Bromsjustering Saab V4

Bakbromsarna på en Saab V4 är ovärderliga. Speciellt på vintern. Här justerar vi upp dem så din danspartner kan svänga på rumpan igen.

Uppdatering 2011: Ny justerskruv till bakbromsen kan köpas här!

Justerskruvarna kommer att vara fastrostade, var så säker. För att rädda dem gör du följande.


När du pallat upp bilen ordentligt och tagit bort hjulet är det dags att ta bort bromstrumman. Borsta av lös smuts först så slipper du få in den bland bromsgrejerna och hjullagren. Den stora muttern som håller trumman på axeln har en sprint. Den ska ersättas av en ny när du monterar alltsammans igen. Ut med den. Bort med muttern. Den sitter inte så hårt om det är som det ska. Efter att du knackat och lirkat med trumman ett tag så kommer den loss. Vackert. Nu har vi frilagt operationsområdet. Be syster lägga fram de blanka verktygen. Nu gäller det att instifta respekt i patienten!

Själva idén är att ta bort bromsskölden. Med den lös är det lättare att få justersaken att fungera igen. De finns vad jag vet inte att köpa längre, så pajjar vi dem måste vi ragga upp fungerande begagnade delar. Varsamt våld är det som gäller!

Ta bort bromsbanden med sina fjädrar och lägg grejorna i ordning. Försök iallafall. Om du är som jag kommer du ändå att glömma hur allt ska sitta. Men herregud, det handlar ju bara om bromsen. Vem använder den?





När skölden ska bort måste vi demontera hjulcylindern. Om du inte nyss monterat nytt bromsrör så kommer detta troligen att gå av nu. Om du vill rädda röret så lossar du det försiktigt och vrider själva cylindern istället. Det är ett gammalt djungeltrick. Här har vi tagit loss skölden och skruvat tillbaka cylindern så hejdarsåsen inte rinner ut.

Nu ska vi tala klarspråk med skölden.
För att den ska ta till sig våra argument måste vi först ta bort en förstärkning som är nitad på baksidan. Utan förstärkningen kan justermojjens lilla huvud sättas i skruvstädet nämligen. En kort stund senare med kapen så låter den sig pillas bort med skruvmejseln. Hejdå. Hälsa Sankte Per.






Då snor vi flickvännens gasol och ger den lite värme och kärlek. Värme iallafall. Är du karl nog att ha gassvets hemma så får du extra vuxenpoäng här.



Medan den fastrostade justerskruven fortfarande är varm så går du till skruvstädet. Låt lite 5-56 eller liknande koka in i gängen. Dra fast käftarna runt själva ställskruven och vicka skölden fram och tillbaka. Detta får ta tid. Själv hade jag kylspray som jag snart vräkte över den varma skruven. Temperaturskillnaden ger ett litet utrymme i gängan, och med lite tur kommer då oljan in där. I teorin. Jag fick vicka skölden ca 400ggr innan skruven släppte. I dessa lägen är det bäst att ta till hotelser. Jag brukar hota med en lokal bilmekanikers namn, känd för nypor av stål och samvetslöst hårda tag. Räcker inte det så mässar jag "folkrace, folkrace" med hög röst.




Barnaöronen kommer in i garaget lagom för att lära sig några nya ord när husse slår sig på tummen


Så äntligen ligger den på bänken, ställskruven. Till synes utan ånger. Man undrar hur den mår bakom fasaden, den självupptagna rackaren. Vi drar den mot stålborsten på borrmaskinen för att få se den i bara mässingen. Eller stålet. Eller vad de nu använde i Trollhättan på sextio-sjuttotalet. Trolldeg?

Då har vi visat vem som bestämmer. Dags att bli stygg på allvar. Knacka på en mutter på dess misshandlade huvud. Köp en hårig svets som tjänstgjort inom Svensk industri. Vrid upp styrkan på "Evil".



"Fräs på hög värme"
Som det så fint heter i matlagningsprogrammen.







Svetsa även igen de överflödiga hålen efter ...vad det nu var vi skar bort.



Krydda med rikligt med kopparpasta. Montera allt på rätt sätt trots att du glömt hur det satt. På med trumman igen. Muttern. Sprinten. Dra nu åt justerskruven rättså hårt. Skruva sen upp den tills bromsen precis inte ligger åt. Rostskydda hjulhuset medan du kommer åt. Linolja har den bästa lukten.
Servera till en fryntlig besiktningsman.

