Rovern –sparbössan!

Kylarbyte
Efter en försovning. Efter en dags arbete med stressade kunder, efter middagen och efter lek med lillpojken på bilmattan. När han gått och lagt sig så står jag där i finaste garagekläderna och har lust att uträtta något mera innan läggdags. Blicken landar på bönans Rover, den förnuftiga vardagsbilen som släktingar varnade oss för att köpa. Klockan står på 21:30 när jag går igång.

"Man kan inte ha en Rover. Inte i Sverige. Fabriken har gått omkull och hur ska det då gå när ni behöver delar till den."
Med facit i hand har det gått strålande. Elva tusen mil har vi kört i den, och slitdelarna har bara varit ett knapptryck bort. Totalt har vagnen rullat tjugofyra tusen, och nu blev det då dags att köpa en ny kylare. Vägsaltet har knaprat i sig originalet.
Så en kylare till en modern..ish Rover med stora motorn, det kanske blir dyrt det...

Tjugosju pund på eBay. Tjugosju sketna pund! Jag tror det är ett skämt.
Jag tror inte mina ögon ens när den dyker upp på trappen en vecka senare. Jag häpnar när den faktiskt passar. Bytet tog två timmar och det anser jag vara ganska mycket. Anledningen är att bilen är en framkrafsare och de tenderar att ha det trångt runt motorn. Air condition med sin egna kylare, fläkt och rör gör det extra trångt. Men nu sitter den där, kylaren för nästan ingenting, och bilen är testad under högfartsbelastning och allt blev rätt på första försöket.
Att det kan vara så kul att skruva själv.