort färgen helt. Bromsolja kan vara lösningen om man vill spara originalfärgen längst in, men den här gången följer allt med. Plåtrent efter att bilden togs.


Gladmålning
Orsaken till att jag tror att den målats av en farbror är att en femtonåring skulle valt en poppigare färg än sunkröd och kommunalgrå.


Sicken resning


I det tjugotal år sedan dessa moppar varit ute i ljuset har Monarscooterns enda sällskap varit denna likaledes handpåstrukna Vicky MS50 anno ca 1955. Då Vicky ställdes undan på grund av ett kostsamt argument med lagens långa arm tänkte jag den var den enklaste att starta, men icke. Ringarna gillar inte dagens luft visar det sig. Däcket sprack, se bild. Vem ringer man för att reklamera?
Upprörande på min ära!

Monday, November 02, 2009

blogg 2 blogg business

Som ett litet sidospår har jag nyligen ritat ihop några stämpelmotiv för oss bilälskare.

Firman som säljer dem heter Inkywings och har en egen blogg där talangfulla scrapbookare nu visar vad man kan göra med dem. 40'a Forden längst upp och några till nästan längst ned på följande sida:
http://inkywings.blogg.se/





Fick nyss hem några nya stämplar som fortfarande luktar varmt gummi. Smaskens. Som vanligt blir jag så entusiastisk så jag inte kan styra mig. Sprang genast runt och stämplade allt som stod stilla, inklusive bilplåt och Saabens sidorutor. Får se hur länge det sitter kvar.





Resultatet av mitt stämplande är klart nybörjaraktigt om man jämför med scrapbooktjejerna. Där ligger man i lä. Men jag har åtminstone ganska stylish kuvert att skicka räkningarna i.
Kunderna kommer att böna om flera räkningar nu.

Friday, October 30, 2009

Fredagsbilen 30/10


Återger härmed brorsans "Fredagsbilen" för dagen 30/10 -09

Jag har fått ännu ett återfall på T-27or.
Denna är en av mina favoriter.


Då jag läste om den i en gammal HotRod -tidning från tiden innan min födelse (det är alltså JÄTTELÄNGE sedan) tycker jag mig minnas att den hade en Chrysler Hemi monterad bakom föraren. Snubben har alltså fötterna i höjd med framaxeln och en gjutjärnsklump bakom nacken. Motor och bakaxel är ihopskruvade med bara kopplingen emellan; ingen växellåda alltså; med resultatet att bilen inte har någon fjädring bak. De av oss som någon gång har åkt EPA-traktor vet hur detta påverkar väghållningen. Denna bil körde dessutom riktigt fort, på den tiden som man körde alla 402 metrarna med hjulspinn. –En hjälte helt enkelt.

Ha en trevlig helg!

/Chrestian






Monday, October 12, 2009

Motionera Amazonen

Amazonen byggdes om på sent åttiotal. Det blev choppning och ombyggnation till tvådörrars med långa dörrarna.

I samband med att jag tog över bilen så kollade vi lite extra på den, byggaren och jag. Det visade sig att den är en av endast 144st Amazoner som såldes på hemmamarknaden 1966 som var både kombi och av Sportutförande. Så det var ju synd att den blev ombyggd. Å andra sidan hade den troligtvis blivit pressad om inte jag köpt den. Isärplockade Amazoner var värdelösa då. Den kördes hem i hällregn utan rutor, utan inredning, elsystemet var bara spaghetti och utan startnyckel. Jag minns att jag höll in ljustutan för att få någon belysning framåt, medan vattnet forsade från huven, över instrumentbrädan och ned i knäet på mig. Jag flinade som en tokig hela vägen hem.

Jag bodde hos föräldrarna. Pappa gick ett varv runt den. Mamma var inte imponerad.

Sportmotorn var sliten och drog olja. Fyrpetad låda och kombiutväxling gjorde att den varvade 3200rpm på landsvägen. Trots det drog den måttliga 0.84 l/mil när jag pendlade till konstplugg i Nyköping i den. En tur på fyra timmar i laglig fart. Nyköpingspolisen älskade bilen. Blev stoppad tolv gånger på två år. Rekord. Men aldrig en bot.

Det var då jag började rita små polissymboler på förardörren. Det blev en lång rad.


