Ford Anglia (den ombyggda)

Den jag jobbar på just nu. Idag står den i högsta läget fram på de nya justerbara fjäderbenen som jag skrivit om på annat ställe här på bloggen. Den kan alltså bli mycket lägre. Men precis som Lotusen så ska en "riktig" Anglia luta något bakåt.
På en original Anglia krävs förresten spacers för att dessa fälgar ska passa.

Detta exemplar började modifieras för mycket länge sedan. Faktiskt fick den föreläggande om regbes redan kring -78. Sedan dess har den inte varit godkänd enligt gängse statligt regelverk. Hoppsan. Genom en märklig slump såg jag den på en cruising på nittiotalet. Ägaren var inte speciellt pratglad. Nu anar jag varför. Han var nog nojjig.
Nu ska det bli ordning och reda.

Karossen är Anglia deluxe -65.
Fjädring, stötdämpare, bromsar, motor, växellåda, fälgar och instrumentering har tidigare bott i kraftigare bilar.
Men ingenting av detta imponerar på katten på bilden.

Kapa strömmen!

Huvudströmskontakten...
...ville ha en hållare. Jag ville göra någonting roligare än de vanliga vikta plåtbitarna eller lådformerna. Så här blev det.

Att mäta ut hålens placering tog längre tid än att borra dem.
Ett mothåll tillvekades av ek så att kanterna kunde knackas rundade.
En bit rundstav svetsades sedan in.

Efter varsam svetsning.

Snabblim

Stilleben.

 Så blev det. Växellådstunneln är lite justerad för att passa nuvarande -låda.
Någon tidigare ägare hade huggit upp plåten så allt framför växelspaken är nu återställt till original.
Öppningen runt spaken har fått rundstav och en liten sidobula knackades för att rymma lådans utskjutande delar.
Den är inte byggd för att vara ljudlös och bekväm, nej.

Huga så nära!

Min sambos Rover blir rammad inne i en rondell. Den attackerande bilen smiter.

Min tjej ligger i rondellen, men ser att bilen som kommer nittio grader från höger inte ser henne utan fortsätter rakt emot henne. Så hon styr undan och den andra bilen nuddar bakre hörnet. Hon stannar och förväntar sig att förövaren skall göra detsamma, men tyvärr, förgäves.
Ofattbart lindrigt undkommet! Kunde ha blivit skrot av två bilar.
En del klarar inte att köra och knarka samtidigt, verkar det.

Firestone

Firestone
Det har varit mycket skruvning på sista tiden. Jag kände jag behövde peppa upp mitt gamla projekt en smula för att få tillbaka arbetslusten. En vintage logo gör susen.
 Denna ska tunnas ned för att se gammal och sliten ut. Jag har redan fingerat en "skada" på s-t-o
om ni kollar noga. Målningen blev klar strax innan midnatt.

Ibland kan man behöva peppa upp projekten lite.

Update: Närbild efter patinering.
Krackelering, långsam nötning av väder & vind, samt flera ägares tålmodiga tvättningar och poleringar.
Fyrtiofem år av slitage gjorda på några timmar.

Sprayburksrenovering?

När andan faller på och man har en stund till övers...

Den röda scotch-borsten är en favorit. Den gnuggar fint, utan att avverka.

Med vanliga sprayburkar gör jag småjobben.
Det ska ju vara smidigt och kul när det är en fritidshobby.

Mattsvart med klarlack ovanpå blir en sådan här fin
halvblank svart med industriell känsla.
Tre sprayburkar då alltså, inklusive grundfärgen.
Samtliga kommer från Biltema.

uppdaterat.

Artikeln om hur jag bygger om mina McPherson fjäderben är nu uppdaterad.
Hitta den här!

Julen marscherar in i form av tre stycken Ford Anglia.
Först kommer en "Standard" följt av en "Deluxe".
Sist är det nog en 123e eller Sportsman, att döma av utrustningsnivån.

Dussinbilen

Plötsligt är man en i mängden
En man komplimerar Gurkan på Biltemaparkeringen. Han säger att hans egen står längre bort. Han kör nämligen också en klassiker. En Saab V4. Kombi. Veronagrön.

Två stycken fyrtio år gamla bilar, tillverkade med någon månads mellanrum och nästan identiska, fortfarande i daglig tjänst. Fulla av historier.

