Vartannat år ska veteranbilsägare infinna sig för att få sina ögonstenar synade. Då vankar vi omkring med bekymrad min medan elaka motmänniskor utövar statssubventionerat våld på kompisen av plåt medelst avancerad utrustning.
Månader av kvällsarbete på bekostnad av den sköra symbios som utgör grunden mellan man och kvinna kan här gå om intet.
Men jag lurade dem allihop. Jag besiktar i Borlänge där varenda besiktningsman, eller kvinna, kör veteranbil. Mooaa-Haaa-Haaa!
Redan två dagar innan besiktningsdagen börjar jag beta av listan. Det var det där hålet i golvet, ja. Som vi hittade 2006. Sen frontrutan som sprack rakt över. Däcken, hur är dom? Bakbromsarna borde jag justera upp lite i år. Frontlyktorna pekar nedåt. Måste justera även dem. Svetsa ett hål, byta en ruta, justera upp några fastrostade justerskruvar. Hur svårt kan det vara egentligen?
Första kvällen åt jag svetsloppor. Där under bilen. Mums! My favourite! Hittade rätt dimension på plåt, fejkade original skarvar så lagningen inte kommer att synas under rostskyddet sen. Blev bra. Inredningen urplockad och rutorna nedvevade som skydd för svetssprut.
Dagen innan besiktning. Nu skulle rutan bytas. De där lackbubblorna slipar jag samtidigt. Men vänta nu. Bakom rutan fanns Trubbel. Trubbel som i ett långt rosthål. Man VET att bubblor och hål kommer tillsammans. Man vill liksom bara inte erkänna det. Nu var det plötsligt bråttom.
Lyckligtvis står reservdelsSaaben kvar här utanför, så ut i snön och montera loss rutan och visst, den har en rutfals som är mycket friskare! Flyt!
Omsorgsfullt och sakta svetsas den in. En aluplåt skyddade instrumentbrädan just under svetsningen.
...och målas med etsande grundfärg. Den här färgen gör mig alltid så glad. Kan det vara lukten?
Efter ett lager epoxylack så monterades rutan , med kromlist och allt, och bilen var klar för besiktning. Hur det gick? Nedslag på de där bakbromsarna som jag kände mig för bekväm för att riva isär där på natten. Inget att grämas över nu. En V4 måste ha schyssta bakbromsar så man kan peka om nosen när den understyr.
En fin detalj är att tre besiktningsmän stod i porten när jag körde in. De log. En av dem kunde nästan inte sluta berömma "pärlan" och "klassikern". Tittade noga på honom och såg att han faktiskt menade det! Jag berättade att den kostat 1500:- i inköp och han såg chockad ut. -Ja, det var länge sen nu, sade jag. Den var hemskt dålig. Nu är den faktiskt lite bättre...
Härnäst ska epoxyfläckarna täckas över med Veronagrön. Nya rutan var ett lyft. Känns bra. Inkluderat den fina frontrutan så har min bil nu delar från åtta skrotade Saabar. Bisarr fakta. Goa bil. Den är värd allt slit.
.
No comments:
Post a Comment