2,1 levnadsglada litrar som frustar via en Simonsburk som gett upp och skramlar. Inget ont om Simon, burken funkade bra i sjutton år.

Senare fick den en 2,1 liters B20 som fortfarande sitter i den. Den är portad, planad, välkammad och glad. Kopplad till en Overdrive. Den går friskt, men det är ingen extrem maskin. Byggd för att vara kul att köra utan att dra galet mycket soppa. Jag var så förnuftig när jag var nitton. Vad hände sen?

Jag har samlat på mig en del godsaker som ska vara i bilen. Planerar att göra den i original Lindblomsgrön med mossgrön originalinredning.

jr Huff 'stripin.






jr Huff är på tok för ung för att vara så duktig på Pinstriping. Tror han är runt tjugo. Till råga på saken så är han verksam i USA och borde därför ha torskat fast i den här färgglada stilen som fortfarande lever här och var, ni vet Pinstriping med färger i tre glada pasteller så att allting ser ut som Florida på åttiotalet.

Men nej, Junior Huff slår till gång på gång med att göra områden med fantastiskt genomarbetade mönster, single line stripes, och single color. Samma linjebredd rakt igenom. Som fältlackeringar fast i mönster. Sjuttiotal och nutid i egen mix. Kontrasterat av vita orörda områden omkring, som andningshål för blicken. Han ror hem det. Snorvalp!
Jag älskar detta. Tycker det tillför något i en liten värld där många följer John, trots att Pinheads har rykta om sig att vara excentriska och fritänkande.

Saturday, September 12, 2009

Bonneville salt flats

Brorsan kör ett frekvent mail till en utvald skara. Det kallas "Fredagsbilen" och innehåller vad det låter som. Återger härmed Fredagsbilen 4 Sept 2009. Håll till godo:

Hej på er!
Idag visas en 27a T-Ford roadster som byggdes 1950 av Marvin Whiteman med hjälp av hans kompis Tom Beatty.
Marvin stoppade i en strokad Mercury sidventils v8 med Navarro toppar och tre förgasare. Fronten kom från en Kurtis Kraft Midget racer.

Detta var alltså innan Chevrolet kommit med sin smallblock v8. Det vassaste som fanns på gatorna var Oldsmobile Rocket 88 som hade en toppfart på nästan 160 km/t.
Hiskeligt snabbt.

Tom körde Marvins 27a på Bonneville, i 143,76 Miles per hour. 230 km/t.
Marvin var 16 år.

Ha en trevlig helg och kör riktigt fort!


Klicka på bilderna för förstoring

rädda huvudbromscylinder

När jag tog över PV-karossen så hade den redan stått ute på ett fält och blivit...låt oss kalla det "lagrad". Om den vore ett rödvin skulle den kanske ha benämnts "vintage", "mature" eller "aged". På baksideetiketten skulle man kunnat läsa "Med fyllig smak av matjord och gammal socka".


Matjord var den full av, då löv redan blåst in i den öppna kupén i minst tio år. Sedan stod den i min ägo och mognade ytterligare. Inte på ekfat, men väl på släktens gamla odlingsåker. Mina förfäder må vända sig i gravarna. Jag drar mig till minnes att jag en dag tog bort den huvudbromscylinder som på peeveevis sitter under bilen. Lade sedan in den i bilen för att den skulle ligga torrare och helt enkelt inte trilla bort. Förra året hittade jag den begravd i den friska matjorden inuti bilen. Det var en gravrostig klump. Av ren nyfikenhet tog jag isär den. Kände mig som en utgrävare av en Faraohs pyramid.

Insidan såg bättre ut än man hade rätt att kräva, så en dag när blästern var framme så fick sig även cylindern en dusch av sahara. Nu såg allt mycket trevligare ut så numera har den fått såväl nytt bromsrör som etsande grundfärg och svart epoxiliknande färg.
Ja jag vet att jag gör allting bakfram, borde kanske se om den kan renoveras innan jag daltar med lack och finpyssel. Men faktum är att det blir mycket roligare att greja med den nu när den är uppsnyggad.




Volvo PV 544
Den svenskaste av alla svenska bilar? My Ass!







Men man får väl tacka Lockheed för flygplansbromsarna.



