Friday, October 30, 2009

Fredagsbilen 30/10


Återger härmed brorsans "Fredagsbilen" för dagen 30/10 -09

Jag har fått ännu ett återfall på T-27or.
Denna är en av mina favoriter.


Då jag läste om den i en gammal HotRod -tidning från tiden innan min födelse (det är alltså JÄTTELÄNGE sedan) tycker jag mig minnas att den hade en Chrysler Hemi monterad bakom föraren. Snubben har alltså fötterna i höjd med framaxeln och en gjutjärnsklump bakom nacken. Motor och bakaxel är ihopskruvade med bara kopplingen emellan; ingen växellåda alltså; med resultatet att bilen inte har någon fjädring bak. De av oss som någon gång har åkt EPA-traktor vet hur detta påverkar väghållningen. Denna bil körde dessutom riktigt fort, på den tiden som man körde alla 402 metrarna med hjulspinn. –En hjälte helt enkelt.

Ha en trevlig helg!

/Chrestian






Monday, October 12, 2009

Motionera Amazonen

Amazonen byggdes om på sent åttiotal. Det blev choppning och ombyggnation till tvådörrars med långa dörrarna.

I samband med att jag tog över bilen så kollade vi lite extra på den, byggaren och jag. Det visade sig att den är en av endast 144st Amazoner som såldes på hemmamarknaden 1966 som var både kombi och av Sportutförande. Så det var ju synd att den blev ombyggd. Å andra sidan hade den troligtvis blivit pressad om inte jag köpt den. Isärplockade Amazoner var värdelösa då. Den kördes hem i hällregn utan rutor, utan inredning, elsystemet var bara spaghetti och utan startnyckel. Jag minns att jag höll in ljustutan för att få någon belysning framåt, medan vattnet forsade från huven, över instrumentbrädan och ned i knäet på mig. Jag flinade som en tokig hela vägen hem.

Jag bodde hos föräldrarna. Pappa gick ett varv runt den. Mamma var inte imponerad.

Sportmotorn var sliten och drog olja. Fyrpetad låda och kombiutväxling gjorde att den varvade 3200rpm på landsvägen. Trots det drog den måttliga 0.84 l/mil när jag pendlade till konstplugg i Nyköping i den. En tur på fyra timmar i laglig fart. Nyköpingspolisen älskade bilen. Blev stoppad tolv gånger på två år. Rekord. Men aldrig en bot.

Det var då jag började rita små polissymboler på förardörren. Det blev en lång rad.

video
2,1 levnadsglada litrar som frustar via en Simonsburk som gett upp och skramlar. Inget ont om Simon, burken funkade bra i sjutton år.

Senare fick den en 2,1 liters B20 som fortfarande sitter i den. Den är portad, planad, välkammad och glad. Kopplad till en Overdrive. Den går friskt, men det är ingen extrem maskin. Byggd för att vara kul att köra utan att dra galet mycket soppa. Jag var så förnuftig när jag var nitton. Vad hände sen?

Jag har samlat på mig en del godsaker som ska vara i bilen. Planerar att göra den i original Lindblomsgrön med mossgrön originalinredning.

jr Huff 'stripin.






jr Huff är på tok för ung för att vara så duktig på Pinstriping. Tror han är runt tjugo. Till råga på saken så är han verksam i USA och borde därför ha torskat fast i den här färgglada stilen som fortfarande lever här och var, ni vet Pinstriping med färger i tre glada pasteller så att allting ser ut som Florida på åttiotalet.

Men nej, Junior Huff slår till gång på gång med att göra områden med fantastiskt genomarbetade mönster, single line stripes, och single color. Samma linjebredd rakt igenom. Som fältlackeringar fast i mönster. Sjuttiotal och nutid i egen mix. Kontrasterat av vita orörda områden omkring, som andningshål för blicken. Han ror hem det. Snorvalp!
Jag älskar detta. Tycker det tillför något i en liten värld där många följer John, trots att Pinheads har rykta om sig att vara excentriska och fritänkande.