Ford Anglia (den ombyggda)

Den jag jobbar på just nu. Idag står den i högsta läget fram på de nya justerbara fjäderbenen som jag skrivit om på annat ställe här på bloggen. Den kan alltså bli mycket lägre. Men precis som Lotusen så ska en "riktig" Anglia luta något bakåt.
På en original Anglia krävs förresten spacers för att dessa fälgar ska passa.

Detta exemplar började modifieras för mycket länge sedan. Faktiskt fick den föreläggande om regbes redan kring -78. Sedan dess har den inte varit godkänd enligt gängse statligt regelverk. Hoppsan. Genom en märklig slump såg jag den på en cruising på nittiotalet. Ägaren var inte speciellt pratglad. Nu anar jag varför. Han var nog nojjig.
Nu ska det bli ordning och reda.

Karossen är Anglia deluxe -65.
Fjädring, stötdämpare, bromsar, motor, växellåda, fälgar och instrumentering har tidigare bott i kraftigare bilar.
Men ingenting av detta imponerar på katten på bilden.

Kapa strömmen!

Huvudströmskontakten...
...ville ha en hållare. Jag ville göra någonting roligare än de vanliga vikta plåtbitarna eller lådformerna. Så här blev det.

Att mäta ut hålens placering tog längre tid än att borra dem.
Ett mothåll tillvekades av ek så att kanterna kunde knackas rundade.
En bit rundstav svetsades sedan in.

Efter varsam svetsning.

Snabblim

Stilleben.

 Så blev det. Växellådstunneln är lite justerad för att passa nuvarande -låda.
Någon tidigare ägare hade huggit upp plåten så allt framför växelspaken är nu återställt till original.
Öppningen runt spaken har fått rundstav och en liten sidobula knackades för att rymma lådans utskjutande delar.
Den är inte byggd för att vara ljudlös och bekväm, nej.