Monday, September 07, 2009

HORROR!



Det låg ett avhugget marsvinshuvud på uppfarten idag.
Någon försöker säga oss något.


Fast det visade sig bara vara ett uttryck av Capris intresse för sorkdestruering. Capri är den randiga gårdskatten. Han är en rackare på sitt jobb. Samma gentleman kom hem med en huggorm, se inlägg från 2007.

Friday, September 04, 2009

Träådring av Woodman




Mitt talangfulla genetiska ursprung har gjort träådring på aluminiumfälg. Kontrastlinjer av undertecknad. Se mera ådring på www.woodmanltd.com


Thursday, August 20, 2009

Aktietrading!

Det finns en vacker och subtil intelligens i marknadskrafterna.
Jag äger just nu bara två typer av aktier. Båda inhandlades för ungefär en vecka sedan.
Den ena har gått +207:-
Den andra har gått -207:-
Är inte det närmast utopisk harmoni?


Wednesday, August 19, 2009

Ang. planerad trängselskatt i GBG:

Skön kommentar på D.I. idag:
skatt eller avgift? 2009-08-19 07:25
Varför envisas med att kalla det skatt? Att betala en skatt med redan beskattade pengar när du använder ett beskattat fordon när du kör på skattefinansierade vägar är så dumt att klockan stannar...
Chiefen



En egen anekdot på detta handlar om senast jag var i Norge. På de stora vägarna blir man automatiskt fotad och räkningen kommer till Sverige efter flera månader. Ungefär som att köra för fort mot en fartkamera, men kostnaden är mindre... Systemet funkar bra och det är lätt att betala när räkningen väl kommer.

Nåväl, körde även på landsbygden och då kommer en obemannad vägtull som bara tar mynt. Med känslan av att vara en brottsling blir jag tvungen att bara passera utan att betala. Väl hemma igen försöker jag komma till rätta med detta genom att surfa på vägtullens hemsida och hittar faktiskt info om hur jag ska betala. Kostnaden 35Nok ökar snabbt till över 150Sek när banken tar ut en avgift för att förmedla pengen till norsk bank! (Jag har Swedbank) Dessutom har jag spenderat en helt onödig kväll framför datorn istället för att vara i verkstan.

Vad lär jag mig då av detta? Jo, eftersom jag inte har lust med trams som detta så blir det skruvmejsel och tio mm fast nyckel nästa gång. Redneck style.


Monday, August 17, 2009

näbbmusen

Fick en egen näbbmus kl06:07 imorse. Veckan börjar med en förbehållslös present från en god vän.

Thursday, August 13, 2009

Tini på Rat Fink Reunion


På allmän begäran. En bättre bild på Tinis Woodie så man kan digga textningen. (Fel datum i bilden.)
Flukta! Klicka för förstoring. -Lettering av rang!



Tuesday, August 04, 2009

Reklam på Saaben


pinstriping.se uppdaterad med några nya bilder.
Ränderna på bilden ovan gjordes mellan tre skurar av regn under Rat Fink Reunion. Trodde de skulle sköljas bort fullständigt på vägen hem då det formligen spolade ned från himlen, men färgen klarade testet.




Watsoninspirerad Pinstriping på huven påminner mera om ett katolskt tempel! Ska jag fortsätta med den pårökta stilen eller ska jag lacka gubb-vackert originalskick och köra försiktigt? Den har visat sig fungera fint som reklam för verksamheten. Folk i alla åldrar kommer oblygt fram och pratar.

Monday, July 27, 2009

Rat Fink 4


Tin Nieminen åkte från Finland i Chevrolet Woodie med underbar, underbar lettering. Tini finns på http://www.tinstripe.com


Bra jobbat, Tini


Shoebox med pinstriping


Respektingivande Camaro med trattar. Den var så sexig så jag ville göra den med barn.
Fråga inte mera...



Psykostriping


Äldre vagnar i gott sällskap



Precis så här underbart var vädret när jag körde hem. Mellan skurarna mitt på dagen hade jag gjort ett stort mönster på min egen bils bakruta och jag funderade nu på om det skulle vara något kvar av färgen när jag kom hem. Lyckligtvis gick det bra. Grym färg, "1 Shot". Bilder på detta kommer.