På väg ut från parkeringen så stannar jag bilen, hoppar ur och går ett varv runt den andra. Ett par kommer ut ur varuhuset med en dunk spolarvätska i ena armen, och något som kan vara torkarblad i den andra. De kollar, ser dubbelt, och ler.

På vintern ska man skruva, heter det. Det är tiden då man kommer ikapp med alla projekt så att man på sommaren kan färdas i stil. Låter så enkelt i teorin. Som husägare är man ofta upptagen med höstbestyr hela November. Bränsle och delrenoveringar. Trädgårdsbestyr. December brukar vara fullmatad med events, kalendern fullklottrad. Jag kommit ut i garaget några gånger den senaste tiden, men det har mest handlat om service och vinterdäck.
Som en rolig sidonotering så har min kamrat Scudo Wadello hämtat Monarscootern, som ska få sin nyrenoverad motor monterad. Han är snäll han!
Igår tog jag mig även en joy ride i Annas vässade V4, huven ej monterad. Den går som sjutton, även om den öppna webern gör att det låter häftigare än det är... Det är känslan som räknas.

Byte av balansaxellager Saab V4

Denna artikel har legat opublicerad. Statistiken visar dock att många hamnar här genom att söka på "Saab V4", varför jag nu publicerar den. Med hopp om att den är till hjälp för någon där ute!

Veefyra-Saabarna är små, söta och charmiga som små bakelser, men motorerna är halvbra. Tycker jag. Jag har väl haft otur kanske, men faktum är att motorer utan balansaxlar sällan har problem med balansaxellager.

Disclaimer: Jag är hobbymekaniker och bilentusiast. Om du följer mina råd och får ett haveri så är det trist. Om du lyckas så ber jag dig att lämna en kommentar på denna sida. Jag vill även ha bilder, en ljudfil och hela historien kring din bil!

 

Klicka på bilden för förstoring

Så du fick den här Saaben billigt och nu låter det illa och du fruktar att den måste skrotas? Oro dig inte, detta fixar du själv. Det du behöver för att bli hemmets superhjälte är ett varmgarage/verkstadsplats, normala handverktyg, momentnyckel vid återmontering, en lyftanordning (talja och rep?) lite tid avsatt för hobby, en packningssats, en lagersats till balansaxeln och om du vill är detta ett gyllene tillfälle att även förnya kopplingen. Men avsätt tid. Slappna av, speciellt om detta är första gången för dig. Man får ta det lite mjukt i början.

Bakgrund
Ett mjukt knackande från motorns framsida. Alla Saabveefyror har detta missljud i olika omfattning. Saknas det så är det något fel. Det är som om en Engelsk bil skulle sluta droppa olja. Det ska bara finnas där i bakgrunden. Men nu rasslar det som bara fanken.
Ingen veefyra ska behöva skrotas för det här felet. Det är bara att kavla upp ärmarna och visa partnern att du, du kan sånt här, du. En karlakarl. Så samlar man pluspoäng.

Tips: Ha gärna en hylla eller ett bord i närheten som du kan placera och sortera delar på. Motorer tenderar att bli mycket större när man delat på dem!

Till verket:
 Lossa vindrutespolarpumpen och häng upp den inuti huven. Skruva loss huven och ta bort den. Koppla ifrån frontlyktorna och töm kylaren i lämpligt kärl. Töm motorn på olja. Skruva bort fronten.
Jösses så tomt det ser ut där fram nu. Partnern kommer ut i verkstaden och gör stora ögon. Öppnar munnen men inget kommer ut. Lämnar garaget. Bra. Vi behöver ändå vara ensamma för koncentrationens skull.

Om du är grön på detta så märker du upp det elektriska och alla slangar nu. Tejp och spritpenna. Gärna en digitalkamera. Motorn ska ur och det är en fördel med märkning och dokumentation när allt ska monteras ihop igen. Ingen tid för ånger. Gasstag och chokevajer bort. Bränsleslangen kan du gärna komma ihåg. Det missade jag första gången...men den skulle ändå bytas...säger vi... Lossa avgassystemet och håll undan rören från motorn med varsitt skidband, snöre eller liknande. Skruva loss bultarna som håller motorn till växellådan. Lyft motorn en aning med reptalja eller finare grejor.

