Den lilla gröna har problem med torsionsfjädringens infästning på förarsidan.
Monday, June 27, 2011
Tuesday, June 21, 2011
paket-tricket
Större inuti än utanpå
Ni som har spanat in Harry Potterfilmerna vet att det finns en buss med flexibla yttermått, samt en Anglia som kan flyga. Alla som haft en Anglia vet ju att det stämmer. De som haft en Saab V4 som vardagsbil vet att den är klart större inuti än vad yttermåtten påstår.
I verklighetens Sverige skulle jag göra en nätt liten dagstripp på sisådär en trettio mil. Jag hade klartecken att låna hushållets enda moderna fordon. Det hade blivit en okej tur, men i klassikern blir det lite mera äventyr. Bilen gick problemfritt denna gång, kruxet var att chauffören fick den brillianta idén att stanna till på Kamprads lilla butik och botanisera i fyndhörnan. Attans, vi som behöver garderober, och där låg de. Till fyndpris.
Jag ville verkligen... men med tretton mil hem med öppen baklucka, är det så klokt?
Väl ute på parkeringen blir jag en egen attraktion.
Bland Mitzu-bitch bilar med lånade takräcken och SUV'ar med hyrda släp står en gänglig kille och plockar isär sin veteranbil. Skumt. Först kommer passagerarstolen ut med ett bestämt ryck. Ögonbryn höjs. Varsamt kommer sedan baksätets sittdyna. Folk dröjer sig kvar. Kollar.
Bilen bredvid min får besök av sin ägare. Det är en hög fyrdörrars pickup med korta flaket med kåpa. Kärran är dubbelt så stor som Saaben. Mannen ställer sig med händerna i fickorna och synar läget. Jag sväljer nervöst, väl medveten om att jag står i en halvcirkel av gröna interiördelar och Ikeavaror. Låter det första tunga paketet hasa in. Det passar precis mellan handbromsspaken och högerdörrens armstöd! Med marginal kvar till instrumentbrädan ligger det på plats. Jag minns hur man andas igen. När även paket nummer två funnit sig till rätta säger han –Bra bilar de där, har själv haft en V4 96. –Även Sedanen lastar mera än man tror. Jag ler och nickar tacksamt, men hittar liksom ingenting att säga, så han fortsätter medan han klappar sin pickup –Den här...*kort paus*...har liksom för kort flak för att klara sånt där.
...
Ni som har spanat in Harry Potterfilmerna vet att det finns en buss med flexibla yttermått, samt en Anglia som kan flyga. Alla som haft en Anglia vet ju att det stämmer. De som haft en Saab V4 som vardagsbil vet att den är klart större inuti än vad yttermåtten påstår.
I verklighetens Sverige skulle jag göra en nätt liten dagstripp på sisådär en trettio mil. Jag hade klartecken att låna hushållets enda moderna fordon. Det hade blivit en okej tur, men i klassikern blir det lite mera äventyr. Bilen gick problemfritt denna gång, kruxet var att chauffören fick den brillianta idén att stanna till på Kamprads lilla butik och botanisera i fyndhörnan. Attans, vi som behöver garderober, och där låg de. Till fyndpris.
Jag ville verkligen... men med tretton mil hem med öppen baklucka, är det så klokt?
Väl ute på parkeringen blir jag en egen attraktion.
Bland Mitzu-bitch bilar med lånade takräcken och SUV'ar med hyrda släp står en gänglig kille och plockar isär sin veteranbil. Skumt. Först kommer passagerarstolen ut med ett bestämt ryck. Ögonbryn höjs. Varsamt kommer sedan baksätets sittdyna. Folk dröjer sig kvar. Kollar.
Bilen bredvid min får besök av sin ägare. Det är en hög fyrdörrars pickup med korta flaket med kåpa. Kärran är dubbelt så stor som Saaben. Mannen ställer sig med händerna i fickorna och synar läget. Jag sväljer nervöst, väl medveten om att jag står i en halvcirkel av gröna interiördelar och Ikeavaror. Låter det första tunga paketet hasa in. Det passar precis mellan handbromsspaken och högerdörrens armstöd! Med marginal kvar till instrumentbrädan ligger det på plats. Jag minns hur man andas igen. När även paket nummer två funnit sig till rätta säger han –Bra bilar de där, har själv haft en V4 96. –Även Sedanen lastar mera än man tror. Jag ler och nickar tacksamt, men hittar liksom ingenting att säga, så han fortsätter medan han klappar sin pickup –Den här...*kort paus*...har liksom för kort flak för att klara sånt där.
