Sedan skulle golvet göras plåtrent inför lack i original Ermine White, eller Lotusvit som är samma sak. Det blir så snyggt med alla gamla pressningar i ett Angliagolv.
Men läget var ganska trist.
Allting började som det brukar, med två rosthål
Under mattorna, under asfaltspapp, under blymönja och rost var golvet slätt. Lagat med pansarplåt av sällan skådad tjocklek! Inte en pressning hade förarsidan. Tunneln var dessutom uppskuren och hålet tätat av en popnitad bit av en aluminiumburk!
Jag tänkte efter länge. Sedan skar jag ut hela främre tunneln och svetsade in en bättre från en reservdelsbil. Öppnade upp hålet för växellådan lite mera och den lade sig nu bekvämt tillrätta i en avlastad position.
Därefter fann jag i delhögen flera delar av originalgolv till Anglia. Finemang! Jag kapade bort en bit till.
Ett hav av lappningar och pansarplåt!
Lådans väljardel har en stor bult som klämde emot tunnelns insida. Efter att ha öppnat upp ett hål för den så knackade jag en täckplåt. Tog sju minuter.
Jätteenkelt när man tar en hylsa som mothåll och väljer en konvex plåthammare. Nej, jag har inte någon krymp- och sträckmaskin. Här är det old school som gäller.
Nu började det kännas som om jag kommit över tröskeln, så jag kapade lite mera!
...och lade in Anglians dekorativa X-pressning! Ingen Anglia är komplett utan den! Beauty! Notera täckplåten som svetsats in över hålet för bulten.
Det var väl här som jag definitivt bestämde mig för att köra första sommaren i trafik utan att lacka golvet. Plåtrent är så hotrodaktigt och hantverksmässigt stiligt!
Visst är det vackert med frisk plåt?
I skrivande stund har jag även svetsat in en bit rundstav runt spakens hål. Ett gammalt customtrick för att snygga till vassa plåtkanter. Sedan har jag tagit en paus ifrån svetsning för att ägna mig åt framvagnen. Den eminenta vagnen har två högerfjäderben har det visat sig! Med det är ju en historia för en annan dag.
No comments:
Post a Comment