När motorns oljetråg kommer upp ur gluggen i botten på motorrummet passerar den en balk i framkanten. Här är det dåligt med plats. Nu pallar du under växellådan. Precis i detta läget behöver den stå för att motorn ska gå ihop lätt med den senare. Nu kan du rucka loss motorn ur växellådan.
Se till att du lyfter på ett säkert sätt. Om du tappar motorn på tårna kan det bli ett hål i golvet där foten nyss var. Sånt gör ont. Kolla så du inte glömt ta loss någonting som håller motorn tillbaka.
Snart ligger den på bänken!

Ta daa!
Din darrande patient ligger på bänken. Du närmar dig den med blanka verktyg. Mekaniker! Vem hade trott det om dig när du skruvade isär din bryllings onkels väckarklocka när du var liten! Nu ska du minsann visa världen!

Demontering
På motorns baksida sitter kopplingen. Skruva loss den från svänghjulet. Nu kommer du åt svänghjulets bultar. Försök lossa dem lite i taget och korsvis. Innan du tar bort svänghjulet; det kan vara balanserat tillsammans med vevaxeln. Gör en liten markering på svänghjul och vevaxel så du kan montera det exakt lika igen. Oljetråget ska nu loss. Sedan oljepickupen. Inget är svårt av detta. Kolla på det silvriga slemmet i botten av tråget. Det är där pensionerade lagerytor drar sig tillbaka på ålderns höst. Gör rent. På framsidan av motorn sitter bröstkåpan/registerkåpan/kamdrevskåpan. Bort med den. Bryt mycket varsamt, aluminium är mjukt! Men kolla vilka skojjiga kugghjul som sitter där! Förhoppningsvis har kam- och balansdrevet alla tänderna kvar. Annars blir det till att ringa till tandféen och skicka henne alla pengarna du fick som liten!
Notera märkningen på dreven. De sammanfaller vid en viss tidpunkt när du drar runt motorn. Klurigt va? Med viss försiktighet tar du bort kamdrevet, det stora. Sedan balansaxeldrevet. Nu ska motorn ligga upp- och ned.

Tanken är att hela balansaxeln nu ska knackas försiktigt bakåt, tills den trycker ut plåtbrickan i motorns bakdel och själv kommer ut. Här finns det ett OBS!; och det är att vevaxeln vid en viss position ligger i vägen. Dra runt motorn, knacka varsamt på balansaxeln, och håll koll. Ha gärna en träbit framför axeln så det inte blir märken i den när du knackar. För min egen del fick jag lära mig detta av Herr F. Ekendahl över telefonen när jag med andan i halsen konstaterat att min första motor skurit. Ja, den skar. Det var en uppgörelse med en modern bil. Ja, det var omoget och lite för hoppfullt, kan vi byta samtalsämne?

 Nu har du fått ur din första balansaxel. Inspektera lagren. De är säkert en vacker syn. Notera hur de sitter i förhållande till oljekanalerna som passerar där. De nya ska sitta exakt lika. Knacka ur dem med något som inte gör märken i lagerhållaren. Själv filade jag till en bit ekträ.
En erfaren mekaniker berättade att det bara är att "slå in" de nya lagren, men jag lät jobbet ta en halvtimme för varje lagerbana. Knackade försiktigt och stegvis in dem med min lilla ekbit och en liten hammare. Trots detta blev det svaga grader ytterst på lagerbanan, som jag varsamt tog bort. Sedan noga rengöring. Vi vill inte ha någon sorts spån kvar i maskinen när den tas i drift sen.

Nu har du nya balansaxellager i maskinen!
Inspektera axeln. Om du har haft ett riktigt haveri och axeln ätit sig genom lagerbanorna så kanske den är skadad och du vill hitta en finare begagnad. Ser den bra ut så stoppar du in den väl rengjord och inoljad nu. Känn hur självförtroendet ökar!
 Knacka tillbaka plåtbrickan på motorns baksida, förutsatt att den är helt frisk.
 Sätt tillbaka dreven med uppmärksamheten på att märkningen passar ihop när motorn roteras.

Nu byter du packboxen, vevaxelns bakre tätning. Du vill ha en tät motor nu när du ändå håller på att bli en stjärnkirurg!

Drevkåpan (också med ny packbox, förslagsvis. Kanske även nytt fläktlager och ny vattenpump, när du ändå är igång.), svänghjulet och kopplingen ska tillbaka nu. Svänghjulet monteras enligt din märkning och dras till moment enligt verkstandshandboken. Kopplingen centreras med centreringsdorn. Jag svarvade en av trä. Alla sätt är bra, bara den hamnar i mitten. Oljepickupen och oljetråget härnäst. Var noga med filtpackningsbitarna i trågets bakkant.

