Hårresande våldsmek

Den busiga Anglian sattes samman av olika personer på sjuttiotalet. Den hade alla de rätta delarna och jag slog till direkt. Men ju mera jag har grävt i denna vagn ju mera har jag häpnat över den spontantitet och ofta rena ignorans men vilken den var sammansatt. Det verkar som om vederbörande både haft en diagnos och knaprat triangelgodis samtidigt. Mycket har utsatts för övervåld, och personen har varit inne och grejat med ALLT! Motor, elektriskt, axlar, bromsar, kaross, klädsel. Överallt dessa hafslösningar gjorda för ytterligare fem minuters tjänst.

Kort sagt var detta en bil som varje frisk människa skulle döma ut, men jag såg det som en utmaning.  Därför blev jag inte förvånad när jag skulle byta halvljusets glödlampa och fann detta.

Varför köpa rätt glödlampa när man bara kan naja fast en H4
på en gammal Lucasinsats?

Jag har vid tillfällen ifrågasatt mitt beslut att bygga på just den här karossen. Det finns ingen anledning annat än blind, korkad kärlek. Ju mera misshandlad jag ser att den är, ju mera lust har jag haft att ta hand om den. Jag hade kunnat fixa upp fyra vettigare bilar på samma tid!
I skrivande stund är den körbar, ett vettigt objekt, men jag måste sprätta bort den ihoplappade fronten, och hänga om framskärmarna för att ta bilen till nästa nivå. Det är långt kvar. Men nu är jag för långt inne i projektet för att ge upp.

Det händer att jag går emellan med andra projekt för att låta den vila lite. Undrar hur många hundra timmar jag har lagt ned i vraket. Vill jag veta?

Rovern –sparbössan!

Kylarbyte
Efter en försovning. Efter en dags arbete med stressade kunder, efter middagen och efter lek med lillpojken på bilmattan. När han gått och lagt sig så står jag där i finaste garagekläderna och har lust att uträtta något mera innan läggdags. Blicken landar på bönans Rover, den förnuftiga vardagsbilen som släktingar varnade oss för att köpa. Klockan står på 21:30 när jag går igång.

"Man kan inte ha en Rover. Inte i Sverige. Fabriken har gått omkull och hur ska det då gå när ni behöver delar till den."
Med facit i hand har det gått strålande. Elva tusen mil har vi kört i den, och slitdelarna har bara varit ett knapptryck bort. Totalt har vagnen rullat tjugofyra tusen, och nu blev det då dags att köpa en ny kylare. Vägsaltet har knaprat i sig originalet.
Så en kylare till en modern..ish Rover med stora motorn, det kanske blir dyrt det...

Tjugosju pund på eBay. Tjugosju sketna pund! Jag tror det är ett skämt.
Jag tror inte mina ögon ens när den dyker upp på trappen en vecka senare. Jag häpnar när den faktiskt passar. Bytet tog två timmar och det anser jag vara ganska mycket. Anledningen är att bilen är en framkrafsare och de tenderar att ha det trångt runt motorn. Air condition med sin egna kylare, fläkt och rör gör det extra trångt. Men nu sitter den där, kylaren för nästan ingenting, och bilen är testad under högfartsbelastning och allt blev rätt på första försöket.
Att det kan vara så kul att skruva själv.

Uppstressad päronhalva

Uppstressad päronhalva

En sandbeige Saab V4 kom ut på en liten tur idag.
Den går fint. Vad som är gjort åt motorn finns i äldre inlägg på den här bloggen,
men förtjänar en fast tråd som de ovan. Jag ska fixa det vid tillfälle.

Edit: Recept på Päron-swish!: Ett moget päron, portade utblås, 7,2 kam,
lättade lyftare från Crane Cams, 1st Weber med två gluggar,
samt ett rakt rör på två tum med en Simonsburk längst bak.
Häll i en bra dinosauriesmet och toppa upp med 98 oktan. Låt puttra.

Grythyttankillers

Grythyttan har genom åren haft en del konkurrens. Inte alla kopior är sämre.

Utemöblerna skänktes oss när de börjat visa tandlösa tendenser.
Jag ville inte- men min sambo tog gladeligen emot.

Åttan har rymt med tandféen.

Junior tar däremot in hela läget utan att döma.
Inget är ännu fult eller snyggt i hans värld. Allt bara är.

Några timmar senare är soffjäveln renslipad.
Den ena foten hade rosthål och fick en vända med svetsen.

...och här någonstans börjar jobbet blir roligare.
Grundmålad stomme.

Skön stil har de lyckligtvis.

Bult och mutter verkar vara de ursprungliga, mot alla odds.
De är i mässing. Gillar!
Den urkiga plastfärgen har målats på i modärn tid och har
förslutit fukten och på kort tid lustmördat möblerna.

Färglagren är legio. Original tycks ha varit gräddvit ram
med ljusblå (dalablå) virke. Värt att jobba vidare med.

Ny Lotusvit färg på stommen och nytt virke på soffan.
De gamla bitarna genomborrades och användes som mall.
Det hjälpte föga då de tydligen bytts någon gång. Samtliga fick hängas om på känn.
Härnäst skall samtliga justerad något i över- och underkant.

Grundning inför färgtest.

Färgtest av Saab veronagrön. Fotat på natten och färgen ser konstig ut.
Bra, men ingen cigarr!

Skrapning och färgborttagare tar sig genom
lagren av äldre penselsadism.
Bakerst hittar vi en behaglig "dalablå".

Men färgen som färgaffären tar fram är väldigt kulört.
Nära originalet, men det blir lite Ronald McDonald över det hela.
Vi pallar inte.

Nej vi pallar inte.

To be continued...

Good Old England

Good Old England!
En av årets mest trivsamma bilträffar försiggår i Staberg utanför Falun. Här samsas britiska fordon med Fish n' Chips och säckpipeblåsande män i kilt. Man kan inte gå fem meter utan att stanna och prata med någon man känner. Socialt så det stänker!
 Ovanför träffen kom denna goding brummande.

Målning på Mercury

Temalogo på en Mercury i Fagersta