...
 |
| Det svåraste var väl att klicka fast bältet under två fyrtiokilos paket. |
 |
| En liten smal bil på utsidan–ett svart hål inuti. |
Friday, June 17, 2011
Ford / Saab V4 history
Jag fick frågan om ursprunget till Saabs lilla V4-motor av en kamrat som bor på andra sidan av klotet. Det blev ett långt mail, och det vore dumt att inte återge det här på 'finken. Sorry, endast på Engelska. Detta är historien så som jag har lärt mig den från ett antal källor.
Om något är uppåt väggarna fel så får ni mera än gärna rätta mig i kommentarsfältet här under. Tillsammans syr vi då ihop en komplett bild av historien.
Ok. Thanks for asking. Here it goes:
Available in 1200cc, 1500cc and 1700cc form, but it's ancestry is the "Cologne" family, and shares some parts with the german Ford sixes 2.0, 2.3, 2.6, 2.8 and 2.9 litre engines. Oil pump, gas pump and some bearings are somewhat interchangable. The sixes will fit right on the Saab gearbox, but the radiator has to move to the back, and the front will still be so heavy it will ruin the driving. Some people use the Saab flywheel on the sixes. The difference is several Kilo's.
Unfortunately V4's aren't naturally well balanced, which is why it has an internal balance shaft, probably made by Satan. It's bearings are the weak point in this engine.
There is the legend that the Saab V4's rotate the other way than most other car engines. No truth in that, but... the belt pulley is on the balance shaft, not the crank. The shaft itself is driven off the crank by fiber cog wheels just like the camshaft, hence it looks like the engine is rotating the other way. When the balance shaft seizes its bearings, and it will, since Satan made it, the fiber drive breaks it's cogs, but the engine keeps running, albeit without the balancing shaft. So the main sprocket with it's fan belt and accessories stands still, but the engine is running. Has made some Swedes need straight jackets!
The outlets in the heads are of "siemese" type, meaning only one exit hole on either side of the engine. When seriously tuned, the heads are machined and dividers inserted/built in to divide the exhaust.
Looking at the top of the hierarchy in the Cologne family we see the 289 Ford smallblock in all it's glory, and with all it's own closest family. Ford U.S. made this V4 in the beginning by cutting a V8 in half, realizing the mistake and as a late revenge gave it to the germans.
I hope we Swedes didn't pay very much for it.
My girlfriend's Saab engine now has lighter than standard cam followers made by Crane Cams. The order no. is for the 289.
Saab engineers did a lot of testing and competing with these engines, and pictures exist of a full race track body with a 1700cc, bored and stroked out to two litres and supercharged! Some tuning stuff is still around thanks to them being tremendously popular in forest rallying in Scandinavia throughout the sixties and seventies.
In standard form they have a tiny Zenith carb, allowing a whopping 65Hp. In the last three years of manufacturing (1977-1980), Saab used the carb from their own tuning kit, a two port Solex, and suddenly 68Hp came out. Remember these cars weigh in under a ton in standard form. Getting a 5% power increase from swapping a carb will make a noticeable change.
(The 95 model; station wagon weighs in at 1040Kg with driver and a full tank of gas according to the registration papers. It seats seven (7) legally. It's a clever little bugger.)
In the ninetees my brother bought the most sought after intake. It's a cross-pattern intake allowing twin sidedraught Webers to be used. This carb set-up has just about the same size as the whole engine! Power well above 150Hp has been documented with this kind of intake on a full race engine. Worth little 20 years ago, a "Weber Cross", complete with Webers and the hi-rising special distributor, is gold today in Scandinavia. I've seen genuine kits with the price tag of fifteen hundred pounds.
Regards. Mark
Om något är uppåt väggarna fel så får ni mera än gärna rätta mig i kommentarsfältet här under. Tillsammans syr vi då ihop en komplett bild av historien.
Ok. Thanks for asking. Here it goes:
Available in 1200cc, 1500cc and 1700cc form, but it's ancestry is the "Cologne" family, and shares some parts with the german Ford sixes 2.0, 2.3, 2.6, 2.8 and 2.9 litre engines. Oil pump, gas pump and some bearings are somewhat interchangable. The sixes will fit right on the Saab gearbox, but the radiator has to move to the back, and the front will still be so heavy it will ruin the driving. Some people use the Saab flywheel on the sixes. The difference is several Kilo's.
