Friday, February 05, 2010

Freak Friday!

Dags igen för brorsans Fredagsmail:

Hej på er!

Jag har haft fullt upp denna vecka. Massor att göra på jobbet och för övrigt har veckan spenderats med en snöskyffel i nävarna känns det som.
--Så i dag blir det bara en liten uppföljning på serien små bilar med stora motorer. Hur stor motor kan man egentligen få in i en BMW Isetta? Eller i en Messerschmit?
Större än man kan tro verkar det. Och fler.

Trevlig helg och ha det så roligt i snön.
/cecce

















 

Wednesday, January 27, 2010

Välartade Valiant vandrar vidare



Ni vet hur det känns när man vill göra en massa saker men inte har tid? Jo, jag förstod nästan det.

Jag ville få in vardagsbilen, den gamla gröna långnosSaaben, i värmen igen, slippa skrapa rutor och tramsa med motorvärmarsladdar, samt frigöra lite kapital till husrenoveringen. Det var bara en sak som gnagde lite. Vem ska ta över Valianten? Trist om den skulle gå under på raggen så här i elfte timmen. När såg du en skaplig Valiant sist?

En annons i tidningen Klassiker gav...ingenting. Fel forum för små amerikaner. Lättad tänkte jag på den kommande sommaren i nyfixad Valiant. Småturer till badplatsen och butiken. Bilträffar och igenkännande leenden.

Sedan blev det kallt och kallare ändå och Saaben som stod ute frös nästan i bitar. Motorvärmaren gav plötsligt upp och jag fick kabla igång bilstackaren i minus 25. Det var inte populärt. Den blängde på mig med gamla Lukaslyktor med buktat glas.

Efter moget övervägande åkte Valle ut på blocket och nu hände det saker; jag kunde ha bytt mot en bostadsinredd Citroen (Öhh wow?), en Saab 900 i gott skick (*tappar andan av åtrå?*) eller en taksänkt Amazon i kupéutförande (Såg faktiskt välbyggd ut). Sen kom det snabbt flera hyfsat substansiella bud och några samtal. Ett av dem kom från Rättvik och här fanns en som visste hur man gör. Man slänger sig i bilen och kollar genast. Tar med sig handpenningen och viftar med sedlarna framför säljaren.

I kombination av att det var en trevlig typ och därtill mycket kunnig så gjorde jag det enda rätta. Med Valianten nu i goda händer greppade jag sedelbunten och siktade mot banken.


Bakom hörnet väntar nya spännande upplevelser.


Thursday, January 21, 2010

VW-split som sidovagn


Friday, December 11, 2009

Fredagsbilen 11 Dec

Brorsan kör sitt mail "Fredagsbilen" för en utvald skara. Härmed återges dagens:


Sportbilar är något som saknas idag. De flesta sportbilar är mer som gamla tiders GranTurismo-vagnar. Inget fel i att åka GT, men det är ju inte lika sportigt.

Jag hade nöjet att köra en sådan här i somras. Med tak. Öppningen som man ska tråckla sig in igenom är nästan löjligt liten. När man väl har kommit in så är bilen rymlig som en livmoder. Man omsluts på alla sidor. Av plåt, läder och bakelit.

När man står vid trafikljus så har man ögonen i höjd med knävecken på de som står på trottoaren bredvid. Då ska man inte snacka om de andra trafikanterna. Visste ni att Toyota Yaris är en jättestor bil?
För att inte tala om Vovlo V40.

Med en rebellisk känsla kastade jag bilen ut bland jättarna på motorvägen och drog ur den på växlarna (trimmad – ca. 1150cc). I med fyrans växel och vi når strax överljudsfart. Den upplevda hastigheten är minst 250 km/t. Ändå kör vi knappt fortare än övrig trafik. Grå människor tittar uttråkat ner från sina transportkapslar medan jag skrattar högt och ropar till ägaren (Som sitter 2 centimeter ifrån mig) att "Det här är så kul att det omöjligt kan vara lagligt". Sen ler vi lika fånigt som bilen själv gör.


När man läser moderna motortidningar så skrivs det ibland om "direktstyrd" eller "kommunikativ" ditt eller datt. De orden passar inte på en Austin Healey Sprite. Intuitiv är bättre. Man tänker att man ska svänga och vips så åker man åt ett annat håll. Då är det bra att den är så liten att man inte kan halka omkring inuti den.
Ha det bra och hitta på något skoj i helgen!

/Chrestian



Saturday, December 05, 2009

Gummilistkrom för bövelen

Det är Lördag och du har känslan i kroppen. Det är dags för en liten shakedown med dina närmaste vänner. Plåtpolarna.

Välartade Valiant behöver en kärleksfull hand. Någon tidigare ägare har haft ur fram- och bakrutan, förmodligen i samband med omlack, men saknat den kromlist som ska sitta inpressad i gummilisten. Den är inte bara snygg, den har även som uppgift att pressa ut gummilistens kanter så de tätar.



Vi börjar med att skrapa bort smuts ur gummilisternas veck med något verktyg som inte repar. Nylonplast eller trä. Jag gjorde ett verktyg av en isskrapa av nylon. Stoppade också in en kupévärmare i bilen. När den värmer upp rutorna blir gummit märkbart medgörligare.




