En bubbla fick några pojkstreck.
 |
| tryck för förstoring |
Sunday, July 29, 2012
Friday, July 13, 2012
Naturvårdsverkets ärendenr NV-01928-10
Jag gillar naturen. Vid sidan av bilintresset är jag gärna i trädgården. I år gror vi potatis, squash, tomater, vitlök, jordgubbar, ärter och en hel del annat. Jag har även hemmakontor och behöver inte transportera mig så mycket. Jag är nog grönare än gröna jätten... ni vet... på majsburken.
Så mycket mera förvånande då att jag är besviken på Naturvårdsverket och deras senaste lagförslag som tyvärr lider av sadistiska förtecken samt avsaknad av verklighetsuppfattning. Ni har blivit det ni kämpade emot: Konsumtionssamhällets lobbying. Mantrat hörs viskande i bakgrunden: [Consume and produce, Consume and produce, Consume and produce]
Så mycket mera förvånande då att jag är besviken på Naturvårdsverket och deras senaste lagförslag som tyvärr lider av sadistiska förtecken samt avsaknad av verklighetsuppfattning. Ni har blivit det ni kämpade emot: Konsumtionssamhällets lobbying. Mantrat hörs viskande i bakgrunden: [Consume and produce, Consume and produce, Consume and produce]
Naturvårdsverket. Förslag till ny regel: Är din bil avställd ett år eller mera så är den en uttjänt vara. Då bör den pressas i sin helhet och smältas ned. Det är tydligen mumma för naturen att elda ladufynd.
Men nu ställer vi upp för varandra-alla som gillar motorer, oavsett om det är klassiskt eller modernt, epa, scooter, chopper, snöskoter, glidarbil, racer, hotrod eller halvtöntiga gubbklassiker som mina bilar. Tillsammans är vi nämligen MÅNGA!
Sätt ditt namn på listan nu.
Men nu ställer vi upp för varandra-alla som gillar motorer, oavsett om det är klassiskt eller modernt, epa, scooter, chopper, snöskoter, glidarbil, racer, hotrod eller halvtöntiga gubbklassiker som mina bilar. Tillsammans är vi nämligen MÅNGA!
Sätt ditt namn på listan nu.
http://www.upprop.nu/KEFS
MHRFs remissvar på 11 sidor:
http://www.mhrf.se/M2011/2459/Ke
Upprop. Ställ upp för mig och i grunden alla andra som vägrar kasta bilar och andra saker som fortfarande duger! I okunskap vill myndigheterna lägga hårda restriktioner mot bilar. Men inte vilka som helst, utan avställda sådana. Såna som INTE släpper ut någonting. Tänk på en charmig gammal Volvo PV i en torr lada. Den skall nu släpas ut, pressas och smältas ned så den gör utsläpp. I miljöns namn. Snälla skriv under uppropet. Här förklarar jag varför:
Följ med in i min värld.
Jag drivs av utmaningen, vill veta vad jag klarar. Jag är inte typen som vill stila, eller vara "förmer" på något sätt. Jag kör mest folkliga bilar. Min ljusblåa Amazon köptes som reservdelsbil av prästen Glenn Åkerlund i Rättvik. Den var tydligen helt uttjänt och kostade mig 500:- Vid närmare inspektion kunde den lagas upp, och blev bruksbil i mera än sju år.(!) Min sambos och min första semester gick till Geirangerdalen i Norge i den bilen. Den drog 0,75. Vi tog underbara feriebilder. Den var också min första pendlarbil när jag började jobba i Norge. Jag kände den bilen utan- och innan och var aldrig orolig. Till slut togs den isär och delarna såldes nedåt Europa, för att hjälpa bygga upp en annan bil som renoveras. Också detta skall förbjudas. Delarna ska tydligen destrueras, inte återvinnas, enligt Naturvårdsverket.
Min gröna Saab köptes (1500:-) som reservdelsbil (börjar ana ett mönster...), men kunde fixas upp och har nu gått året om i sex år. Det finns idag återvunna delar från sju andra Saabar i den. Hade den till Oslo förra våren. Vart jag än kommer så möts jag av vinkningar och glada kommentarer från vanligt folk. Folk i moderna bilar som säger att den gammelsaab de hade en gång var världens bästa bil. En äldre kvinna kom fram och visste exakt vad den gröna färgen heter! Den gör vanligt folk glada. I vardagen. På ICAs parkering.