I skruvande skrivande stund har jag fått släden ombesiktad. Med komplimang för bakbromsarna. Något måste ha blivit rätt.

Pinstriping

Pinstriping på brädor för den gode Mattias på http://www.moustacheape.com/

skön kommentar av Göran på www.di.se idag.

Mantaföljetongen

Bilar är som allra vackrast när de är mitt i mellanslipningarna.

the pirate bay

Idag vill jag visa mitt stöd för TPB. Inte för att jag har något Torrentprogram utan för att jag allt sedan jag började intressera mig för internet har haft en brinnande tro på internets kraft att bära fram en ökad förståelse för olika kulturer, kulturformer, konstformer och över huvud taget vara en bro mellan olika människor. Länder. Intresseområden.

Det som stör mig är inte att musiker och filmmakare klagar, med all energi och stora pengar som går ner i deras projekt innan de knycks av världens befolkning. Det som stör mig är att det är inte de små som driver på mest. Det är de som redan drar stor publik till koncerterna, de som säljer alla t-shirts, de som redan får Stim. Det är i regel inte kulturarbetarna som gnäller, det är den enorma apparat av folk som står bakom fabricerade varumärken som klagar. De som lever på andra.

FotoLasse säger det så bra på sin Blogg:"Det finns jättemånga människor som har sin inkomst av skapad kultur utan att själva skapa ett enda dugg. Det är dessa som hoppas på fällande dom i den nu pågående rättegången.

De har nämligen allt att vinna på att fortsatt få inkomst av andras skapande arbete."

Själv blir jag drabbad å andra sätt. Kunder får ett kostnadsfritt designförslag av mig, blir sen tysta. Websidan dyker upp 6 månader senare. Nu är det deras systers brorsson som gjort websidan, efter mina idéer och i något fall enligt den skiss jag visat kunden för att sälja in min idé. Fast ofta i ganska tafflig tappning. Ska jag gråta över det? Det är väl trist? Eller ska jag vara glad över att ha sluppit initiera ett arbetsförhållande med en kund som uppenbarligen inte har förståelse för vikten att genomföra en internetbaserad produkt på ett sådant sätt att deras varumärke/ försäljning/egna syn på sin verksamhet ökar i värde?
Jag väljer det senare. Inser att det var bäst som hände.
Jag befinner mig, trots Sveriges övriga skick, i den lyckliga positionen att jag kan välja mina kunder bättre nuförtiden. Vissa kunder vill man bara styra undan.
Andra vill man jobba långsiktigt med. De som är vakna. Med framåtanda. Vet att det kostar men att de får något tillbaka.

Min blogg handar egentligen om bilintresset. Beklagar utsvävningen. / Mark

Saragoza

Det känns som om kommentarer är överflödiga här, men:
Vespa med outsägligt levnadsglad sidovagn.
Säljs just nu i Italien av känd Vespaguru.

http://www.subito.it/sidecar-vespa-spagnolo-grosseto-3983456.htm

Aldrig har väl 10.000€ känt så prisvärt. Man får ju faktiskt öppen bil, motorcykel och en liten bit av ett tivoli för pengarna.

Nattligt svartjobb

Kom hem från en middag igår, lätt salongsglad efter att ha fått i mig en jäst druva någon trampat på. Då infaller plötligt smaken för att kela med polarna av plåt.

Mantan stod närmast, vilket resulterade i att den fick lite indikationsfärg. Ni som sökt er till den här bloggen vet att det är när man lackar svart på de ställen man befarar inte är helt raka. Blanksvart färg avslöjar allt fusk med underarbete, alla gamla skador -allt.
Sen vill man bara dra täcket över huvudet och glömma bilarna ett tag.










Ni som egentligen var på väg till en modeblogg och hamnade här av misstag, ni ser säkert att jag för dagen bär vad som kallas för en Mellanstadiefrilla, dvs. man har full koll på luggen, men sovfrilla längre bak.

Hungriga Huset

Kom, kom lite närmare...
Det finns inget att vara...rädd...för...
..kom...
Den lilla skottkärran tog ett steg närmare.


Det var Anna som hörde det först.
Som ostämda fioler men mycket, mycket hårdare. Hon gick närmare. Det ska man aldrig göra när man hör skräckfilmsljud.
Hon öppnade dörren till flisförrådet.
Synen var horribel. Den gick runt, runt och slet sönder. Långsamt. Bestämt.
Med bultande hjärta och några snabba steg sprang hon ned i källaren. Desarmerade dödsmaskinens huvudströmbrytare.
Den blev stående med en förvånad min...och munnen full av dansktillverkad skottkärra.



