Monday, July 28, 2008

Rat Fink Reunion



Rat Fink är över för 2008 och jag hade nöjet att köra demo på pinstriping hela dagen i tillägg till att dela ut pris för "Hottest Hot Rod". Priset gick till Niklas från Bjursås för hans underbara 32:a med patinerad lackering. Ett mycket fint bygge.

Tack till alla som kom fram och snackade en stund.
Det fanns inga sura miner och jag hade en mycket bra dag tack vare alla er. Ni som berättade att ni har en streetrod / hotrod / surfboard / motorhuvar med mera som ska målas kan nå mig på 0247 / 71177
eller mailen: mark snabel-a willhans.com

Jag bor mellan Leksand och Borlänge och platsen är lätt att hitta. Titta in på en kaffe och snacka lite.

/ Mark










Wednesday, July 16, 2008

Pinstriping på Rat Fink Reunion

Fick ett samtal från Mooneyes Sverige häromdagen.
Håkan. Han frågade om jag vill köra demo på pinstriping på Rat Fink Reunion den 26:e. Varje hel timme ska jag stå där och 'stripa framför folk. Lite läskigt tycker jag nog att det är. Men en merit att bli tillfrågad. Jag sade ja.

Jag kommer också måla ett av prisen till prisutdelningen.

Rat Fink Reunion är den träff som jag brukar prioritera. Den är ganska laid-back och känns mera som en kravlös träff kompisar emellan. Gemytlig.

Skär ut frisk plåt!

Busbilen skulle egentligen bara besiktas och sedan skulle jag njuta av aktiv körning, eller ja...busköra som det också heter. Var det tänkt. En idé var att ta bort all gammal sunkig ljudisolerande asfaltspapp i den. Tidigare ägare hade ändå monterat växellådan i spänn mot karossen. Hur tyst kan den bli liksom?

Sedan skulle golvet göras plåtrent inför lack i original Ermine White, eller Lotusvit som är samma sak. Det blir så snyggt med alla gamla pressningar i ett Angliagolv.
Men läget var ganska trist.


Allting började som det brukar, med två rosthål

Under mattorna, under asfaltspapp, under blymönja och rost var golvet slätt. Lagat med pansarplåt av sällan skådad tjocklek! Inte en pressning hade förarsidan. Tunneln var dessutom uppskuren och hålet tätat av en popnitad bit av en aluminiumburk!
Jag tänkte efter länge. Sedan skar jag ut hela främre tunneln och svetsade in en bättre från en reservdelsbil. Öppnade upp hålet för växellådan lite mera och den lade sig nu bekvämt tillrätta i en avlastad position.

Därefter fann jag i delhögen flera delar av originalgolv till Anglia. Finemang! Jag kapade bort en bit till.



Ett hav av lappningar och pansarplåt!

Lådans väljardel har en stor bult som klämde emot tunnelns insida. Efter att ha öppnat upp ett hål för den så knackade jag en täckplåt. Tog sju minuter.



Jätteenkelt när man tar en hylsa som mothåll och väljer en konvex plåthammare. Nej, jag har inte någon krymp- och sträckmaskin. Här är det old school som gäller.



Nu började det kännas som om jag kommit över tröskeln, så jag kapade lite mera!


...och lade in Anglians dekorativa X-pressning! Ingen Anglia är komplett utan den! Beauty! Notera täckplåten som svetsats in över hålet för bulten.



Det var väl här som jag definitivt bestämde mig för att köra första sommaren i trafik utan att lacka golvet. Plåtrent är så hotrodaktigt och hantverksmässigt stiligt!
Visst är det vackert med frisk plåt?

I skrivande stund har jag även svetsat in en bit rundstav runt spakens hål. Ett gammalt customtrick för att snygga till vassa plåtkanter. Sedan har jag tagit en paus ifrån svetsning för att ägna mig åt framvagnen. Den eminenta vagnen har två högerfjäderben har det visat sig! Med det är ju en historia för en annan dag.

Friday, July 04, 2008

In the beginning!

Den här grejen jag har på gång med Anglior. Vet inte riktigt var den startade. Det kan ha varit på en gulnad bild från när storebror var liten, strax innan jag föddes...

Den visar vår dåvarande gårdsplan med en Cheva, en MG och så en raskt ihopkastad busbil i form av en Anglia med 1500 GT motor från en Cortina GT. Ett av många yxbyggen som gjordes på den tiden. Denna egensinniga vagn blev snart såld, men hann med att skrämma gammelfarfar först. Denne lånade bilen för ett kort ärende och gasade som han gjorde med Duetten med B4B-motor. Anglian gjorde två långa streck och sen var han klar med den. Satte sig tydligen aldrig i den mera.
Men detta är ju bara en legend för mig. Jag var ju inte där.

Wednesday, July 02, 2008