Hemsvarvat specialverktyg funkar det också. Centrering av kopplingen. Notera lösa bultar på tryckplattan.
Lamellen måste kunna röra på sig så du får den i mitten. Sedan drar du åt alla bultarna.

 Om du haft loss topparna: Topparna monteras alltid med nya toppackningar. Cylinderlockspackningar kanske de heter officiellt. Dras enligt moment som jag inte har i huvudet. Personligen väljer jag nu att köra upp oljetryck innan jag monterar fördelaren. Den går nämligen på samma axel som oljepumpen. Det du gör är att du hittar en axel som passar ned i spåret på oljepumpens axel, kopplar den till en borrmaskin och med olja i motorn driver du runt pumpen tills vacker gyllene olja av ditt älsklingsmärke kommer fram på topparna. Då vet du att du kan montera ihop och starta utan att fresta på dina nya lager i onödan.

 Hoppas mina egenlärda tips är till nytta eller inspiration trots att jag bara är hobbyist. Mvh. Mark

Amazoninredning

Detta är en äldre artikel som länge legat opublicerad

Jag var på vift igår och hämtade en svart inredning till Az. Minus ena framstolen som saknades.
 Helfint baksäte, fina sidor fram och bak. Förarsidans dörrsida överraskande nästan perfekt och inga högtalarhål. Däremot trött masonit. Högersidans har trött resår i facket. Föga förvånande.
 Framstolen i mediumskick. Vanliga hålet i övre hörnet på ryggstödet, och vanliga hålet på ena sidan av dynan. Sjuhundra för allt. Bilen det kom ur var ett bottenlöst Vrak™.

 Stor chock för mig då det upptäcktes att högerdörren endast var svullen någon enstaka cm på undersidan. Renlav på utsidan! Kan få den för en hundring. Kändes bara träligt att skruva av den där och då så jag bör väl åka tillbaka efter den.
 Vilka fysiska lagar står en sådan panel under, när resten av skeppet är supermurket? Är rönnbärssaft korrosionshämmande?

Behovet av att besöka sina kunder kräver ibland att man tar sig i kragen och lämnar hemmet.

Om man då tar klassikern så blir det liksom lite mera äventyr. Hon tickade som en klocka och 84 mil senare var vi hemma igen, Gurkan och jag. Vi åkte till Oslo över dagen.
Att köra in Gurkan bland kontorskvarterens glasbyggnader kändes ungefär som att paddla in i New York i en urholkad trädstam.

av alla möjliga namn så valde de dessa

Justerbara fjäderben

Justerbar fjädring vill man ju ha. Det är fräsigt. Jag har börjat bygga om fjäderbenen på en Anglia (som redan hade fjäderben från Cortina GT) där jag vill kunna ändra bilens höjd. Samma princip gäller för alla McPherson-framben. Fjädertallriken som normalt sett är svetsad monteras nu istället på en gängad hylsa och kan på så sätt justeras upp- eller ned, beroende på hur hög man vill ha sin bil för dagen.

De gängade hylsorna köptes från Stötdämparverkstan i Stockholm. Färdiga fjäderben finns att köpa från England för de som inte vill smutsa ned sig. Flera tillverkare finns, men det kostar. Siffran 3.500 Sek / st dyker upp i minnet. Inget fel på priset egentligen, men det finns många hål att stoppa pengarna på detta projekt och de andra bilarna i verkstan.

Någon tillverkare stoppar in en justerbar Konidämpare i röret, och fjädrarna finns i flera hårdheter. Då finns ingen hejd på justerbarheten. Min bil får gasdämpare som normalt sett bor i Volvo 240 GLT, de har rätt mått. Fjädrarna tycks vara nedskurna Cortina GT.

Anglia och Cortina Mk1 har original en dämparinsats som ligger i oljebad.
 McPhersonbenet blir alltså dämparens kropp. Effektivt!
 Förmodligen kommer tillverkarna gå tillbaka till denna forntida uppfinning
och påstå att det är ett helt nytt, revolutionerande miljötänkande.

Precis som de gjorde med insats-oljefilter som också var standard på Anglian och Cortina!
 Volvo använder sådana idag.

