Matjord var den full av, då löv redan blåst in i den öppna kupén i minst tio år. Sedan stod den i min ägo och mognade ytterligare. Inte på ekfat, men väl på släktens gamla odlingsåker. Mina förfäder må vända sig i gravarna. Jag drar mig till minnes att jag en dag tog bort den huvudbromscylinder som på peeveevis sitter under bilen. Lade sedan in den i bilen för att den skulle ligga torrare och helt enkelt inte trilla bort. Förra året hittade jag den begravd i den friska matjorden inuti bilen. Det var en gravrostig klump. Av ren nyfikenhet tog jag isär den. Kände mig som en utgrävare av en Faraohs pyramid.
Insidan såg bättre ut än man hade rätt att kräva, så en dag när blästern var framme så fick sig även cylindern en dusch av sahara. Nu såg allt mycket trevligare ut så numera har den fått såväl nytt bromsrör som etsande grundfärg och svart epoxiliknande färg.
Ja jag vet att jag gör allting bakfram, borde kanske se om den kan renoveras innan jag daltar med lack och finpyssel. Men faktum är att det blir mycket roligare att greja med den nu när den är uppsnyggad.
Volvo PV 544Den svenskaste av alla svenska bilar? My Ass!
Men man får väl tacka Lockheed för flygplansbromsarna.
FRÅGA!
ReplyDeleteFinns det nån "bilkyrkogård" här i Dalarna? Eller nått liknande med gamla bilar? Blev ofantligt sugen på att ut och fota lite "skrot" efter en diskussion om detta på ett fotoställe. ;-)
Har du några tips?