Haveri

En liten berättelse om en bakaxel
När jag kommit så långt så att bilen kunde köras stod det strax klart för mig att bakaxeln tidigare körts utan olja. Inte lite heller, pinjongen kunde röras upp-och ned över en millimeter!
 Den olja jag hällde i axeln låg snart på garagegolvet. Jag företog mig kortare turer med bilen ändå, det var ju så roligt att den var körbar igen, kanske för första gången sedan över tjugo år?
 Det var alltså ofrånkomligt. I pur sommarlycka hade jag dragit upp bilen i över hundra på en böljande och kurvig baksidesväg, kantad av lupiner. När jag släppte gasen var det som om en osynlig fot pumpade lite på bromsen. Oljuden bakifrån tilltog snabbt och strax stod det klart att ett lagerläge troligtvis slitits loss och nu följde med drivaxeln runt. En beklagande kakafoni av ljud!

Trots att jag var sjutton minuter hemifrån tog det mig en- och en halv timme att sakta halta hem med bilen. Tacksam ändå, det kunde blivit tvärstopp.

Väl hemma går jag in i förrådet och hämtar ut reserven jag visste skulle behövas. En sjutusenmilaaxel. Över femtio år gammal!

Det som ser ut som skrot för den oinvigde...
...är en tantkörd, knappt använd axel från långt innan högertrafiken.

Kvällsolen skiner så vackert på din...öhh...oxidskorpa!

Jag blev tvungen att bygga en biffig glidhammare för att
få loss den ena drivaxeln. Tack CarryGo för tipset.

Renslipningen är väl bara halvkul.

Grund

Slipgrund

Topplack

Nog för jag bad om blank färg, men detta är nästan löjligt!

Då GT-bromsarna skulle monteras var nästa steg att plocka ur
drivaxlarna ur den trasiga axeln. Här kom den biffiga
glidhammaren väl till pass igen.

Drog nya bromsrör.
 Mest för att kopparn ser så bra ut mot svart lack...

porrbild

Sattes samman med nya bromsband på backarna.

Rostlagning

Panelbyten

Bärande balk bakom bakhjulet har fått vad den tål genom åren.
Även runt fjädringens infästning är plåten försvagad, så det bästa är att byta hela balken.

Ofta gör man felet att man byter för små bitar. Lagningarna ska vara kant i kant
om det ska blir snyggt. Byter man hela paneler ska det vara ett erfaret öga för att
upptäcka att svetsen varit framme.

En donatorbil har fått avvara en balk i bättre skick.
Man kan tydligt se hålen efter punktsvetsborren.

Bladfjäderns infästning är vid min tumme.
Även denna panel har rost i tvärbalken. (längst ned i bild)
Rosten lagas medan balken är lös.

Punktsvetsborren är en kär gammal vän som sätts på borrmaskinen.
Sakta och bit för bit tas den risiga balken loss från bilen.

Efter att balken tagits bort ser det ut så här i bagageutrymmet.
 Halvkul. En bit av innerskärmstrukturen har också tagits bort här.
 Det är lika bra, när ändå "skalpellen" är framme!

Bilen fotad bakifrån. En bit av tvärbalken togs bort, då stötfångarens
infästning någon gång i tiden varit rostig och klantlagats
av en onykter chimpans.

Bakaxeln hänger lös i tomma luften.
Det är bara att bita tag och jobba vidare.

Det svetsades till långt in på natten. Då bilen skulle in på besiktning så var det en kamp mot klockan. Därför finns det inga bilder på själva insvetsningen. Det färdiga resultatet ser ut som följer

Innerskärm och balk

Med en snutt bakre tvärbalk

Den omotiverat gröna dörren
Det förekom en kulör på Anglior som hette "Spruce Green". Den är riktigt läcker på en bil i bra skick. När den blir matt är den inte fullt lika charmig. Anglians förardörr var lackad Spruce. Av okänd anledning. Under lacken återfanns den vinröda som resten av bilen har. Varför gör man så?

Lack av förardörren som varit avmonterad en längre tid.
Den visade sig ha varit vit, kornblå (med motivlack), maroon samt Spruce Green.
Den gröna skar sig duktigt mot bilens mörkröda färg,
jag klarade inte att se den längre.

Slipgrund.
Dörrens skick är sådär, men den får duga ett tag. Detta ska vara en
oöm sportig Anglia. Den får gärna vara hel och ren, men ska inte
bli en utställningsbil.

Stopp och belägg!

