Kromad spränglist

Kromad kant på tillvaron
–Öhh brorsan, vet du var man får tag på kromad rutlist till Opel?
–Vänta. *knappetit-knapp*
–Japp, Ebay, här är en link: Exempel.

...4min senare...

–Härligt, då har jag beställt. Tack.
–Redan?
–Japp. Kommer inom en vecka.

Något magiskt sker när gummilister får kromet monterat.
En gammal bil ser plötsligt älskad ut.

Industripannan

Extrem värme har med tiden bränt ett stort hål i vår retort. Bara att hacka upp golvet nu då.

44 år
44 år är en väsentlig tid ur ett mänskligt perspektiv. Ur ett mekaniskt perspektiv är det ännu längre.

Vår industriella värmepanna är endast femton år gammal, men flisdelen tillverkad av Ånga och Värme är från 1969. Den var tagen ur bruk när vi flyttade in för tio år sedan, men vi tvingade igång den. Förra året pinnsvetsade jag eldningsgrytan sittande med huvudet in igenom eldningsluckan. Det sved i ögonen. Resultatet var att vi tog oss genom ännu en vinter, men gjutjärn svetsar man sällan med fullgott resultat.

I år fick jag lära mig att eldningsgrytan kallas Retort, och att ett enda svenskt företag fortfarande säljer dessa. Det var kostsamt och många moment, men nu är vår retort ersatt med en splitterny. Kontaktpersonen på Biram Svets och Smide i Halmstad berättade att det inte är alla tiders bästa affär att sälja dessa prylar då de håller extremt länge. För länge, enligt uppgift. Mannen i andra änden av luren menade att det troligen var retort-originalet från kärleksåret -69 som vi nu bytt ut. Man blir ju lite stolt som svensk när man hör såna saker.

Anyway: Retort kallas det för att flisen pumpas in och byter riktning, för att gå upp i pannan och där avge sin värme. När allt var fastgjutet med värmebeständiga material så kunden den tre meter långa matarskruven åter monteras. Den som vi fick svetsad 2012. Nu är det idel nya grejor. Gjutningen fick vila i en vecka för att långsamt avge sin fukt och härda. Hur gick det sedan då? Det gick fint.. i tio dagar. Plötsligt hördes en stor smäll från källaren och när jag skyndat ned mötte mig denna utsikt.

Vid denna utsikt utstötte jag meningar som skulle
ha gjort Kapten Haddock generad.

Den stora karusellskruv som matar flisen från magasinet till schaktet har havererat. Fästöronen i växellådans kropp har gått rakt av. Gjutjärn igen... Tydligen är 44 år max på alla delar i denna maskin. Så nu blir det upprustat även där. Livet är hårt på landet men det blir ju fint när allt är nytt.

Sand & Lack

Min bil blev uppgraderad med en motortyp den aldrig levererats med. För att göra ingreppet lite mera diskret så grävde jag fram en gammaldags luftrenare ur förrådet. Med den gamla stekpannan på toppen av motorn ökade flintstonekänslan betydligt.

"Men kära konstpeln, inte kan väl den här gamla kärran brutit ljudvallen på det sätt som ni påstår. Det hela måste vara ett missförstånd, på min ära!"

Blästring pågår

Ett vanligt misstag i renoveringskretsar är att dra på för
tjocka mellanslipningslager. Med tunna lager färg framträder
den stansade texten så här distinkt. Klicka för närbild.

Med den ytrostiga luftrenaren blästrad och lackerad
blev det genast trevligare att kika under huven.
De flesta Ford Anglia byggdes i Dagenham, men denna sattes
samman i Halewoodfabriken 1964/65

Men då motorutrymmet gjorts fullstädigt i ordning, med ny vit Lotusfärg och allt, såg den gamla luftrenaren förfärligt risig ut. Detta råddes det bot på nyligen. En fuktig höstkväll åkte den resolut in i blästerskåpet, rosten for av i ett huj, och därefter bar det av till lackeringshörnan. Efter ett lager grundfärg gick vi direkt på topplacken. Inget trams med mellanslipningslager och annat fjoll.
En metallicbas från Opeln stod närmast. Egentligen var dessa luftrenare från Cortinas hårresande 1200cc-modell lackerade i en slags silvrig hammarlack, troligen utan grundfärg. Så lite bättre än original fick det bli.
Som en final fick silverbasen klarlack så den vaknade till liv och fick det djup man är van att se i en metalliclack. Det ger också en tåligare yta. Hela proceduren tog ungefär tre timmar. Att montera den nylackerade luftrenaren var mycket bra för själen!

