Motionera Amazonen

Amazonen byggdes om på sent åttiotal. Det blev choppning och ombyggnation till tvådörrars med långa dörrarna.

I samband med att jag tog över bilen så kollade vi lite extra på den, byggaren och jag. Det visade sig att den är en av endast 144st Amazoner som såldes på hemmamarknaden 1966 som var både kombi och av Sportutförande. Så det var ju synd att den blev ombyggd. Å andra sidan hade den troligtvis blivit pressad om inte jag köpt den. Isärplockade Amazoner var värdelösa då. Den kördes hem i hällregn utan rutor, utan inredning, elsystemet var bara spaghetti och utan startnyckel. Jag minns att jag höll in ljustutan för att få någon belysning framåt, medan vattnet forsade från huven, över instrumentbrädan och ned i knäet på mig. Jag flinade som en tokig hela vägen hem.

Jag bodde hos föräldrarna. Pappa gick ett varv runt den. Mamma var inte imponerad.

Sportmotorn var sliten och drog olja. Fyrpetad låda och kombiutväxling gjorde att den varvade 3200rpm på landsvägen. Trots det drog den måttliga 0.84 l/mil när jag pendlade till konstplugg i Nyköping i den. En tur på fyra timmar i laglig fart. Nyköpingspolisen älskade bilen. Blev stoppad tolv gånger på två år. Rekord. Men aldrig en bot.

Det var då jag började rita små polissymboler på förardörren. Det blev en lång rad.

2,1 levnadsglada litrar som frustar via en Simonsburk som gett upp och skramlar. Inget ont om Simon, burken funkade bra i sjutton år.

Senare fick den en 2,1 liters B20 som fortfarande sitter i den. Den är portad, planad, välkammad och glad. Kopplad till en Overdrive. Den går friskt, men det är ingen extrem maskin. Byggd för att vara kul att köra utan att dra galet mycket soppa. Jag var så förnuftig när jag var nitton. Vad hände sen?

Jag har samlat på mig en del godsaker som ska vara i bilen. Planerar att göra den i original Lindblomsgrön med mossgrön originalinredning.