råmaterial

Här är trädgårdstomten framsläpad. Komplett med mossa på taket. Man kan inte låta bli att drömma och man ska inte göra det heller. Jag loppade på några dåliga bakskärmar för att liksom skissa lite i skala 1:1. Blev så sugen att jag fortsatte lite i Photoshop. Se även tidigare inlägg.


Det är givetvis ett hopplöst projekt.
Bara choppningen blev färdigsvetsad någon gång på tidigt nittiotal. Sektioneringen är bara punktad. Stora hål och glipor överallt. Sedan dess har karossen stått ute på olika platser och under olika ägare. Den är bottenlös. Ingen el. Ingen motor. Ingen brandvägg. Ingen tank. Inga glasrutor, bara desperat tillskuren plexi, för att hejda naturens framfart något.

Jag gillar hopplösa projekt. Länge sen jag såg något så hopplöst faktiskt! Vilken utmaning!

Dessvärre står det tre bilprojekt nedskruvade i garaget redan. Måste nog knuffa tillbaka tomten in bland brännässlorna igen...


sänkt, och med justerad huv skulle den alltså se ut så här.
Klara influenser från Bonneville.

544 kustom

Nu när jag ändå håller på så lägger jag ut en bild på hur PV'n kan tänkas se ut när man satt samman den. Tack till brorsan för lånet av illustrationen som jag choppat och sektionerat. Notera att bilden visar en 544. Min kaross har delad fram- och bakruta och ser alltså mera ut som en 444. Den föddes dock 1962 som en 544 favorit. Hmm, man kanske skulle gå ordentligt mot strömmen och stoppa tillbaka den treväxlade favoritlådan och bygga en stroker som drar lika bra på alla varv.

choppat & sektionerat

Fredag morgon och behöver en liten vitamininjektion.
Högtalarna spelar Black Flag-Rise above.
Glada gossar. Hade de spelat dansband hade de hetat Blackflagz.
Hmm, ska man toppa detta med en kaffe?

Kastar in några bilder av PV'n som choppades och sektionerades av en kompis på tidigt nittiotal men som aldrig kom längre. Förrän nu. Det vill säga...jag har skaffat in en lika dålig front som provmonterades igår. Huven behöver tappa sex centimeter för att passa på karossen. Se blyertslinje på huvsidan. Då blir det inte mycket kvar av den. Funderar på om jag kan kompensera på något sätt så den inte blir så tunn. Ska släpa fram den i framtiden och ta bättre bilder.
Ja. Bilen är lika dålig som den ser ut.

Vattenslipa Mantafisken

Det var visserligen tjusigt att få på lite ny silver metallic, tyvärr måste den slipas bort igen. Färgen var bara ett test och kulörblandningen höll inte måttet. Vi slipar av så blir bilen lite bättre i ytan. Många timmar är orsaken till att en bra billack kostar en bunt pengar idag.



Grid 600 och mycket vatten, så är panelerna snart släta och fina. Sedan en sväng med 1200-papper så är bilen nästan blank redan innan lack!

Mantaföljetongen

Kastade en hink färg på Mantan igår bara för att känna på färgen.

Tråkigt nog stämmer den inte alls med originalfärgen som finns under huven, i skuffen och på andra, ännu mera intima ställen. Den känns så kall och modern. Lägg märke till att jag uttalar "modern" med ett ogillande tonfall och en lite sur min.



Har jag fått färg enligt ett riktigt recept eller har jag fått en generell silver metallic? Här under lysrören ser den kanske ganska varm ut, men ute är den blek och strikt. Sablar också. Vad gör jag nu?



Webomröstning: Ska Mark blanda lite gult pigment i klarlacken eller inte?

Det är något speciellt över den här bilden.

Många av oss har fått lära oss att svarta fälgar får bilens hjul att se klumpigare ut. Mera rustika. Svart är en dålig idé.
Röda fräcka fälgar med vita sidor, det är fint det. Eller silver för de nyare sextiotalarna och framåt. Gäller många. Eller karossens färg även på hjulen, det hade många fabrikat under ett antal år.
Så kommer den här bilden.

Plötsligt ser päronhalvorna ut som små Dinkytoys, eller möjligtvis danska Tekno.
Farthungriga små leksaksbilar byggda inte för att se charmiga ut i skyltfönster. Nej byggda för fartlekar.
Navkapslarna ser ut som nitar som håller små hjul med löstagbara gummiringar.
Underbar bild.


 

Kära hushelvete

Det har knappast ungått någon av våra närmaste vänner att vi bygger en lägenhet innuti en industribyggnad. Speciellt som vi har hållit på med det sedan 2003 utan att egentligen komma någon vart.