Här har jag börjat få loss själva skålen som skruven dragit ihop till ett litet sköldpaddsskal.

Den officiella versionen är att temperaturskillnader och anläggningens vibrationer fått skottkärran att sakta komma inåt rummet, tills skruven fått tag i den. Hur den sedan fått sånt tag på den att den kunnat slita sönder den i sina beståndsdelar är fortfarande en gåta.

Den inofficiella versionen är att vi inte ställde ut gröt till hustomtarna.

Besiktning? Nu igen?

Vartannat år ska veteranbilsägare infinna sig för att få sina ögonstenar synade. Då vankar vi omkring med bekymrad min medan elaka motmänniskor utövar statssubventionerat våld på kompisen av plåt medelst avancerad utrustning.

Månader av kvällsarbete på bekostnad av den sköra symbios som utgör grunden mellan man och kvinna kan här gå om intet.

Men jag lurade dem allihop. Jag besiktar i Borlänge där varenda besiktningsman, eller kvinna, kör veteranbil. Mooaa-Haaa-Haaa!

Redan två dagar innan besiktningsdagen börjar jag beta av listan. Det var det där hålet i golvet, ja. Som vi hittade 2006. Sen frontrutan som sprack rakt över. Däcken, hur är dom? Bakbromsarna borde jag justera upp lite i år. Frontlyktorna pekar nedåt. Måste justera även dem. Svetsa ett hål, byta en ruta, justera upp några fastrostade justerskruvar. Hur svårt kan det vara egentligen?

Första kvällen åt jag svetsloppor. Där under bilen. Mums! My favourite! Hittade rätt dimension på plåt, fejkade original skarvar så lagningen inte kommer att synas under rostskyddet sen. Blev bra. Inredningen urplockad och rutorna nedvevade som skydd för svetssprut.

Dagen innan besiktning. Nu skulle rutan bytas. De där lackbubblorna slipar jag samtidigt. Men vänta nu. Bakom rutan fanns Trubbel. Trubbel som i ett långt rosthål. Man VET att bubblor och hål kommer tillsammans. Man vill liksom bara inte erkänna det. Nu var det plötsligt bråttom.



Lyckligtvis står reservdelsSaaben kvar här utanför, så ut i snön och montera loss rutan och visst, den har en rutfals som är mycket friskare! Flyt!




Omsorgsfullt och sakta svetsas den in. En aluplåt skyddade instrumentbrädan just under svetsningen.



...och målas med etsande grundfärg. Den här färgen gör mig alltid så glad. Kan det vara lukten?


Efter ett lager epoxylack så monterades rutan , med kromlist och allt, och bilen var klar för besiktning. Hur det gick? Nedslag på de där bakbromsarna som jag kände mig för bekväm för att riva isär där på natten. Inget att grämas över nu. En V4 måste ha schyssta bakbromsar så man kan peka om nosen när den understyr.

En fin detalj är att tre besiktningsmän stod i porten när jag körde in. De log. En av dem kunde nästan inte sluta berömma "pärlan" och "klassikern". Tittade noga på honom och såg att han faktiskt menade det! Jag berättade att den kostat 1500:- i inköp och han såg chockad ut. -Ja, det var länge sen nu, sade jag. Den var hemskt dålig. Nu är den faktiskt lite bättre...

Härnäst ska epoxyfläckarna täckas över med Veronagrön. Nya rutan var ett lyft. Känns bra. Inkluderat den fina frontrutan så har min bil nu delar från åtta skrotade Saabar. Bisarr fakta. Goa bil. Den är värd allt slit.


.

Avancerad vinterkörning

Att föra fram ditt fordon på halt underlag kräver försiktighet. Det och erfarenhet. Jag har båda, men råkade likväl ut för ett potensiellt tillbud idag.

Effektiv halkkörning av Saab V4 kräver aktivt bruk av handbroms, alternativt vänsterbromsning. Om man som jag har ett fuskande frihjul så kopplar man gärna ur den funktionen under aktiv körning. Det är en myt att Rallyförarna använde frihjulet. Vad skulle de ha gjort med det? Sparat bensin under tävlingen? Snarare fått överhettade bromsar i brist på motorbroms.

Detta var bakgrundsfakta.
Det som hände var att jag handbromsade upp Saabeländet i en skarp kurva, ovetandes om att vinterstöveln av storlek 46 tryckte tillbaka frihjulshandtaget. När jag gasade till för att styra upp sladden så fanns det ingen växel. Brum, brum, snurr, snurr.
Pinsamt.

