Huurrr-umm-pumm-pumm

Huurrr-umm-pumm-pumm

Plötsligt dimper den ned just på vår gård. Troligen Sveriges finaste Saab 92.
Tänk att något så ursvenskt kan vara så vackert, och låta så genomhyggligt ur de två cylindrarna.
Tack för besöket!

Speglingar i resdamm.

Ottilias förtroendeuppdrag

Bröllopskörningen.
Min flickväns bil hade blivit stående länge i vår verkstad. Motorn var genomgången och lätt trimmad, ihopsatt och provstartad. Ungefär där kom det andra saker i vägen. Entré gjorde hennes yngre syster, trumpetade nyheten om sitt förestående bröllop, pekade på den dammiga Ottilia, som Saaben heter, och bad oss köra henne och blivande maken från kyrkan i den. Sambon och jag tittade på varandra lite osäkert, fluktade sedan på Saabens bulor och rostfläckar... men gillade tanken.

Ett nappatag med främre bromsok gjorde att Ottilia passerade besiktningen, den första på fem år, med bravur, faktiskt inte ens en "bra att veta". Att komma igenom nålsögat gjorde allt mycket roligare, och strax stod sambon med trasor och Autosol och gned friskt på sin päronhalva.
En snutt nedre bakskärm fanns i gömmorna och svetsades dit. Att sedan maskera hela bilen för att lacka den lilla biten fanns det inte tid till. För den delen skulle övriga vagnar i rummet övertäckas också i så fall, så den lilla lagningen penslades.
Riktig billack användes, och efter grundfärg blev det flera lager slipgrund som våtslipades mellan lagren. Det gav en väldigt jämn yta. Efter att även topplacken slipats ned och polerats såg området ut att vara i ungefär samma skick som resten av bilen. Inte för dåligt, inte för blankt.
Jag tror vi kom undan med det. Naturligtvis kan man se en färgskiftning, men bilens samlade intryck som rengjord och dekorerad var tillräckligt bra. Många bröllopsgäster berömde oss för bilen under festen, och det kändes självklart väldigt kul.

...och så låter hon ju så gott, den lilla damen, med sitt 2" rör och sin 7,2 kam.

Några dagar innan bröllopet och tempot var högt

Fotograf: Jessica Ström