Man får börja med att skära loss fjädertallriken som normalt är svetsad på benet.
Eftersom jag har för vana att snålhandla delar som bara nästan passar, så fick jag sedan
börja med att hona upp hylsan till rätt dimension.

Jag svarvade en kolv av trä, på vilken jag limmade vanligt slippapper. Sedan var det
bara att trä över hylsan och köra svarven tills grejerna passade. Det tog en bra stund.

Min Anglia 106E (105E som exportversion) har för länge sedan fått fjäderben och
bromsar från en Cortina GT MK1. De är inte optimala, men med lite budgetingeniörstricks
kan de få duga. På denna bild är grejerna ihoppassade, men inte slutmonterade.
Hylsan av aluminium skall limmas på fjäderbenet av stål.

När ursprunglig klur-gubbe monterat Cortinas fjäderben på en Anglia så har han
svetsat Anglians topplagring mot Cortinans topplagring för att få det att passa på
bilen. De dubbla lagerhusen förkastas till reservdelshögen.

Ur Volvons saltsunkiga fjäderben...

Kommer en nästan ny gasstötdämpare.
Fredagsbilen bjussade på dessa delar. Tack!

Mmm...Monroe Gas-Matic

En uppstudsig cocktail av Cortina GT, en gängad hylsa och
Volvos dämpare och topplagring. Den senare har fått nytt
bultmönster passande karossen.

Två McPhersonben träffas i baren. Det ena har fjäder.

7:e Januari 2012 update
Jag har fått tid att följa upp detta projekt. Efter att ha strippat andra Volvo-fjäderbenet på sin gasdämpare
så renslipar jag Cortina-fjäderben nummer två. Sedan svetsar jag en gördel på varje ben.
Den ger sedan stöd åt den gängade hylsan som ska hålla den nedre fjädertallriken.

Sedan blir det primer.

De gängade hylsorna knackas på och läggs emot stödgördlarna.
Innan lades ett lager bygglim på benet så de gängade hylsorna är nu limmade.

Guldmetallic plus klarlack.
Härnäst ska stötdämparna shimsas in så att stötdämparkroppen sitter stumt fast inuti fjäderbenet.

Slipa rostiga spiralfjädrar är bara halvkul, men de blir ju snygga. Övre fjädertallrikar sektionerades för att passa bättre på en Anglia. Bilens förra ägare som byggde om den lät dessa skrapa emot karossen..

Det ser ut som om jag svetsat fast spiralerna i tallriken, men de ligger i ramper som jag gjort eftersom spiralerna är kortade. Den förra byggaren lät fjäderänden ligga emot på en enda punkt med en enorm snedbelastning som följd. Tur bilen bara väger 840Kg fulltankad och med förare...

Lackat och monterat. Den övre lagringen är liksom gasdämparen Volvo 240 GLT, och har fått nytt bultmönster för att passa på Anglia.

Fjäderbenen skruvade jag helt sonika fast i arbetsbordet när jag arbetade med dem.

Döm om min förvåning när Anglians dammskydd passar utan modifikation i Volvons topplagring. Dessa är det enda som syns ifrån motorrummet, så det är ju lite kul om det ser standard ut.

EnFo=English Ford. "105e" är Anglians modellkod och återkommer på allt som är heligt... Även på hastighetsmätaren skriver de ut 105 istället för 100!

Men om man ska vara petig så hette de 106e när de var vänsterstyrda. Har alla antecknat?
:)

Eftersom affärerna som regel är stängda när jag har lust att skruva så blev det till att göra specialverktygen själv.
Dessa gör det möjligt att demontera 240:s stötdämpare.

Egna packningar

Är man lat kan man använda stämpelfärg. Funkar! Det ska vara vattenfast och av permanent typ så den inte reagerar med Permatex eller något annat packningsrelaterat. Packningsmaterialet köper jag på Biltema. Det finns olika tjocklekar att köpa.

Rat Fink Reunion 2011

Till salu på träffen

LeBeef presenterade

Känd från artikel i Klassiker. Nu på gatan igen.

Mark vill ha.

Mitt jobb på träffen. Weathered lettering.

Ska behandlas ytterligare när färgen härdat.

Mäster Wizzard var på plats.

i garaget just nu.

Mys med Morris

Den lilla gröna har problem med torsionsfjädringens infästning på förarsidan.