Jag har vuxit ur min egen bil.

Fakta kvarstår att vi har två- tre decimeter snö här idag och Saaben har aldrig varit roligare att köra. Till trots för sina uppenbara handikapp och småkrämpor. På tal om det, besiktning på Torsdag och jag har ingen chans att hinna justera bromsar, byta ruta och svetsa ett rosthål tills dess. Ska bli intressant att liksom stå bredvid och se hur jag löser det den här gången...

miljöbil = veteranbil

Har jag nämnt att nya bilar är freondoftande plasthinkar gjorda av sadister? Med avsikt onödigt komplicerat konstruerade för att försvåra ägarunderhåll (många som kör med trasiga glödlampor nuförtiden), inte speciellt säkra vid krock med älg (du sitter ju i ett skyltfönster), samt väldigt miljösmutsiga vid tillverkningen Du kan köra veteranbil upp till 5000mil innan du är uppe i samma miljöpåverkan, enl. statlig rapport.

Rädda en veteranbil nu!

Jag har nyss varit i Borlänge och hämtat upp en ny frontruta till min Manta. Veteraniakillen skulle förbi dessa trakter så vi möttes utanför Kupolen. Jag fann hans företag genom att han är annonsör i Klassiker. Vet du att vindrutor till Amazon och Saab 96 bara kostar 1000:-? Det är samma summa som när jag började köra bil för sjutton år sedan... Nästa gång ska jag be om familjerabatt och beställa till minst fyra av mina bilar.
http://www.veterania.se/index.php?p=sh&v_id=41&model=SAAB

Han berättade att rutor i moderna bilar spricker snart efter stenskott beroende på att de dels är limmade direkt i karossen, samt mera flex i karosserna. Ibland är ju rutorna ett bärande element i karosserna också... Dagens excentriska anekdot blir därför denna: Brorsan köpte en gång en rullad Saab V4, vars samtliga rutor var intakta efter rundslagningen.

Torsk på Manta

Mantastatus
Fiskens lack i silver metallic är hemkommen. Ny frontruta är beställd. Lackpreparationen fortsätter när huset har vinterrustats. Känns spännande! Någon som har en fin Berlinettainredning att sälja?

Vardags-happening!
I helgen tog jag gammelsaaben till glasåtervinningen. För mig känns det bra att göra grovgörat med en veteranbil. Den ser ju gammal ut med sin "första långnos-nos".
Att fälla sätena och plocka den full av bröte, göra startproceduren, fylla lite luft i ena framdäcket, och sen åka till miljöstationen blir mera än ett skitjobb. Det blir en liten utflykt. Mitt skräddarsydda avgassystem låter den andas så bra. Visst blev den också lite starkare när jag ställde tändningen på känsla.

Folk tittar när man står där och lastar. Någon med motoröra tittar upp när bilen sedan startas. Hör att det inte är helt standard. Klart att detta är "bara en gammal Saab", en "ohyra veefyra", men det är också bilen som alla älskar efter att ha haft en. Man får massor av vänner. Alla törs komma fram och snacka med den som kör gammelsaab.

På vardagsresan kommer gammelbilen till sin rätt. I daglig trafik, bland lortiga Svenssonslädar står den ut och erbjuder den observanta en lucka in i en annan tid, ett sundare tempo från när springschasar cyklade ärenden, politiker fanns till för folket, och ett handslag verkligen var bindande. Oavsett vad du kör för slags intressefordon, (det måste inte vara en bil och den måste inte vara gammal) så får du ett brejk i vardagen, och du glädjer oss som möter dig också.
Tusan, nu har jag peppat mig själv att smita in i garaget mitt på dagen! / Mark

Mantarati

Med löfte om långslagiga motorer och diffbromsar blev Mats av med sitt projekt, och jag halade raskt upp några tummade sedlar. Han berättade om uppspacklade bakskärmar och märkligt oljetryck. Lyssnade jag? Nej då!

Mats lyfter på sidenlakanet och visar damen ur rätt vinkel.
Sen minns jag inget mera...

Priset var sådant att det inte var läge för prutning. Dessutom ingick både diffbromsad axel, Omegamotor samt reservdelar i form av en fullt fungerande Rekord 2,2 i. Mats behövde inte ta till hypnos. Jag var redan förlorad.