Sikarudetæt og en bajer, så har du det hele for pokker, mann!


Min glasmästare ordinerar SikaRudetæt för att täta gummilisterna. Silikon är NO-NO. Den smeten håller vatten i sig, och är även lite frätande. Det gör att rosten verkligen får grepp om plåten. Sikarudetæt är vad som gäller alltså. Aldrig silikon. Lyssnar ni tjejer?

Tätningsmedlet pumpas in mellan gummilist och kaross. Där fyller det ut och håller tätt när kromlisten, eller spränglisten som den kallas, pressar isär gummilisten. Även gränsen glas-gummi får lite smet.
Detta är ett riktigt skitgöra. Det blir grisigt, det går inte att komma ifrån. Ser ut som ett barnkalas.



Nu får gummilistens fals några droppar såpa och vatten. Överflödigt tätningsmedel har börjat titta fram. Värre ska det bli.




Specialverktyget görs nu lite tunnare och får en ny tjänst som gummikantspetare.




Bit för bit lotsas kromlisten in i fållan. Man behöver klämma till den lite ibland för att gummit ska sluta sig över den. Ibland gick det helt fint för att i nästa stund vara en kamp för varje centimeter. Då kan det vara bra att vara certifierad i 3V-metoden;
Vilja
Våld
Vaselin




Belöningen finns runt hörnet.




Spränglisten tycks funka för nu bubblar det ut tätningsmedel. Ett gott tecken!





Verktyget tar nu stolt på sig sin tredje uppgift som skrapa. Sen har vi en del skojig städning att utföra. Tusen svarta, kladdiga fingeravtryck från tätningsmassan överallt!




Överbliven tätningsmassa tas bort med t-sprit, eller som i detta fall rapsolja.
Resultatet känns faktiskt häpnadsväckande tydligt. Bilens uttryck har flyttats upp från halvrisig till riktigt lovande.




Smaskens! En glad Mopar.
Kromlisterna har jag hittat för runt 1200:- i specialiserade butiker, men räkningen slutade för min del på 265:- Jag köpte mina åtta meter (!) av Barbro på Örebro Agentur. Stort tack!
/ Cheerio!


Tuesday, November 24, 2009

Wadells Monarscooter2


Som den såg ut när den senast satt ihop.
Du kan klicka på bilden.

Monday, November 23, 2009

Wadells Monarscooter


Har äntligen återfått nog med ro i kroppen för att ta hand om inkomna penseljobb. Tog en Ouzo och gick igång med Wadells race-Monarscooter.



El Wadello är Hotrodder i själ och hjärta och inte så blyg. I sena kvällstimman har jag kommit igång och lägger dramatiska latinomönster efter hela sidorna. Racemopeden är duktigt sänkt och kommer att lira fint med den här stilen. Karossen är lackad i kopparmetallic vilket får ränderna att försvinna i vissa ljus, medan de i skuggan framstår som ljusare än karossen, för att därefter bli mörka när karossen glimmar till i ljuset. Skön effekt.

Ränderna är blandade av One Shot's Copper metallic med lite Signpainters White för att ta ned den lite. Med så vilda mönster så håller jag kulören lite lugnare för att kompensera. Hoppas kunden gillar detta, stilen är vild och kräver rätt ägare.


När denna är klar är det nytt rekord för hur många linjer jag lagt på ett och samma fordon. Och detta är en liten moped bara!



Börjar likna något



Monarscooter-terapi

Terapijobb

Min egen Monarscooter stod och såg anskrämlig ut i sin penslade prakt mitt i garaget. Gnuggade bort lite färg och hängde tillbaka mätare och lyktsarg. Ser genast ut som att den är påväg någonstans. Som en protest mot nedgången. Använde en trissa som är av modellen "scotch" -men mildare. Smal och rödbrun, Inte lika hård som den svarta. Avverkar bara färgen och är mjuk mot plåten.

Lycklig Färd med Ford

En ny ägare kan nu komma lite närmare nirvana
genom framförandet av Korallröd tysk kvalitetsprodukt med helsoffa
och trepet på rattstången

Enligt devisen "En in, en ut" var jag tvungen att släppa taget om något för att kunna härbärgera Välartade Valiant. Turen kom då, något förvånande till Taunusen. Jag köpte den när jag var sjutton och har således haft den i tjugo år! Bilen som jag hade stora planer för, kom så småningom i skymundan bakom andra inkommande projekt. Och andra. Och andra.
Lusten hade tappats.

Slutligen kändes den som en belastning. Det kan vara hårt att ge upp en dröm, speciellt när den är ganska lätt att förverkliga. Jag hade samlat en hel del delar till den, och bilen har i skrivande stund bara avverkat 6000mil sedan försäljningen 1961, en mil härifrån. Bland den första sändningen av den då högmoderna nya Taunusmodellen som skeppades till Sverige hade den vita framblinkers och mera påkostad inredning än de senare.

Den har aldrig burit radialer. Det mesta av sin körtid har avverkats i vänstertrafik. Det får en att känna historiens vingar. En hel lunta besiktningspapper följde med. Jag önskar den många trevliga utflyktsmil.
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se