Unfortunately V4's aren't naturally well balanced, which is why it has an internal balance shaft, probably made by Satan. It's bearings are the weak point in this engine.
 |
| "Stay, Stay! No! Bad bearing! Bad!" Misbehaving bearings get told off. |
The outlets in the heads are of "siemese" type, meaning only one exit hole on either side of the engine. When seriously tuned, the heads are machined and dividers inserted/built in to divide the exhaust.
 |
| The ugly engine that evokes parental feelings in Scandinavia. |
Looking at the top of the hierarchy in the Cologne family we see the 289 Ford smallblock in all it's glory, and with all it's own closest family. Ford U.S. made this V4 in the beginning by cutting a V8 in half, realizing the mistake and as a late revenge gave it to the germans.
I hope we Swedes didn't pay very much for it.
My girlfriend's Saab engine now has lighter than standard cam followers made by Crane Cams. The order no. is for the 289.
Saab engineers did a lot of testing and competing with these engines, and pictures exist of a full race track body with a 1700cc, bored and stroked out to two litres and supercharged! Some tuning stuff is still around thanks to them being tremendously popular in forest rallying in Scandinavia throughout the sixties and seventies.
 |
| 1700cc with two port Weber |
In standard form they have a tiny Zenith carb, allowing a whopping 65Hp. In the last three years of manufacturing (1977-1980), Saab used the carb from their own tuning kit, a two port Solex, and suddenly 68Hp came out. Remember these cars weigh in under a ton in standard form. Getting a 5% power increase from swapping a carb will make a noticeable change.
(The 95 model; station wagon weighs in at 1040Kg with driver and a full tank of gas according to the registration papers. It seats seven (7) legally. It's a clever little bugger.)
 |
| We smile now but please don't close the hatch. |
In the ninetees my brother bought the most sought after intake. It's a cross-pattern intake allowing twin sidedraught Webers to be used. This carb set-up has just about the same size as the whole engine! Power well above 150Hp has been documented with this kind of intake on a full race engine. Worth little 20 years ago, a "Weber Cross", complete with Webers and the hi-rising special distributor, is gold today in Scandinavia. I've seen genuine kits with the price tag of fifteen hundred pounds.
Regards. Mark
Saturday, June 11, 2011
Krussidullmålar'n
Idag har jag varit i Avesta och målat en bil för en kompis. Det är extra skoj när allt lirar.
 |
| Ford 1946 får en latinokurbits på stussen Svart, rött och benvitt. Kan det bli mera rock'n roll? |
Monday, June 06, 2011
It's alive!
Annas framkrafsare lever!
Vi eldar med flis, men själva eldstaden med sin gryta bör man hålla ren och fin. Kolavlagringarna pressas annars hårda som stål om man låter det gå långt. Då kan den grova ASEA-motorn pressa sönder den tuffaste av flisskruvar, vilket också skedde.
Det tog mig en hel dag att få bort den stenhårda flisklump som blev resultatet, fingertopparna svider, en heldag att skruva bort skruven, och ytterligare en halv dag att med huvudet inne i pannan (Ni vet storleken på en eldningslucka?) göra rent eldstaden med borrmaskin med en "roterande bläster" på. En sån där snurrmohäng som har en massa små stålnabbar upphängda i gummi. Den avverkar rätt duktigt. Låter fint också, när man har huvudet inne i en eldningspanna. Men rent blev det.
Det blev inte jag. Jag hittar fortfarande små bitar koks i öronen.
Bilterapi
Efter denna upplevelse behövde jag få greja med ett tredimensionellt pussel i lugn och ro, nämligen Annas Saab 96-71. Den som varit nedskruvad så länge. Vad som blivit gjort åt motorn tar jag upp på andra ställen på bloggen. Nu var det alltså dags för första uppstart och jag var spänd och upprymd på samma gång. Remskivan ska stå på sisådär 6˚ förtändning. Ettans kolv är i topp, kolla att dess ventiler är avlastade eller dra motorn ännu ett varv, på med fördelaren, rotorn ska peka mot ettans strömkabel på fördelaren. Fördelaren är lagom lös så man kan röra den något. Nu kopplar jag en testlampa till tändspolens kabel som i andra änden sitter till kondensator och brytare. Vrider fördelaren tills den precis lyser. Där har vi en grundinställning. Med detta grundrecept kan man få igång vilket gammalt otyg som helst!
Hällde i bilen lite färsk bensin, gav den en extra sup i förgasaren, ställde fram eldsläckaren och efter några extra huttar så spred den en mycket vacker sång i garaget. Lite vassare än gubbstandard, och det hörs!
