På en grannes gård har det länge stått en röd ohyra.
Den kom på tal en gång under förra sommaren och snubben återkom senare och sade att jag kunde ta den om jag ville. Nu har min vardagsbil, en grön V4 kombi förklädd till en -68, bestämt sig för att ha världens första V3 motor. En cylinder är förtappad och förbi. Den drömmer väl om att bli en tvåtaktare kan jag tänka mig. Alltså behövs en bättre motor.
Det passar grannen väldigt bra. Han städar på gården.
Jag har varit över dit förra sommaren och fyllt i däcken och fått den att hosta till.
Nu åkte jag över med kompressorn igen, frisk soppa, elsoppapump och batteri och tusan om inte den gick när den fick färsk soppa! Luften var kvar i däcken och jag behövde bara toppa upp dem. Bromsar hade den!
De satt inte ens fast. Kopplingen var dock tom.
Jag ryckte loss de nedsjunkna hjulen med den gröna bilen och körde hem den för egen maskin! Gick fint. Vinkade åt barnen och testade lyset, blinkersen, fläkten och torkarna. De senare gnuggade runt en antik smet på den spruckna rutan.
Motorn har inget lagerslammer. Inte ens den legendariska balansaxeln...
Förgasaren har kärvat fast i choken och accpumpen, men funkar annars som den ska.
Brum!
I skuffen låg originalverkygen, en fläktrem i saabförpackning samt *taa-daa* en tillbehörsreservdunk! Den som passar vid sidan av reservhjulet i hemliga fickan under skuffen.
Saknar sin kork, men ändå. Bonus. Min flickvän som är Saab-maniac drog genast i den.
"Den är min" sade jag! Kan vara bra att förhandla med någon gång. Samboskapet är ingen lek.