Ibland glider livet lite väl utan friktion. Då kan det vara dags att byta stopp-o-belägg!

Bakbromsarna på en Anglia, Cortina, Corsair brukar vara enkla
att komma åt, men icke denna gång. Den ena trumman ville inte röra sig ur fläcken.
En avdragare som jag köpt till mina Volvo kan inte göra jobbet,
för den drar i hjulbultarna som inte är en del av trumman
på dessa bilar. Några tillslipade verktyg fick jobbet gjort.

Det är dyrt med bildelar. Inte nog med det, det är svårt att hitta dem också.
Icke. För att hitta delar till Ford Cortina GT MK1-66 behövde jag bara
kontakta S-E Autoparts i Borlänge. Reparationssats till hydrauliken,
nya bromsband samt monteringssats blev en femhundring.
Skapligt för originaldelar i förpackning som är runt femtio år gamla!

För i tiden bytte man bara bromsbanden-inte hela bromsbackarna.
Då kallades det sparsamhet. Idag är timkostnaden för stor för att
någon ska hålla på med det.

När jag gjort mitt specialverktyg och fått loss trumman möttes jag
av den värsta syn jag sett i bromsväg på någon av mina bilar. Gammal bromsolja har
kladdat ihop med bromsbandens asbest och blivit en mörkbrun sörja.
Här finns mycket städning att göra...men en tröst är att Anglian verkligen
har bromsar från Cortina GT, och det är samma som Lotus Cortina MK1.
Sällsynta saker

Slavcylindern är en sorglig klump. Stålborst-trissan sätts
i pelarborrmaskinen så får man bort all lös lort.

Med honingsverktyget så honas den invändiga ytan
så att kolven med ny packning (den gamla på bilden)
kan täta ordentligt.
På bilden syns lämningar av oxid som en mörk ring i röret.
Den kunde nätt och jämnt kännas med fingret, så jag slutade att hona.
Slavcylindern till en GT kan vara svår att ersätta.

Eftersom S-E Autoparts gav mig fel packningar så
måste jag röra runt i mina egna hyllor en stund.

Slavcylinderns packning till kopplingen på Volvo Amazon -66
passar, och två satser fanns hemma. (!) Notera att det finns två olika
typer av dessa. Funkar. Hade det varit frambromsarna hade jag inte
vågat experimentera på detta sätt. Men bakbromsarna står för mycket
mindre del av bromskraften.

Honingsverktyget drivs av en borrmaskin, helst pelarborr.

Cortina GT har bakbromsar som justerar sig själva när föraren drar i
handbromsen. Dessa delar smörjs upp ordentligt med kopparfett.
Kuggkransen ska vara intakt för att det ska fungera.

Biltemas dyraste dubbelkoningsverkyg gör ett väldigt fint jobb.
Undvik de billigaste verktygen.

Perfekt!

Då så tar vi nästa sida!

Jag hade gärna monterat original hydraulisk tätning i bakbromsarnas slavcylindrar. Men jag testar dessa Volvos tätningar ett tag. Funkar det inte i längden så blir det skrivet här. Men bromsarna var bra nog åt bilprovningen, det är ett positivt tecken.
Nästa steg blir att nita på de nya beläggen.

Nitarna som håller de gamla beläggen borras ur.
Backarnas stommar slipas och thinnertvättas,
målas upp så de blir roligare att hantera.
Obs. måla inte på den yta där beläggen ska ligga. Färgen kan
komma att brännas bort om bromsen ligger på när du kör.
Då börjar beläggen glappa i teorin.

Stans och mothåll tillverkades. De färdiga bromsbackarna
blir så här snygga. Synd att de inte syns utifrån.

Ford Anglia (den ombyggda)

Den jag jobbar på just nu. Idag står den i högsta läget fram på de nya justerbara fjäderbenen som jag skrivit om på annat ställe här på bloggen. Den kan alltså bli mycket lägre. Men precis som Lotusen så ska en "riktig" Anglia luta något bakåt.
På en original Anglia krävs förresten spacers för att dessa fälgar ska passa.

Detta exemplar började modifieras för mycket länge sedan. Faktiskt fick den föreläggande om regbes redan kring -78. Sedan dess har den inte varit godkänd enligt gängse statligt regelverk. Hoppsan. Genom en märklig slump såg jag den på en cruising på nittiotalet. Ägaren var inte speciellt pratglad. Nu anar jag varför. Han var nog nojjig.
Nu ska det bli ordning och reda.