Här är fisken hemkommen och nosen nedslipad till plåt och grundad igen. Bort med alla gamla stenskottsfläckar. Hmm, den klär i matt lack...

Här har jag grovspacklat och slipat tre gånger.
Kan man inte tro...

Bakskärmen du inte vill att din dotter går ut med. Jag tog bort alla tendenser till sprickor i den gamla plasten. Där den var ok så lämnade jag den helt enkelt. Gammal padding sjunker inte.

Den seriösa metoden hade varit att byta bakre skärmkanterna helt och hållet, men de glada kanaljerna som lagat denna bil hade lagt svetsskarven så långt ut så det hade varit vettigare att skaffa in hela bakskärmar och svetsa bilen långt upp på c-stolpen. Pest eller kolera alltså.

Corvetter har karosser av plast, så detta är ännu ett drag av sportvagn , konstaterar jag optimistiskt...

Uppdatera din slöa...

Okej jag har slarvat med underhållet av denna sida. Det har inte funnits så mycket att skriva om heller, höst och allt. Saaben fick en annan motor för tredje gången. Denna gång går den jättefint...när den går. Motorn kom ur en skrotbil som stått länge och jag måste byta förgasare till en som har fungerande choke och acc.pump. När den blir varm spinner den. Hoppas den håller länge den här gången för detta är en fars utan dess like. Min sämsta bil genom tiderna och tro mig... jag har haft bruksbilar som skrämt starka karlar.


Så här låter en Saab V4 som reducerat sig själv till tre cylindrar i sin strävan att återgå till tvåtakt!




Aaah! Fyra cylindrar. Gött! Notera chic barbapappadräkt




Med ögonbindel och bakbundna händer tas den gamla Saaben vant isär. Under akten uttalades meningar som skulle få vilket barnsäkert surfprogram som helst att låsa en hel server.



Detta är en lätt vässad rova med bortopererad fläkt och tvåportare som rycktes ur en moddad bil på den lokala skroten. Brände en ventil efter bara 300mil. Gick därefter bara bra på riktigt höga varv. Fick den att dra 1,3liter/mil. Vilket rekord!









Rullflytt



Plopp! Vilken tur, den passar! En snikstandard 1500cc med förgasare tunn som Twiggy sitter nu på plats. Drar gladeligen upp till 140+ men trivs som allra bäst i hundra knyck. Ska kolla upp vad den drar, jag kör väldigt lite men den verkar snål.



Genom ett olycksfall i hobbyn har en tüsk tagit sig in i garaget. Det var en herrelös Manta A som stod och grät vid vägkanten. Vi förbarmade oss över dess vilsna själ. Trots arisk härkomst verkar detta vara kul bilar. Opelfabriken knackade in- och moldade dropplisten på a-stolpen(!) för bättre utseende och lägre luftmotstånd. Vem hade tid med sånt annars på sjuttiotalet? På en billig bil! Imponerande. Tyskland emot resten av världen: 1-0.
Mantan ska få en skaplig garagelack och bli sommarbrukis -09. Den går jättefint.
Bilder kommer, det är bara så förb. stressigt på jobbet.

Ny rosapanternbil?

Ja vi har sett detta förrut, inte sant?
Förvisso en ny intressant tolkning:

http://www.flickr.com/photos/hicksdesign/2827967480/

recirkulering av saab

På en grannes gård har det länge stått en röd ohyra.
Den kom på tal en gång under förra sommaren och snubben återkom senare och sade att jag kunde ta den om jag ville. Nu har min vardagsbil, en grön V4 kombi förklädd till en -68, bestämt sig för att ha världens första V3 motor. En cylinder är förtappad och förbi. Den drömmer väl om att bli en tvåtaktare kan jag tänka mig. Alltså behövs en bättre motor.
Det passar grannen väldigt bra. Han städar på gården.

Jag har varit över dit förra sommaren och fyllt i däcken och fått den att hosta till.
Nu åkte jag över med kompressorn igen, frisk soppa, elsoppapump och batteri och tusan om inte den gick när den fick färsk soppa! Luften var kvar i däcken och jag behövde bara toppa upp dem. Bromsar hade den!
De satt inte ens fast. Kopplingen var dock tom.
Jag ryckte loss de nedsjunkna hjulen med den gröna bilen och körde hem den för egen maskin! Gick fint. Vinkade åt barnen och testade lyset, blinkersen, fläkten och torkarna. De senare gnuggade runt en antik smet på den spruckna rutan.

