Tips & Tricks

Monstermagneter!
Vare sig man är grovsvetsare, smyckesdesigner eller bara vanlig klurgubbe så finns det vissa hjälpmedel som gör arbetet roligare. Verkstadsbordet av metall lämpar sig ypperligt för svetsning, och vad är då bättre än att fästa arbetsstyckena mer hjälp av magneter. Det finns magnetiska vinkelhakar som är perfekta, men allt kostar.

Det som många kör till tippen är gamla högtalare, och gemensamt för dem alla är att basen i dem är en stor magnet. Bara att såga isär och leka med! Gamla och/eller trasiga högtalare är inte heller det hetaste på marknaden. Så dem skall man få gratis.

Komplett bilhögtalare överst, en likadan som sågats isär ligger underst.

Under högtalarmembranet av papper finner vi en spole av koppartråd.
När man lägger ström på den så skapas ett magnetfält av motsatt sort som magneten har.
Detta får membranet att studsa ut och bildar ljudvågor.
Fiffigt, men det var då det, nu skall den återvinnas.

Eller varför inte använda dem för att hänga upp favoritverktygen,
eller biffiga kylskåpsmagneter.
Jag har alltid älskat magneter!

Firestone

Firestone
Det har varit mycket skruvning på sista tiden. Jag kände jag behövde peppa upp mitt gamla projekt en smula för att få tillbaka arbetslusten. En vintage logo gör susen.
 Denna ska tunnas ned för att se gammal och sliten ut. Jag har redan fingerat en "skada" på s-t-o
om ni kollar noga. Målningen blev klar strax innan midnatt.

Ibland kan man behöva peppa upp projekten lite.

Update: Närbild efter patinering.
Krackelering, långsam nötning av väder & vind, samt flera ägares tålmodiga tvättningar och poleringar.
Fyrtiofem år av slitage gjorda på några timmar.

biltrassel

I det att jag köpte eget hus, eller industrifastighet i det här fallet, så fanns möjligheten att slutligen flytta det sista ifrån min fars gård. Det betydde Taunusen.
En -61'a.
Med mätaren på 6200 dokumenterade mil.

Trasslet innebär tre låsta bromsar, bilen har stått stilla alldeles för länge. Den vinschades upp på trailer och två av de trilskande släppte. Sista, höger bak, gjorde det inte.

Med ett spännband runt däcket och ett annat från bakre fjäderfäste till det första bandets spännhandtag vid hjulets lägsta punkt, skapades ett moment som den segaste broms inte kan klara. Jodå. Inte en millimeter.

Ja, jag har bankat på trumman med en slägga. I en timme. Grannarna älskar mig.
Så det slutar med våld. Brorsan kom hit och vi drog bilen ett varv runt kvarteret på det låsta diagonaldäck som bilen förmodligen levererades på 1961.
Inte en millimeter.
Så vi drog den baklänges, dragkrok i dragkrok.
Inte en millimeter, men det luktar diagonalgummi!
Sen drog vi den framlänges ett varv till bara för att vara envisa och visa vem som bestämmer.
Nu vet jag inte riktigt vad jag skall göra. Skära upp en lågmila bromstrumma kanske.