Besiktning? Nu igen?

Vartannat år ska veteranbilsägare infinna sig för att få sina ögonstenar synade. Då vankar vi omkring med bekymrad min medan elaka motmänniskor utövar statssubventionerat våld på kompisen av plåt medelst avancerad utrustning.

Månader av kvällsarbete på bekostnad av den sköra symbios som utgör grunden mellan man och kvinna kan här gå om intet.

Men jag lurade dem allihop. Jag besiktar i Borlänge där varenda besiktningsman, eller kvinna, kör veteranbil. Mooaa-Haaa-Haaa!

Redan två dagar innan besiktningsdagen börjar jag beta av listan. Det var det där hålet i golvet, ja. Som vi hittade 2006. Sen frontrutan som sprack rakt över. Däcken, hur är dom? Bakbromsarna borde jag justera upp lite i år. Frontlyktorna pekar nedåt. Måste justera även dem. Svetsa ett hål, byta en ruta, justera upp några fastrostade justerskruvar. Hur svårt kan det vara egentligen?

Första kvällen åt jag svetsloppor. Där under bilen. Mums! My favourite! Hittade rätt dimension på plåt, fejkade original skarvar så lagningen inte kommer att synas under rostskyddet sen. Blev bra. Inredningen urplockad och rutorna nedvevade som skydd för svetssprut.

Dagen innan besiktning. Nu skulle rutan bytas. De där lackbubblorna slipar jag samtidigt. Men vänta nu. Bakom rutan fanns Trubbel. Trubbel som i ett långt rosthål. Man VET att bubblor och hål kommer tillsammans. Man vill liksom bara inte erkänna det. Nu var det plötsligt bråttom.



Lyckligtvis står reservdelsSaaben kvar här utanför, så ut i snön och montera loss rutan och visst, den har en rutfals som är mycket friskare! Flyt!




Omsorgsfullt och sakta svetsas den in. En aluplåt skyddade instrumentbrädan just under svetsningen.



...och målas med etsande grundfärg. Den här färgen gör mig alltid så glad. Kan det vara lukten?


Efter ett lager epoxylack så monterades rutan , med kromlist och allt, och bilen var klar för besiktning. Hur det gick? Nedslag på de där bakbromsarna som jag kände mig för bekväm för att riva isär där på natten. Inget att grämas över nu. En V4 måste ha schyssta bakbromsar så man kan peka om nosen när den understyr.

En fin detalj är att tre besiktningsmän stod i porten när jag körde in. De log. En av dem kunde nästan inte sluta berömma "pärlan" och "klassikern". Tittade noga på honom och såg att han faktiskt menade det! Jag berättade att den kostat 1500:- i inköp och han såg chockad ut. -Ja, det var länge sen nu, sade jag. Den var hemskt dålig. Nu är den faktiskt lite bättre...

Härnäst ska epoxyfläckarna täckas över med Veronagrön. Nya rutan var ett lyft. Känns bra. Inkluderat den fina frontrutan så har min bil nu delar från åtta skrotade Saabar. Bisarr fakta. Goa bil. Den är värd allt slit.


.

Avancerad vinterkörning

Att föra fram ditt fordon på halt underlag kräver försiktighet. Det och erfarenhet. Jag har båda, men råkade likväl ut för ett potensiellt tillbud idag.

Effektiv halkkörning av Saab V4 kräver aktivt bruk av handbroms, alternativt vänsterbromsning. Om man som jag har ett fuskande frihjul så kopplar man gärna ur den funktionen under aktiv körning. Det är en myt att Rallyförarna använde frihjulet. Vad skulle de ha gjort med det? Sparat bensin under tävlingen? Snarare fått överhettade bromsar i brist på motorbroms.

Detta var bakgrundsfakta.
Det som hände var att jag handbromsade upp Saabeländet i en skarp kurva, ovetandes om att vinterstöveln av storlek 46 tryckte tillbaka frihjulshandtaget. När jag gasade till för att styra upp sladden så fanns det ingen växel. Brum, brum, snurr, snurr.
Pinsamt.

Jag har vuxit ur min egen bil.

Fakta kvarstår att vi har två- tre decimeter snö här idag och Saaben har aldrig varit roligare att köra. Till trots för sina uppenbara handikapp och småkrämpor. På tal om det, besiktning på Torsdag och jag har ingen chans att hinna justera bromsar, byta ruta och svetsa ett rosthål tills dess. Ska bli intressant att liksom stå bredvid och se hur jag löser det den här gången...

miljöbil = veteranbil

Har jag nämnt att nya bilar är freondoftande plasthinkar gjorda av sadister? Med avsikt onödigt komplicerat konstruerade för att försvåra ägarunderhåll (många som kör med trasiga glödlampor nuförtiden), inte speciellt säkra vid krock med älg (du sitter ju i ett skyltfönster), samt väldigt miljösmutsiga vid tillverkningen Du kan köra veteranbil upp till 5000mil innan du är uppe i samma miljöpåverkan, enl. statlig rapport.

Rädda en veteranbil nu!

Jag har nyss varit i Borlänge och hämtat upp en ny frontruta till min Manta. Veteraniakillen skulle förbi dessa trakter så vi möttes utanför Kupolen. Jag fann hans företag genom att han är annonsör i Klassiker. Vet du att vindrutor till Amazon och Saab 96 bara kostar 1000:-? Det är samma summa som när jag började köra bil för sjutton år sedan... Nästa gång ska jag be om familjerabatt och beställa till minst fyra av mina bilar.
http://www.veterania.se/index.php?p=sh&v_id=41&model=SAAB

Han berättade att rutor i moderna bilar spricker snart efter stenskott beroende på att de dels är limmade direkt i karossen, samt mera flex i karosserna. Ibland är ju rutorna ett bärande element i karosserna också... Dagens excentriska anekdot blir därför denna: Brorsan köpte en gång en rullad Saab V4, vars samtliga rutor var intakta efter rundslagningen.

Torsk på Manta

Mantastatus
Fiskens lack i silver metallic är hemkommen. Ny frontruta är beställd. Lackpreparationen fortsätter när huset har vinterrustats. Känns spännande! Någon som har en fin Berlinettainredning att sälja?

Vardags-happening!
I helgen tog jag gammelsaaben till glasåtervinningen. För mig känns det bra att göra grovgörat med en veteranbil. Den ser ju gammal ut med sin "första långnos-nos".
Att fälla sätena och plocka den full av bröte, göra startproceduren, fylla lite luft i ena framdäcket, och sen åka till miljöstationen blir mera än ett skitjobb. Det blir en liten utflykt. Mitt skräddarsydda avgassystem låter den andas så bra. Visst blev den också lite starkare när jag ställde tändningen på känsla.

Folk tittar när man står där och lastar. Någon med motoröra tittar upp när bilen sedan startas. Hör att det inte är helt standard. Klart att detta är "bara en gammal Saab", en "ohyra veefyra", men det är också bilen som alla älskar efter att ha haft en. Man får massor av vänner. Alla törs komma fram och snacka med den som kör gammelsaab.

På vardagsresan kommer gammelbilen till sin rätt. I daglig trafik, bland lortiga Svenssonslädar står den ut och erbjuder den observanta en lucka in i en annan tid, ett sundare tempo från när springschasar cyklade ärenden, politiker fanns till för folket, och ett handslag verkligen var bindande. Oavsett vad du kör för slags intressefordon, (det måste inte vara en bil och den måste inte vara gammal) så får du ett brejk i vardagen, och du glädjer oss som möter dig också.
Tusan, nu har jag peppat mig själv att smita in i garaget mitt på dagen! / Mark