Projekt 93 -Klassiker

Illustration för OK-förlagets tidning Klassiker. Bilden kommer att leva även under 2016 i samband med deras nuvarande följetong Projekt 93. Notera gärna att bilens taklinje är endast subtilt antydd.

mooneyessweden

Ny site för Mooneyes Sweden.

Känd från Facebook

Sneekys facebookgrupp skulle ta fram ett klistermärke.

Så blev det.

Målarn

Likt forna tiders hårkullor tar jag mina verktyg och traskar dit där jobben finns. Men visst, jag slapp promenera. Jag tog Rovern. Följande gjordes i Stockholmstrakten.

Då vagnen ifråga har gått i statens tjänst var det på sin plats med
ett extra grinigt meddelande på väl synlig plats. Budskapet kom till mig
och ägaren under en brainstorm. Han blev mycket nöjd.

Funktionssymbolik

Kurbits

Välkommen in.

Pythagoras

En höjdarträff. Faktiskt den enda träffen jag varit på som har egna hjärtslag. Tändkulemotorerna ger en skön puls genom vimlet. Vi gratulerar arrangörerna till detta lyckade event. Personligen vill jag gärna återkomma.

Pro bono-arbete. Denna målning gjordes gratis till en
ung kille som vi nog kommer att få se mera av.
Grabben kan putsa, ja jäklar.

Motiv på kalender.

Denna allra första av Klassiker Mopeds träffar på Pythagoras
blev en höjdare. Nästa år kommer den att vara ännu större.

Ööörrrum pum pum

Victoria påhängare

Grythyttankillers

Utemöbler är så himla inne.

Kanske gick projektet lite överstyr som vanligt. All stål renslipades, allt trä gjordes nytt. Stativet fick Fords Lotusvita, träet fick Volvo 1965 års färgkod 89. Ursprungligen var denna möbel väldigt skrikigt blå i träet. Troligen gjord för kommersiell användning på ett fik eller vid en kiosk. Vårt eget val föll på en mildare gråblå.

Pinstriping

Diverse ej tidigare publicerat material.

Oljebyte Dart

Dodgen fortsätter att överraska mig med sitt fina oskruvade skick.
Jag tackade den genom att göra en engine flush och ett tidigt olje-/filterbyte. Igen.
Nu är motorn snart ren inuti.

Dusters 2015

Dusters Time Travel Meet 2015

Mys med Morris Minor

När mina vänner tog ut Miss Morris ur vinterhvilan var det ett antal av hennes funktioner som hade tappat sugen. De bad mig göra en översyn och lämna en lägesrapport. Men jag fann det svårt att lämna ett pris utan att själv veta var felet låg. Detta kunde bli timmar och åter timmar av felsökning.

Morrisen hade ett slitet säkringsskåp innehållande en enda trasig glassäkring. Kablarna satt som bläckfiskarmar runt densamma, fästa med oxiderade infästningar. Batteriets kabelsko utgjorde tändningsnyckel, då tändningen av okänd anledning alltid var tillslagen. En strömkrets hade uppenbart kortslutning, oljetryckslampan vägrade lysa och likströmsgeneratorn lät illa.

Äntligen en Minor i garaget igen

Här kommer vi till det underliga: Hela kabelhärvan var utbytt vid en tidigare ägares renovering. Kablarna i sig såg oförskämt friska ut. Men något var felkopplat eftersom tändningen låg på konstant.
Under min felsökning lärde jag känna en del av sladdarna under huven. Ett första steg var att märka upp de som direkt hade identifierats.

Nu hade jag blivit hyfsat vän med kablaget och beslöt mig för att göra en försiktig modernisering. Ett större proppskåp hittades i reservdelshögen. Med sin bakelitkropp kunde det smälta in i Morrisens maskinrum utan att sticka ut för mycket. Efter en tur i blästerskåpet visade alla anslutningar sin finaste koppar och säkringslådan blev därmed som ny. Jag belönade den med splitternya säkringar...som var gamla. Alltså nya, fast gamla typen. Äh ni förstår nog...

Den kanske viktigaste förändringen blev att tändningslåset nu kontrollerar ett relä, som i sin tur skickar de större amperen till säkringsboxen som fördelar ut den över de flesta kretsar.
Genom tändningslåset går nu endast en liten jordsignal. Minimal belastning på tändlåset, samt färre sladdar med höga laster bakom instrumentbrädan.
Nu kunde man äntligen aktivera Miss Morris via tändningsnyckeln, men överraskningen var att flera avsomnade funktioner nu verkade piggna till. Tankmätaren var en sådan. Oljetryckslampan en annan. Jolly good and splendid in deed!