När man haft isär nästan allt i en motor och sedan startar den för första gången händer flera saker. För det första känns det väldigt bra i kroppen. Man är stolt. Speciellt om man är glad amatör! Om man har motoröra och motorn är trimmad så avslöjar den sin nya karaktär mycket på ljudet. Sådant är obetalbart om ma är den typen! Sen är det det där med dofterna. På en uppmålad motor så avger färgen en doft första gången den blir varm. Saker som packningar, packningsmassa, locktite, kopparfett och annat ger också en doft första gången det värms upp, och om man som jag låter den gå en halvminut utan kylare så kommer en doft även ur dessa kanaler.
Detta är en värld normala människor aldrig får uppleva, den måste förtjänas.
Vi eldar med flis, men själva eldstaden med sin gryta bör man hålla ren och fin. Kolavlagringarna pressas annars hårda som stål om man låter det gå långt. Då kan den grova ASEA-motorn pressa sönder den tuffaste av flisskruvar, vilket också skedde.
Det tog mig en hel dag att få bort den stenhårda flisklump som blev resultatet, fingertopparna svider, en heldag att skruva bort skruven, och ytterligare en halv dag att med huvudet inne i pannan (Ni vet storleken på en eldningslucka?) göra rent eldstaden med borrmaskin med en "roterande bläster" på. En sån där snurrmohäng som har en massa små stålnabbar upphängda i gummi. Den avverkar rätt duktigt. Låter fint också, när man har huvudet inne i en eldningspanna. Men rent blev det.
Det blev inte jag. Jag hittar fortfarande små bitar koks i öronen.
Bilterapi
Efter denna upplevelse behövde jag få greja med ett tredimensionellt pussel i lugn och ro, nämligen Annas Saab 96-71. Den som varit nedskruvad så länge. Vad som blivit gjort åt motorn tar jag upp på andra ställen på bloggen. Nu var det alltså dags för första uppstart och jag var spänd och upprymd på samma gång. Remskivan ska stå på sisådär 6˚ förtändning. Ettans kolv är i topp, kolla att dess ventiler är avlastade eller dra motorn ännu ett varv, på med fördelaren, rotorn ska peka mot ettans strömkabel på fördelaren. Fördelaren är lagom lös så man kan röra den något. Nu kopplar jag en testlampa till tändspolens kabel som i andra änden sitter till kondensator och brytare. Vrider fördelaren tills den precis lyser. Där har vi en grundinställning. Med detta grundrecept kan man få igång vilket gammalt otyg som helst!
Hällde i bilen lite färsk bensin, gav den en extra sup i förgasaren, ställde fram eldsläckaren och efter några extra huttar så spred den en mycket vacker sång i garaget. Lite vassare än gubbstandard, och det hörs!
När man haft isär nästan allt i en motor och sedan startar den för första gången händer flera saker. För det första känns det väldigt bra i kroppen. Man är stolt. Speciellt om man är glad amatör! Om man har motoröra och motorn är trimmad så avslöjar den sin nya karaktär mycket på ljudet. Sådant är obetalbart om ma är den typen! Sen är det det där med dofterna. På en uppmålad motor så avger färgen en doft första gången den blir varm. Saker som packningar, packningsmassa, locktite, kopparfett och annat ger också en doft första gången det värms upp, och om man som jag låter den gå en halvminut utan kylare så kommer en doft även ur dessa kanaler.
Detta är en värld normala människor aldrig får uppleva, den måste förtjänas.
 |
| Brum! Detta underbara ljud! |
 |
| Utan kylning får man bara starta, lyssna och sen stänga av igen. En miljon svenskar kan inte ha fel; Det är något speciellt med en trimmad Saab. Sitter i folksjälen. |
Sunday, June 05, 2011
Siamesportarna, alltså utblåsen, lär vara en flaskhals på Saab / Ford V4. Eftersom vi fått topparnas utblås portade så skall nu även avgaskonorna portas.
Jag börjar med ett slipstift på pelarborrmaskinen. Högsta hastighet!
Jag börjar med ett slipstift på pelarborrmaskinen. Högsta hastighet!
 |
| Slipstiftet avverkar glatt. Det blir en liten hög med damm under. Ja mamma, jag hade handskar på mig, bara lugn... |
 |
| Efter att ha avverkat en del med slipstiftet ser arbetet grovt ut. Så jag tar värmelimpistolen och limmar på ett grovt slippapper på en träbit, sätter upp den i svarven och kör en sväng med den. Nu blir det jämnt putsat, vackert och fint! |
 |
| Ökat flås |
 |
| Otroligt ofattbart större glugg kommer göra Gamm-Saaben till ett fartmonster. |
 |
| Det kan verka som mycket jobb för ingenting, men ytan har ökat från under 34mm till över 37mm. Det borde ge exakt 0,0005 nya, vilda hästkrafter. |
Subscribe to:
Posts (Atom)