Motorn har inget lagerslammer. Inte ens den legendariska balansaxeln...
Förgasaren har kärvat fast i choken och accpumpen, men funkar annars som den ska.
Brum!



I skuffen låg originalverkygen, en fläktrem i saabförpackning samt *taa-daa* en tillbehörsreservdunk! Den som passar vid sidan av reservhjulet i hemliga fickan under skuffen.
Saknar sin kork, men ändå. Bonus. Min flickvän som är Saab-maniac drog genast i den.
"Den är min" sade jag! Kan vara bra att förhandla med någon gång. Samboskapet är ingen lek.

Rat Fink Reunion

Rat Fink är över för 2008 och jag hade nöjet att köra demo på pinstriping hela dagen i tillägg till att dela ut pris för "Hottest Hot Rod". Priset gick till Niklas från Bjursås för hans underbara 32:a med patinerad lackering. Ett mycket fint bygge.

Tack till alla som kom fram och snackade en stund.
Det fanns inga sura miner och jag hade en mycket bra dag tack vare alla er. Ni som berättade att ni har en streetrod / hotrod / surfboard / motorhuvar med mera som ska målas kan nå mig på 0247 / 71177
eller mailen: mark snabel-a willhans.com

Jag bor mellan Leksand och Borlänge och platsen är lätt att hitta. Titta in på en kaffe och snacka lite.

/ Mark

Pinstriping på Rat Fink Reunion

Fick ett samtal från Mooneyes Sverige häromdagen.
Håkan. Han frågade om jag vill köra demo på pinstriping på Rat Fink Reunion den 26:e. Varje hel timme ska jag stå där och 'stripa framför folk. Lite läskigt tycker jag nog att det är. Men en merit att bli tillfrågad. Jag sade ja.

Jag kommer också måla ett av prisen till prisutdelningen.

Rat Fink Reunion är den träff som jag brukar prioritera. Den är ganska laid-back och känns mera som en kravlös träff kompisar emellan. Gemytlig.

Skär ut frisk plåt!

Busbilen skulle egentligen bara besiktas och sedan skulle jag njuta av aktiv körning, eller ja...busköra som det också heter. Var det tänkt. En idé var att ta bort all gammal sunkig ljudisolerande asfaltspapp i den. Tidigare ägare hade ändå monterat växellådan i spänn mot karossen. Hur tyst kan den bli liksom?

Sedan skulle golvet göras plåtrent inför lack i original Ermine White, eller Lotusvit som är samma sak. Det blir så snyggt med alla gamla pressningar i ett Angliagolv.
Men läget var ganska trist.


Allting började som det brukar, med två rosthål

Under mattorna, under asfaltspapp, under blymönja och rost var golvet slätt. Lagat med pansarplåt av sällan skådad tjocklek! Inte en pressning hade förarsidan. Tunneln var dessutom uppskuren och hålet tätat av en popnitad bit av en aluminiumburk!
Jag tänkte efter länge. Sedan skar jag ut hela främre tunneln och svetsade in en bättre från en reservdelsbil. Öppnade upp hålet för växellådan lite mera och den lade sig nu bekvämt tillrätta i en avlastad position.

Därefter fann jag i delhögen flera delar av originalgolv till Anglia. Finemang! Jag kapade bort en bit till.



Ett hav av lappningar och pansarplåt!

Lådans väljardel har en stor bult som klämde emot tunnelns insida. Efter att ha öppnat upp ett hål för den så knackade jag en täckplåt. Tog sju minuter.



Jätteenkelt när man tar en hylsa som mothåll och väljer en konvex plåthammare. Nej, jag har inte någon krymp- och sträckmaskin. Här är det old school som gäller.



Nu började det kännas som om jag kommit över tröskeln, så jag kapade lite mera!


...och lade in Anglians dekorativa X-pressning! Ingen Anglia är komplett utan den! Beauty! Notera täckplåten som svetsats in över hålet för bulten.



Det var väl här som jag definitivt bestämde mig för att köra första sommaren i trafik utan att lacka golvet. Plåtrent är så hotrodaktigt och hantverksmässigt stiligt!
Visst är det vackert med frisk plåt?

I skrivande stund har jag även svetsat in en bit rundstav runt spakens hål. Ett gammalt customtrick för att snygga till vassa plåtkanter. Sedan har jag tagit en paus ifrån svetsning för att ägna mig åt framvagnen. Den eminenta vagnen har två högerfjäderben har det visat sig! Med det är ju en historia för en annan dag.