Alla nya kabelskor löddes. De äckliga kulörta plasthättorna kastades
och de fick istället krympslang. Kanske inte helt kosher på en gammal
britt, men håller så mycket bättre än original.
Bakom kabelskon syns en värmeavledande skärm. En enkel plåtbit
som snabbt formades för att möjliggöra lödningar nära resten av elsystemet.

Så ska det se ut.

Jag sätter krympslang på utsatta kabelskor. Det höjer säkerheten.
Bilens ägare sätter funktion i främsta rummet och det vore trist
om den lilla godingen brann upp.

En ny leksak inhandlades på Clas Ohlson för att underlätta lödningarna.

Alla som stått och väntat bredvid en konventionell lödpenna vet att de sällan ger tillräcklig värme för att löda kabelskor snabbt och snyggt. Denna butandrivna blåslampa ger precision vid lödningarna,
ordentlig värme, samt har tillsatser för en del annat skoj som t.ex. "långnosen" för att skära tunn frigolit. Här visad med värmeblåsarnosen som på lägsta effekt ger precis lagom mysvärme för att värma krympslangen. Relativt kostsam för vad den är, men jag gillar den skarpt.

It's alive!

Efter att ha fyllt på gnistor och pumpat upp kompet så hoppade den gladeligen igång. Vid köpet satt elsystemet ett halvvarv fel. Att montera det rätt betydde att tändkabeln blev snudd på för kort, och gängorna till tändplattan är slut, så jag räknar med att den går ännu bättre när dessa detaljer är åtgärdade.

Crescent 2000

Ett fordon ritat av formgivaren Björn Karlström
Jo det finns en plats för aphäng, absolut. Men jag föredrar det någon annanstans. Modellen 2000 är en svensk ikon och jag hoppas hitta en gräddig femtiotalskulör innerst bakom dessa penslade lager.
Mopeden på bilden köpte jag i helgen av en kamrat som haft den i cirka 25 år.

Skoterett by Husqvarna

Skoterett

Skoter-rätt blev skoter-fel när någon byggde om denna till cirkusfordon.
Men jag är kanske lika knäpp som faktiskt betalade pengar för den. Alla plattjärn och gängstänger är nu borttagna och jag funderar på möjligheterna att bygga en egen bakkropp av bilskärmar och dylikt. Ett projekt som garanterat aldrig kommer att bli av.

Illuminerande tips

Lysande!
Skandinaviskt sålda Rover 400 (med flera) kan ibland ha problem med att det automatiska halvljuset vägrar slås av när man stänger av bilen. Den omedelbara åtgärden blir att ta av en batteripol så man inte blir av med all ström, men i det långa loppet vill man fixa problemet.

Problemet sitter i ett rosa relä som heter YWC 10050 och som sitter på höger sida innanför mittkonsolen. Gör så här: Lossa handskfackets två skruvar som sitter i nederkant under detsamma. Lyft bort hela facket. Ta gärna bort det blanka staget på bilden, så har du även acess till att byta pollenfiltret, när du ändå är igång. Det ger en stor skillnad på luftgenomströmning och doft i kupén. Detta filter sitter med kortsidan utåt och kan dras ut rakt bakåt efter att en täcklucka tagits bort.

Åter till mittkonsolen.
Skjut fram framstolarna och lossa de bakersta skruvarna på mittkonsolen, de som sitter närmast baksätet. Bara de två bakersta, en på vardera sida. Skjut tillbaka framstolarna igen. Vid handbromsen finns en täcklucka, där under finns två bultar. Sedan ska radion lossas, tillsammans med sin inre fästram. Knapparna för elbakrutan och varningsblinkers kan man nu trycka ut bakifrån och därmed nå de tre sista skruvarna där bakom. Skjut nu hela konsolen något bakåt så når du det rosa reläet där bakom.

Medan du väntar leverans av ditt nya YWC 10050 (eller likvärdigt) så kan du brygg-kabla över kontakterna på bilden. Du har nu en Rover som fungerar exakt så som den skall, undantaget att ljuset inte slås på automatiskt.

Detta tips kan vara användbart även för ägare av Land Rover, Classic Mini samt en del MG.

Scania med fartspaghetti!

En splitterny Scania fick Pinstriping.
Plötsligt beslöts det att den skulle medverka i en lastbilsutställning i Borlänge.
Jag fick därför åka tillbaka och måla lite mera!

Räserrosor!

Sveriges kanske snabbaste kurbits sitter på Coca-ColaPlymouth'en.
Ett äldre dragracebygge som åter är på banan inför 2015.