Jodå, nytt vatten och avlopp drogs när den gamla oisolerade plattan ändå var upphuggen och utkastad, slangar för vattenburen värme drogs innan gjutning, liksom att en stor del av elen också gömdes därnere i betongen, men faktum är att vi startade med en fungerande byggnad, ramponerade den, och sedan dess har det sett ut som en krigszon och gör det fortfarande.

Dags att lista våra största tillgångar:
1. Okunskap
Få husprojekt skulle bli förverkligade om upphovspersonerna visste vad de gav sig in i. "Tänk så många människor som byggt hus före oss. Kan de så kan vi". Nja. Snarare: Folk i gemen ärver sina hus eller köper dem färdiga. Byter själv tapeter och misslyckas med det där eluttaget som aldrig blir riktigt pålitligt. Sen var det det där om de sista listerna som aldrig kommer på plats. Så värna om din okunskap. Tänk inte efter för mycket innan du hoppar in i saker.

2. Naivitet.
"Om man gör allting själv så kostar det väl inte så mycket"
-Den är bra! Bör snarare utläsas; "Om du gör allting själv så kommer projektet i det närmaste stå helt still men ändå kosta ofattbart mycket pengar."

Om du ska göra ett projekt som kommer ta en månad men ser att det kostar dubbelt så mycket som du har råd med så kommer projektet att stå still medan du sparar pengar. I slutänden kommer du ha gjort ditt projekt på tre gånger planerad tid, men du har nått målet. Många andra ser på postkodlotteriet istället, för att de orkar inte, kan inte, eller tror inte att de kan.

Saker vi lärt oss mot vår önskan:

1. Om du tar upp ett hål i väggen för en minitraktor och sen beställer tid för muraren så kommer du ha det hålet i två år. Det kommer kosta mycket i extra uppvärmning, men i gengäld får du tillfälle att träffa traktens barn, katter och annat småknytt inne i ditt hus på ovanliga tider på dygnet. Bör upplevas.

2. Om du har kostat på ditt bygge nytt vatten och avlopp så att "allting är nytt" och "nu har vi gjort allt rätt den här gången" så kommer det gamla avloppet precis i skarven mot det gamla nätet att ge upp så snart du grävt igen hålet. Ett eget äventyrs-vattenland! Wow! När du hyr grävmaskinisten och gräver upp hålet så kommer avloppet att ligga ännu djupare än sist, kommunen kan inte komma ut och göra sin del och det kommer att regna konstant så ni efter ert vanliga fulltidsjobb får hinka upp sand ur ett hål många kvällar i rad. I regnet. Det för människor närmare varandra. Förhoppningsvis.

3. Om du räknat fel när macadamen lyfts in av traktorn, så är det bra om du iallafall har bil med dragkrok. Själv började jag kolla på annonser efter drag till en Saab95-73. Efter inköp, hämtning av draget (tur, bara 7 mil bort), montering, besiktning, lån av vagn, hämtning av macadam så kunde vi fylla upp sista decimetern som bärlagret sjönk av sin egen tyngd.
En decimeter macadam i det aktuella rummet vägde sju ton och gjorde underverk för våra ryggar och axlar. Ungefär här blev Saabens motor lite sämre tills den måste bytas. Nästa motor höll 300mil. Men vilka mil det var!

4a. Om hantverkarna säger något i stil med "Ohh, herregud, stället måste dräneras om nu direkt för hundratusen för det sjunker i kvicksand, ohh hjälp kolla väggarna, allting kommer rasa, ohkära nån då, det finns garanterat människorätande blåbetong här som avger radon och taket här måste saneras från jättefarlig monstereternit" eller liknande; byt hantverkare. Ta hem någon lugnare. Påminn dig själv om att huset stått sedan 1947.

(4b)
Få hus trillar ned i huvudet på ägarna. Det gagnar dem inte. Hus känner till andra, mer sofistikerade sätt att jäklas. Som när cirkulationspumpen gick klockan fyra på morgonen och pannan överhettades. Jättekul bus. Om man är ett hus. Det var några dagar innan julafton.

5. Det oväntade.
Pinsamt. Flyttkartonger. Möbler med täcken över sig på grund av allt damm. Bygglort. Smutsen dras med in i andra rum. Inget är riktigt fint längre. Vi som planerat små oaser där vi kunde ta igen oss efter byggattackerna.

Då vill folk hälsa på. Ångest! Varför nu? Varför oss?

Här kommer vi till det oväntade: Folk älskar projekt. Andras projekt är nästan mera spännande än egna. De älskar att hälsa på. Några älskar att hjälpa till! Hålla koll. Fråga. Visst flinar de lite ibland men de återkommer och är uppenbarligen faktiskt intresserade. Det hade vi inte räknat med. Det har sina fördelar att vara klassens clown!