Överrock och hatt

Överrock och hatt

När såg man det senast? Men han står framför mig och hans kanske åttioåringa ansike lyser.
–Det var länge sen.
Jag ser frågande ut.
–Ja länge sedan man såg en sån här alltså, säger han och pekar mot Gammelsaaben.
Vi släntrar sakta mot affären jag just parkerat vid. Han berättar om gamla Saab tvåtaktare han haft och hur grumsen hans svägerska blev efter att hennes starkare bil blivit frånåkt i kurvorna. Jag lyssnar uppmärksamt trots att jag fastnat i min egen fundering. För överrock och hatt. Det slutade användas på sjuttiotalet. Så när såg man det senast. Egentligen?

It is finished!

Nu slipper min kund att svara på just den frågan i fortsättningen

Blästra!

Ett industriellt blästerskåp hittades genom lokalradions "Sök o Finn". Det utgjorde ett stort lyft för den kreativa hemmaverkstaden. Det som forslades hem blev ett stort amerikanskt blästerskåp tillverkat av "Blast n Peen". Ett skåp av kraftig plåt och med ett rejält tilltaget ventilationssystem av centrifugaltyp som återvinner sanden.

Äntligen har man ett eget blästerskåp. Ytan blir så fin.

Kraftigt rostiga prylar duschas med aluminiumsilikat, medan estetisk blästring utförs med vanlig sand, gärna lite sliten. Skåpet återvinner sanden, och på vissa sätt blir den bara bättre av att kornen rundas av. De avverkar inte lika aggressivt, och ytan blir vackrare. Nästa steg blir att beställa hem glaskulor som medium. Eller borde man prova valnötsskal? Hmm. Behagliga funderingar.

Höstbilder

Son & Amazon

Sådärja. 9 månader gammal tycks han redan utvecklat en
glädje kring sådant som brummar. Nog för att han ändå
skulle vara älskad...

Listan på det han kört tillsammans med sin pappa hittills:

Saab 95 -68
Ford Anglia -65
Rover -00
Opel Manta A -73
Massey Ferguson -62
Dodge Dart -64
Volvo Amazon 122s -65

Roligast att döma av ansiktsuttryck var nog Amazonen och Anglian, tätt följt av Saaben. Kort sagt: De som låter mest.

Velo Solex

Blocketfyndet

En fransk Velo Solex 3800 i nyskick sprider nu barnslig glädje här hemma

Rostskydd. Nu åker bilens vinterkläder på. Oavsett om den kommer att köras på vinterväg eller ej.

Jag är en sån där som målar direkt på arbetsbänken.

Stingrockan

Mantan
Då det inte varit gott om nyheter om Mantan på länge så är jag nu glad över att meddela att den jäkeln har fått färg. Däremot var det helt fel dag att göra det på: Stark sol och stark vind. Svårt att se när färgen och klarlacken fick fullgod täckning. Därtill läckte den nya färgsprutan, och jag blev inte helt sams med vare sig den eller färgens viskositet. Så resultatet kräver en hel del efterbearbetning.
Men det går som synes framåt.

1:3,90

Botaniskt
Utomhusdag. Besökte det lokala skafferiet.
Ingrediensen som hittades var en mycket efterlängtad 3,90 slutväxel från 109e "Archbishop".
Den kommer ersätta den 4,10 som nu sitter i min 106e. Frågor på det?

Sanslöst att man på den lokala skroten kan hitta femtio år gamla bildelar som bara gått sisådär en 12.000mil.

Nu kommer Anglian snart att kunna hålla hundra i timmar utan att varva sönder.

Rat Fink Reunion

Bilen är nu packad inför Rat Fink Reunion i By utanför Avesta imorgon. Jag är bokad att måla på en Ford -46.

Manta A II

Mental-liclack
För första gången i mitt liv har jag lackerat med metalliclack. Skitkul!
Det gav mersmak.

Den sidensvarta som jag lade som hjälp vid slipningen var inte helt jämn.
Detta betydde att jag fick börja med att slipa ned hela skärmen med
400-papper. Sedan blev det 800, för att avsluta med 1200.
En väldig massa handarbete, men det syns lyckligtvis på resultatet.

Här har den fått sitt lager med klarlack som metallic inte klarar
sig utan. Den är skör utan ett skyddande lager.

Manta A

Skärmkanterna har klantlagats av någon tidigare ägare och
bakskärmarna borde egentligen bytas för att detta ska bli en fin bil.
Det är inte en perfekt kaross, men så gott som rostfri.

Just nu har den fått ett lager svart som bas för fortsatt lackering.
De har en läcker taklinje, inte sant?

Ford -46

Varuvagnen

En färdigrenoverad varuvagn saknade endast en enda detalj. Reklammåleriet. Datorskurna vinyler övervägdes, men kändes inte helt rätt. Så jobbet kom till mig. Tyvärr kan jag inte visa mera just nu, då reportage väntas på bilen. Vi låter biltidningen vara först med att visa kärran i sin helhet.

"Landhandel" indikerar att detta handlar om norska influenser.

Jodå, där kom den norska influensen igen.

Elgitarr

Målade en elgura för en kompis.

Torsbychevan

Pinstriping i Värmland i samband med Torsby nostalgidag.