Grythyttankillers

Grythyttan har genom åren haft en del konkurrens. Inte alla kopior är sämre.

Utemöblerna skänktes oss när de börjat visa tandlösa tendenser.
Jag ville inte- men min sambo tog gladeligen emot.

Åttan har rymt med tandféen.

Junior tar däremot in hela läget utan att döma.
Inget är ännu fult eller snyggt i hans värld. Allt bara är.

Några timmar senare är soffjäveln renslipad.
Den ena foten hade rosthål och fick en vända med svetsen.

...och här någonstans börjar jobbet blir roligare.
Grundmålad stomme.

Skön stil har de lyckligtvis.

Bult och mutter verkar vara de ursprungliga, mot alla odds.
De är i mässing. Gillar!
Den urkiga plastfärgen har målats på i modärn tid och har
förslutit fukten och på kort tid lustmördat möblerna.

Färglagren är legio. Original tycks ha varit gräddvit ram
med ljusblå (dalablå) virke. Värt att jobba vidare med.

Ny Lotusvit färg på stommen och nytt virke på soffan.
De gamla bitarna genomborrades och användes som mall.
Det hjälpte föga då de tydligen bytts någon gång. Samtliga fick hängas om på känn.
Härnäst skall samtliga justerad något i över- och underkant.

Grundning inför färgtest.

Färgtest av Saab veronagrön. Fotat på natten och färgen ser konstig ut.
Bra, men ingen cigarr!

Skrapning och färgborttagare tar sig genom
lagren av äldre penselsadism.
Bakerst hittar vi en behaglig "dalablå".

Men färgen som färgaffären tar fram är väldigt kulört.
Nära originalet, men det blir lite Ronald McDonald över det hela.
Vi pallar inte.

Nej vi pallar inte.

To be continued...