Behovet av att besöka sina kunder kräver ibland att man tar sig i kragen och lämnar hemmet.

Om man då tar klassikern så blir det liksom lite mera äventyr. Hon tickade som en klocka och 84 mil senare var vi hemma igen, Gurkan och jag. Vi åkte till Oslo över dagen.
Att köra in Gurkan bland kontorskvarterens glasbyggnader kändes ungefär som att paddla in i New York i en urholkad trädstam.

av alla möjliga namn så valde de dessa

Justerbara fjäderben

Justerbar fjädring vill man ju ha. Det är fräsigt. Jag har börjat bygga om fjäderbenen på en Anglia (som redan hade fjäderben från Cortina GT) där jag vill kunna ändra bilens höjd. Samma princip gäller för alla McPherson-framben. Fjädertallriken som normalt sett är svetsad monteras nu istället på en gängad hylsa och kan på så sätt justeras upp- eller ned, beroende på hur hög man vill ha sin bil för dagen.

De gängade hylsorna köptes från Stötdämparverkstan i Stockholm. Färdiga fjäderben finns att köpa från England för de som inte vill smutsa ned sig. Flera tillverkare finns, men det kostar. Siffran 3.500 Sek / st dyker upp i minnet. Inget fel på priset egentligen, men det finns många hål att stoppa pengarna på detta projekt och de andra bilarna i verkstan.

Någon tillverkare stoppar in en justerbar Konidämpare i röret, och fjädrarna finns i flera hårdheter. Då finns ingen hejd på justerbarheten. Min bil får gasdämpare som normalt sett bor i Volvo 240 GLT, de har rätt mått. Fjädrarna tycks vara nedskurna Cortina GT.

Anglia och Cortina Mk1 har original en dämparinsats som ligger i oljebad.
 McPhersonbenet blir alltså dämparens kropp. Effektivt!
 Förmodligen kommer tillverkarna gå tillbaka till denna forntida uppfinning
och påstå att det är ett helt nytt, revolutionerande miljötänkande.

Precis som de gjorde med insats-oljefilter som också var standard på Anglian och Cortina!
 Volvo använder sådana idag.

Man får börja med att skära loss fjädertallriken som normalt är svetsad på benet.
Eftersom jag har för vana att snålhandla delar som bara nästan passar, så fick jag sedan
börja med att hona upp hylsan till rätt dimension.

Jag svarvade en kolv av trä, på vilken jag limmade vanligt slippapper. Sedan var det
bara att trä över hylsan och köra svarven tills grejerna passade. Det tog en bra stund.

Min Anglia 106E (105E som exportversion) har för länge sedan fått fjäderben och
bromsar från en Cortina GT MK1. De är inte optimala, men med lite budgetingeniörstricks
kan de få duga. På denna bild är grejerna ihoppassade, men inte slutmonterade.
Hylsan av aluminium skall limmas på fjäderbenet av stål.

När ursprunglig klur-gubbe monterat Cortinas fjäderben på en Anglia så har han
svetsat Anglians topplagring mot Cortinans topplagring för att få det att passa på
bilen. De dubbla lagerhusen förkastas till reservdelshögen.

Ur Volvons saltsunkiga fjäderben...

Kommer en nästan ny gasstötdämpare.
Fredagsbilen bjussade på dessa delar. Tack!

Mmm...Monroe Gas-Matic

En uppstudsig cocktail av Cortina GT, en gängad hylsa och
Volvos dämpare och topplagring. Den senare har fått nytt
bultmönster passande karossen.

Två McPhersonben träffas i baren. Det ena har fjäder.

7:e Januari 2012 update
Jag har fått tid att följa upp detta projekt. Efter att ha strippat andra Volvo-fjäderbenet på sin gasdämpare
så renslipar jag Cortina-fjäderben nummer två. Sedan svetsar jag en gördel på varje ben.
Den ger sedan stöd åt den gängade hylsan som ska hålla den nedre fjädertallriken.

Sedan blir det primer.

De gängade hylsorna knackas på och läggs emot stödgördlarna.
Innan lades ett lager bygglim på benet så de gängade hylsorna är nu limmade.

Guldmetallic plus klarlack.
Härnäst ska stötdämparna shimsas in så att stötdämparkroppen sitter stumt fast inuti fjäderbenet.

Slipa rostiga spiralfjädrar är bara halvkul, men de blir ju snygga. Övre fjädertallrikar sektionerades för att passa bättre på en Anglia. Bilens förra ägare som byggde om den lät dessa skrapa emot karossen..

Det ser ut som om jag svetsat fast spiralerna i tallriken, men de ligger i ramper som jag gjort eftersom spiralerna är kortade. Den förra byggaren lät fjäderänden ligga emot på en enda punkt med en enorm snedbelastning som följd. Tur bilen bara väger 840Kg fulltankad och med förare...

Lackat och monterat. Den övre lagringen är liksom gasdämparen Volvo 240 GLT, och har fått nytt bultmönster för att passa på Anglia.

Fjäderbenen skruvade jag helt sonika fast i arbetsbordet när jag arbetade med dem.

Döm om min förvåning när Anglians dammskydd passar utan modifikation i Volvons topplagring. Dessa är det enda som syns ifrån motorrummet, så det är ju lite kul om det ser standard ut.

EnFo=English Ford. "105e" är Anglians modellkod och återkommer på allt som är heligt... Även på hastighetsmätaren skriver de ut 105 istället för 100!

Men om man ska vara petig så hette de 106e när de var vänsterstyrda. Har alla antecknat?
:)

Eftersom affärerna som regel är stängda när jag har lust att skruva så blev det till att göra specialverktygen själv.
Dessa gör det möjligt att demontera 240:s stötdämpare.