Tacksamhet i skuggan av ett brott.

Dodgen har stått stilla i flera månader, men startar på första.

Jag backar varligt ut den och kollar sedan oljan och kylarvattnet. Allt ser bra ut. Allt låter bra. Allt luktar som det ska. Mitt vänstra pekfinger trycker in knappen "D" och vi kommer nästan ljudlöst på rull. Framme vid butiken slår jag av den och drar ut handbromsen bara för att den ska få lite motion.

När jag kommer ut ur butiken med kassen så är jag stolt över den bil som är min. De andra, alldeles vanliga bilarna ser extra trista ut bredvid den. Jag skjuter in handbromsen. Bilen lägger in högsta växeln redan i trettio. Nu är den varm och när vi kommer ut på riksvägen låter jag den jobba lite. Bilens slant-six 225'a jobbar som den ska. Automaten växlar som en dröm. Vi lägger oss på nittio så inte det roliga ska ta slut för tidigt. Jag påminner mig själv om vikten av att njuta av alla aspekter av livet.

Vi bor på en särdeles fredlig plats på jorden, men igår natt hade vi inbrott i våra halvmoderna bruksbilar. De stod olåsta. Inget förstördes. De var bara genomsökta. Andra grannar hade inte samma tur.

Jag är så tacksam att den välskötta och svensksålda Dodgen klarade sig, där den stod inlåst. Kanske är det därför jag njuter extra mycket av den idag.