Trägen vinner!
Jag har just fått min senaste Anglia (3500:-) besiktad för första gången sedan 1978. Den krävde mycket jobb. (Se hela historien på länken i bloggens överkant. För att klara detta och många andra historier så har jag ibland köpt eller tagit emot bilar gratis och varsamt pillat isär och lagrat delarna i lador och loft. Det ska jag inte få göra i fortsättningen. Bilar måste lämnas till auktoriserad bilskrotare. Jag och många hundra tusen andra svenskar intresserade av historiska fordon ska få lämna våra reservdelsbilar (eller finbilar som varit avställda mera än ett år!) till auktoriserad skrotning där de (i miljöns namn) bara töms på vätskor och därefter pressas så att glas, tyger, bakelit och gjutjärn blandas när rubbet sedan smälts ned. De ska ersättas av bilar byggda för kortare levnadstid. Fordonen ska bytas ut frekvent så fabrikerna ska gå runt. Det är ett mantra, ett soundtrack som genomsyrar hela vår kultur idag.
Pärlan i samlingen
En av de bilar jag kanske skulle tvingas lämna till nedsmältning är min finaste bil: Den Anglia 1960 som jag köpte när jag var femton. Såld ny i Leksand på "Grönlunds Ford". Tvåtonslacken lades 1959 i Dagenham, London. Färgerna heter Shark Blue/Pompadour Blue. Bilen var med i det allra första numret av Nostalgia, och jag var sjutton år. Så stolt jag var!
Eftersom jag inte vågat ta ut den i vardagstrafiken sedan jag var arton så skulle den falla in under begreppet "uttjänt vara" och jag skulle tvingas lämna den till "återvinning" vilket är ett konstigt ord i sammanhanget.
Min poäng är denna: Hobbyn är för mig ett sätt att klä sig, ett sätt att bygga 3D-pussel, samla svårfunna delar, dekaler, inredningstyger Man träffar härliga människor, jämför erfarenheter, historier och envishet. Vi hjälper varandra, vinkar till övriga och har skoj. Vi gillar loppisar, gamla fik, neonljus, historia och allt som är retro. Vi har även något gemensamt med alla andra motorintresserade, oavsett ålder, kön eller färg.
Hjälp mig få fortsätta med det jag brinner för! Motverka likriktningen!
Alla som skriver på listan (både för- och efternamn vill de ha, om det ska gälla) möjliggör en åktur i Ford Anglia, Cortina GT, Amazon Sport, Saab 95/96, Massey Ferguson 35, eller vad jag nu kör för dagen. Ni behöver inte skriva på för att få en skjuts, men drabbas jag av denna myndighets galenskap så blir det ju svårt att ens ha dem kvar att titta på. Tack på förhand. Mark
Sätt ditt namn på listan nu.
http://www.upprop.nu/KEFS
MHRFs remissvar på 11 sidor:
http://www.mhrf.se/M2011/2459/Ke
Upprop. Ställ upp för mig och i grunden alla andra som vägrar kasta bilar och andra saker som fortfarande duger! I okunskap vill myndigheterna lägga hårda restriktioner mot bilar. Men inte vilka som helst, utan avställda sådana. Såna som INTE släpper ut någonting. Tänk på en charmig gammal Volvo PV i en torr lada. Den skall nu släpas ut, pressas och smältas ned så den gör utsläpp. I miljöns namn. Snälla skriv under uppropet. Här förklarar jag varför:
Följ med in i min värld.
Jag drivs av utmaningen, vill veta vad jag klarar. Jag är inte typen som vill stila, eller vara "förmer" på något sätt. Jag kör mest folkliga bilar. Min ljusblåa Amazon köptes som reservdelsbil av prästen Glenn Åkerlund i Rättvik. Den var tydligen helt uttjänt och kostade mig 500:- Vid närmare inspektion kunde den lagas upp, och blev bruksbil i mera än sju år.(!) Min sambos och min första semester gick till Geirangerdalen i Norge i den bilen. Den drog 0,75. Vi tog underbara feriebilder. Den var också min första pendlarbil när jag började jobba i Norge. Jag kände den bilen utan- och innan och var aldrig orolig. Till slut togs den isär och delarna såldes nedåt Europa, för att hjälpa bygga upp en annan bil som renoveras. Också detta skall förbjudas. Delarna ska tydligen destrueras, inte återvinnas, enligt Naturvårdsverket.