Bromsjustering Saab V4

Bakbromsarna på en Saab V4 är ovärderliga. Speciellt på vintern. Här justerar vi upp dem så din danspartner kan svänga på rumpan igen.

Justerskruvarna kommer att vara fastrostade, var så säker. För att rädda dem gör du följande.


När du pallat upp bilen ordentligt och tagit bort hjulet är det dags att ta bort bromstrumman. Borsta av lös smuts först så slipper du få in den bland bromsgrejerna och hjullagren. Den stora muttern som håller trumman på axeln har en sprint. Den ska ersättas av en ny när du monterar alltsammans igen. Ut med den. Bort med muttern. Den sitter inte så hårt om det är som det ska. Efter att du knackat och lirkat med trumman ett tag så kommer den loss. Vackert. Nu har vi frilagt operationsområdet. Be syster lägga fram de blanka verktygen. Nu gäller det att instifta respekt i patienten!

Själva idén är att ta bort bromsskölden. Med den lös är det lättare att få justersaken att fungera igen. De finns vad jag vet inte att köpa längre, så pajjar vi dem måste vi ragga upp fungerande begagnade delar. Varsamt våld är det som gäller!

Ta bort bromsbanden med sina fjädrar och lägg grejorna i ordning. Försök iallafall. Om du är som jag kommer du ändå att glömma hur allt ska sitta. Men herregud, det handlar ju bara om bromsen. Vem använder den?



När skölden ska bort måste vi demontera hjulcylindern. Om du inte nyss monterat nytt bromsrör så kommer detta troligen att gå av nu. Om du vill rädda röret så lossar du det försiktigt och vrider själva cylindern istället. Det är ett gammalt djungeltrick. Här har vi tagit loss skölden och skruvat tillbaka cylindern så hejdarsåsen inte rinner ut.

Nu ska vi tala klarspråk med skölden.
För att den ska ta till sig våra argument måste vi först ta bort en förstärkning som är nitad på baksidan. Utan förstärkningen kan justermojjens lilla huvud sättas i skruvstädet nämligen. En kort stund senare med kapen så låter den sig pillas bort med skruvmejseln. Hejdå. Hälsa Sankte Per.






Då snor vi flickvännens gasol och ger den lite värme och kärlek. Värme iallafall. Är du karl nog att ha gassvets hemma så får du extra vuxenpoäng här.



Medan den fastrostade justerskruven fortfarande är varm så går du till skruvstädet. Låt lite 5-56 eller liknande koka in i gängen. Dra fast käftarna runt själva ställskruven och vicka skölden fram och tillbaka. Detta får ta tid. Själv hade jag kylspray som jag snart vräkte över den varma skruven. Temperaturskillnaden ger ett litet utrymme i gängan, och med lite tur kommer då oljan in där. I teorin. Jag fick vicka skölden ca 400ggr innan skruven släppte. I dessa lägen är det bäst att ta till hotelser. Jag brukar hota med en lokal bilmekanikers namn, känd för nypor av stål och samvetslöst hårda tag. Räcker inte det så mässar jag "folkrace, folkrace" med hög röst.




Barnaöronen kommer in i garaget lagom för att lära sig några nya ord när husse slår sig på tummen


Så äntligen ligger den på bänken, ställskruven. Till synes utan ånger. Man undrar hur den mår bakom fasaden, den självupptagna rackaren. Vi drar den mot stålborsten på borrmaskinen för att få se den i bara mässingen. Eller stålet. Eller vad de nu använde i Trollhättan på sextio-sjuttotalet. Trolldeg?

Då har vi visat vem som bestämmer. Dags att bli stygg på allvar. Knacka på en mutter på dess misshandlade huvud. Köp en hårig svets som tjänstgjort inom Svensk industri. Vrid upp styrkan på "Evil".



"Fräs på hög värme"
Som det så fint heter i matlagningsprogrammen.







Svetsa även igen de överflödiga hålen efter ...vad det nu var vi skar bort.



Krydda med rikligt med kopparpasta. Montera allt på rätt sätt trots att du glömt hur det satt. På med trumman igen. Muttern. Sprinten. Dra nu åt justerskruven rättså hårt. Skruva sen upp den tills bromsen precis inte ligger åt. Rostskydda hjulhuset medan du kommer åt. Linolja har den bästa lukten.
Servera till en fryntlig besiktningsman.

I skruvande skrivande stund har jag fått släden ombesiktad. Med komplimang för bakbromsarna. Något måste ha blivit rätt.