Mys med Morris Minor

När mina vänner tog ut Miss Morris ur vinterhvilan var det ett antal av hennes funktioner som hade tappat sugen. De bad mig göra en översyn och lämna en lägesrapport. Men jag fann det svårt att lämna ett pris utan att själv veta var felet låg. Detta kunde bli timmar och åter timmar av felsökning.

Morrisen hade ett slitet säkringsskåp innehållande en enda trasig glassäkring. Kablarna satt som bläckfiskarmar runt densamma, fästa med oxiderade infästningar. Batteriets kabelsko utgjorde tändningsnyckel, då tändningen av okänd anledning alltid var tillslagen. En strömkrets hade uppenbart kortslutning, oljetryckslampan vägrade lysa och likströmsgeneratorn lät illa.

Äntligen en Minor i garaget igen

Här kommer vi till det underliga: Hela kabelhärvan var utbytt vid en tidigare ägares renovering. Kablarna i sig såg oförskämt friska ut. Men något var felkopplat eftersom tändningen låg på konstant.
Under min felsökning lärde jag känna en del av sladdarna under huven. Ett första steg var att märka upp de som direkt hade identifierats.

Nu hade jag blivit hyfsat vän med kablaget och beslöt mig för att göra en försiktig modernisering. Ett större proppskåp hittades i reservdelshögen. Med sin bakelitkropp kunde det smälta in i Morrisens maskinrum utan att sticka ut för mycket. Efter en tur i blästerskåpet visade alla anslutningar sin finaste koppar och säkringslådan blev därmed som ny. Jag belönade den med splitternya säkringar...som var gamla. Alltså nya, fast gamla typen. Äh ni förstår nog...

Den kanske viktigaste förändringen blev att tändningslåset nu kontrollerar ett relä, som i sin tur skickar de större amperen till säkringsboxen som fördelar ut den över de flesta kretsar.
Genom tändningslåset går nu endast en liten jordsignal. Minimal belastning på tändlåset, samt färre sladdar med höga laster bakom instrumentbrädan.
Nu kunde man äntligen aktivera Miss Morris via tändningsnyckeln, men överraskningen var att flera avsomnade funktioner nu verkade piggna till. Tankmätaren var en sådan. Oljetryckslampan en annan. Jolly good and splendid in deed!

Alla nya kabelskor löddes. De äckliga kulörta plasthättorna kastades
och de fick istället krympslang. Kanske inte helt kosher på en gammal
britt, men håller så mycket bättre än original.
Bakom kabelskon syns en värmeavledande skärm. En enkel plåtbit
som snabbt formades för att möjliggöra lödningar nära resten av elsystemet.

Så ska det se ut.

Jag sätter krympslang på utsatta kabelskor. Det höjer säkerheten.
Bilens ägare sätter funktion i främsta rummet och det vore trist
om den lilla godingen brann upp.

En ny leksak inhandlades på Clas Ohlson för att underlätta lödningarna.

Alla som stått och väntat bredvid en konventionell lödpenna vet att de sällan ger tillräcklig värme för att löda kabelskor snabbt och snyggt. Denna butandrivna blåslampa ger precision vid lödningarna,
ordentlig värme, samt har tillsatser för en del annat skoj som t.ex. "långnosen" för att skära tunn frigolit. Här visad med värmeblåsarnosen som på lägsta effekt ger precis lagom mysvärme för att värma krympslangen. Relativt kostsam för vad den är, men jag gillar den skarpt.