Min gröna Saab köptes (1500:-) som reservdelsbil (börjar ana ett mönster...), men kunde fixas upp och har nu gått året om i sex år. Det finns idag återvunna delar från sju andra Saabar i den. Hade den till Oslo förra våren. Vart jag än kommer så möts jag av vinkningar och glada kommentarer från vanligt folk. Folk i moderna bilar som säger att den gammelsaab de hade en gång var världens bästa bil. En äldre kvinna kom fram och visste exakt vad den gröna färgen heter! Den gör vanligt folk glada. I vardagen. På ICAs parkering.
Trägen vinner!
Jag har just fått min senaste Anglia (3500:-) besiktad för första gången sedan 1978. Den krävde mycket jobb. (Se hela historien på länken i bloggens överkant. För att klara detta och många andra historier så har jag ibland köpt eller tagit emot bilar gratis och varsamt pillat isär och lagrat delarna i lador och loft. Det ska jag inte få göra i fortsättningen. Bilar måste lämnas till auktoriserad bilskrotare. Jag och många hundra tusen andra svenskar intresserade av historiska fordon ska få lämna våra reservdelsbilar (eller finbilar som varit avställda mera än ett år!) till auktoriserad skrotning där de (i miljöns namn) bara töms på vätskor och därefter pressas så att glas, tyger, bakelit och gjutjärn blandas när rubbet sedan smälts ned. De ska ersättas av bilar byggda för kortare levnadstid. Fordonen ska bytas ut frekvent så fabrikerna ska gå runt. Det är ett mantra, ett soundtrack som genomsyrar hela vår kultur idag.
Pärlan i samlingen
En av de bilar jag kanske skulle tvingas lämna till nedsmältning är min finaste bil: Den Anglia 1960 som jag köpte när jag var femton. Såld ny i Leksand på "Grönlunds Ford". Tvåtonslacken lades 1959 i Dagenham, London. Färgerna heter Shark Blue/Pompadour Blue. Bilen var med i det allra första numret av Nostalgia, och jag var sjutton år. Så stolt jag var!
Eftersom jag inte vågat ta ut den i vardagstrafiken sedan jag var arton så skulle den falla in under begreppet "uttjänt vara" och jag skulle tvingas lämna den till "återvinning" vilket är ett konstigt ord i sammanhanget.
Min poäng är denna: Hobbyn är för mig ett sätt att klä sig, ett sätt att bygga 3D-pussel, samla svårfunna delar, dekaler, inredningstyger Man träffar härliga människor, jämför erfarenheter, historier och envishet. Vi hjälper varandra, vinkar till övriga och har skoj. Vi gillar loppisar, gamla fik, neonljus, historia och allt som är retro. Vi har även något gemensamt med alla andra motorintresserade, oavsett ålder, kön eller färg.
Hjälp mig få fortsätta med det jag brinner för! Motverka likriktningen!
Alla som skriver på listan (både för- och efternamn vill de ha, om det ska gälla) möjliggör en åktur i Ford Anglia, Cortina GT, Amazon Sport, Saab 95/96, Massey Ferguson 35, eller vad jag nu kör för dagen. Ni behöver inte skriva på för att få en skjuts, men drabbas jag av denna myndighets galenskap så blir det ju svårt att ens ha dem kvar att titta på. Tack på förhand. Mark
Sätt ditt namn på listan nu.
http://www.upprop.nu/KEFS
Monday, July 09, 2012
Haveri
En liten berättelse om en bakaxel
När jag kommit så långt så att bilen kunde köras stod det strax klart för mig att bakaxeln tidigare körts utan olja. Inte lite heller, pinjongen kunde röras upp-och ned över en millimeter!
Den olja jag hällde i axeln låg snart på garagegolvet. Jag företog mig kortare turer med bilen ändå, det var ju så roligt att den var körbar igen, kanske för första gången sedan över tjugo år?
Det var alltså ofrånkomligt. I pur sommarlycka hade jag dragit upp bilen i över hundra på en böljande och kurvig baksidesväg, kantad av lupiner. När jag släppte gasen var det som om en osynlig fot pumpade lite på bromsen. Oljuden bakifrån tilltog snabbt och strax stod det klart att ett lagerläge troligtvis slitits loss och nu följde med drivaxeln runt. En beklagande kakafoni av ljud!
Trots att jag var sjutton minuter hemifrån tog det mig en- och en halv timme att sakta halta hem med bilen. Tacksam ändå, det kunde blivit tvärstopp.