Karossen är Anglia deluxe -65.
Fjädring, stötdämpare, bromsar, motor, växellåda, fälgar och instrumentering har tidigare bott i kraftigare bilar.
Men ingenting av detta imponerar på katten på bilden.

Kapa strömmen!

Huvudströmskontakten...
...ville ha en hållare. Jag ville göra någonting roligare än de vanliga vikta plåtbitarna eller lådformerna. Så här blev det.

Att mäta ut hålens placering tog längre tid än att borra dem.
Ett mothåll tillvekades av ek så att kanterna kunde knackas rundade.
En bit rundstav svetsades sedan in.

Efter varsam svetsning.

Snabblim

Stilleben.

 Så blev det. Växellådstunneln är lite justerad för att passa nuvarande -låda.
Någon tidigare ägare hade huggit upp plåten så allt framför växelspaken är nu återställt till original.
Öppningen runt spaken har fått rundstav och en liten sidobula knackades för att rymma lådans utskjutande delar.
Den är inte byggd för att vara ljudlös och bekväm, nej.

Huga så nära!

Min sambos Rover blir rammad inne i en rondell. Den attackerande bilen smiter.

Min tjej ligger i rondellen, men ser att bilen som kommer nittio grader från höger inte ser henne utan fortsätter rakt emot henne. Så hon styr undan och den andra bilen nuddar bakre hörnet. Hon stannar och förväntar sig att förövaren skall göra detsamma, men tyvärr, förgäves.
Ofattbart lindrigt undkommet! Kunde ha blivit skrot av två bilar.
En del klarar inte att köra och knarka samtidigt, verkar det.

Firestone

Firestone
Det har varit mycket skruvning på sista tiden. Jag kände jag behövde peppa upp mitt gamla projekt en smula för att få tillbaka arbetslusten. En vintage logo gör susen.
 Denna ska tunnas ned för att se gammal och sliten ut. Jag har redan fingerat en "skada" på s-t-o
om ni kollar noga. Målningen blev klar strax innan midnatt.

Ibland kan man behöva peppa upp projekten lite.

Update: Närbild efter patinering.
Krackelering, långsam nötning av väder & vind, samt flera ägares tålmodiga tvättningar och poleringar.
Fyrtiofem år av slitage gjorda på några timmar.

Sprayburksrenovering?

När andan faller på och man har en stund till övers...

Den röda scotch-borsten är en favorit. Den gnuggar fint, utan att avverka.

Med vanliga sprayburkar gör jag småjobben.
Det ska ju vara smidigt och kul när det är en fritidshobby.

Mattsvart med klarlack ovanpå blir en sådan här fin
halvblank svart med industriell känsla.
Tre sprayburkar då alltså, inklusive grundfärgen.
Samtliga kommer från Biltema.

uppdaterat.

Artikeln om hur jag bygger om mina McPherson fjäderben är nu uppdaterad.
Hitta den här!

Julen marscherar in i form av tre stycken Ford Anglia.
Först kommer en "Standard" följt av en "Deluxe".
Sist är det nog en 123e eller Sportsman, att döma av utrustningsnivån.

Dussinbilen

Plötsligt är man en i mängden
En man komplimerar Gurkan på Biltemaparkeringen. Han säger att hans egen står längre bort. Han kör nämligen också en klassiker. En Saab V4. Kombi. Veronagrön.

Två stycken fyrtio år gamla bilar, tillverkade med någon månads mellanrum och nästan identiska, fortfarande i daglig tjänst. Fulla av historier.

På väg ut från parkeringen så stannar jag bilen, hoppar ur och går ett varv runt den andra. Ett par kommer ut ur varuhuset med en dunk spolarvätska i ena armen, och något som kan vara torkarblad i den andra. De kollar, ser dubbelt, och ler.

På vintern ska man skruva, heter det. Det är tiden då man kommer ikapp med alla projekt så att man på sommaren kan färdas i stil. Låter så enkelt i teorin. Som husägare är man ofta upptagen med höstbestyr hela November. Bränsle och delrenoveringar. Trädgårdsbestyr. December brukar vara fullmatad med events, kalendern fullklottrad. Jag kommit ut i garaget några gånger den senaste tiden, men det har mest handlat om service och vinterdäck.
Som en rolig sidonotering så har min kamrat Scudo Wadello hämtat Monarscootern, som ska få sin nyrenoverad motor monterad. Han är snäll han!
Igår tog jag mig även en joy ride i Annas vässade V4, huven ej monterad. Den går som sjutton, även om den öppna webern gör att det låter häftigare än det är... Det är känslan som räknas.