Väl hemma går jag in i förrådet och hämtar ut reserven jag visste skulle behövas. En sjutusenmilaaxel. Över femtio år gammal!
När jag kommit så långt så att bilen kunde köras stod det strax klart för mig att bakaxeln tidigare körts utan olja. Inte lite heller, pinjongen kunde röras upp-och ned över en millimeter!
Den olja jag hällde i axeln låg snart på garagegolvet. Jag företog mig kortare turer med bilen ändå, det var ju så roligt att den var körbar igen, kanske för första gången sedan över tjugo år?
Det var alltså ofrånkomligt. I pur sommarlycka hade jag dragit upp bilen i över hundra på en böljande och kurvig baksidesväg, kantad av lupiner. När jag släppte gasen var det som om en osynlig fot pumpade lite på bromsen. Oljuden bakifrån tilltog snabbt och strax stod det klart att ett lagerläge troligtvis slitits loss och nu följde med drivaxeln runt. En beklagande kakafoni av ljud!
Trots att jag var sjutton minuter hemifrån tog det mig en- och en halv timme att sakta halta hem med bilen. Tacksam ändå, det kunde blivit tvärstopp.
Väl hemma går jag in i förrådet och hämtar ut reserven jag visste skulle behövas. En sjutusenmilaaxel. Över femtio år gammal!
 |
| Det som ser ut som skrot för den oinvigde... ...är en tantkörd, knappt använd axel från långt innan högertrafiken. |
 |
| Kvällsolen skiner så vackert på din...öhh...oxidskorpa! |
 |
| Jag blev tvungen att bygga en biffig glidhammare för att få loss den ena drivaxeln. Tack CarryGo för tipset. |
 |
| Renslipningen är väl bara halvkul. |
 |
| Grund |
 |
| Slipgrund |
 |
| Topplack |
 |
| Nog för jag bad om blank färg, men detta är nästan löjligt! |
 |
| Då GT-bromsarna skulle monteras var nästa steg att plocka ur drivaxlarna ur den trasiga axeln. Här kom den biffiga glidhammaren väl till pass igen. |
 |
| Drog nya bromsrör. Mest för att kopparn ser så bra ut mot svart lack... |
 |
| porrbild |
 |
| Sattes samman med nya bromsband på backarna. |
Thursday, July 05, 2012
Rostlagning
Panelbyten
 | |||
| Bärande balk bakom bakhjulet har fått vad den tål genom åren. Även runt fjädringens infästning är plåten försvagad, så det bästa är att byta hela balken. Ofta gör man felet att man byter för små bitar. Lagningarna ska vara kant i kant om det ska blir snyggt. Byter man hela paneler ska det vara ett erfaret öga för att upptäcka att svetsen varit framme.
 | |||
| Punktsvetsborren är en kär gammal vän som sätts på borrmaskinen. Sakta och bit för bit tas den risiga balken loss från bilen. |
 |
| Efter att balken tagits bort ser det ut så här i bagageutrymmet. Halvkul. En bit av innerskärmstrukturen har också tagits bort här. Det är lika bra, när ändå "skalpellen" är framme! |
 |
| Bilen fotad bakifrån. En bit av tvärbalken togs bort, då stötfångarens infästning någon gång i tiden varit rostig och klantlagats av en onykter chimpans. Bakaxeln hänger lös i tomma luften. Det är bara att bita tag och jobba vidare. |
 |
| Innerskärm och balk |
 |
| Med en snutt bakre tvärbalk |
Wednesday, July 04, 2012
Den omotiverat gröna dörren
Det förekom en kulör på Anglior som hette "Spruce Green". Den är riktigt läcker på en bil i bra skick. När den blir matt är den inte fullt lika charmig. Anglians förardörr var lackad Spruce. Av okänd anledning. Under lacken återfanns den vinröda som resten av bilen har. Varför gör man så?
 |
| Lack av förardörren som varit avmonterad en längre tid. Den visade sig ha varit vit, kornblå (med motivlack), maroon samt Spruce Green. Den gröna skar sig duktigt mot bilens mörkröda färg, jag klarade inte att se den längre. |
 |
| Slipgrund. Dörrens skick är sådär, men den får duga ett tag. Detta ska vara en oöm sportig Anglia. Den får gärna vara hel och ren, men ska inte bli en utställningsbil. |
Subscribe to:
Posts (Atom)