Mantaföljetongen

Kastade en hink färg på Mantan igår bara för att känna på färgen.

Tråkigt nog stämmer den inte alls med originalfärgen som finns under huven, i skuffen och på andra, ännu mera intima ställen. Den känns så kall och modern. Lägg märke till att jag uttalar "modern" med ett ogillande tonfall och en lite sur min.



Har jag fått färg enligt ett riktigt recept eller har jag fått en generell silver metallic? Här under lysrören ser den kanske ganska varm ut, men ute är den blek och strikt. Sablar också. Vad gör jag nu?



Webomröstning: Ska Mark blanda lite gult pigment i klarlacken eller inte?

Mantaföljetongen

Bilar är som allra vackrast när de är mitt i mellanslipningarna.

Nattligt svartjobb

Kom hem från en middag igår, lätt salongsglad efter att ha fått i mig en jäst druva någon trampat på. Då infaller plötligt smaken för att kela med polarna av plåt.

Mantan stod närmast, vilket resulterade i att den fick lite indikationsfärg. Ni som sökt er till den här bloggen vet att det är när man lackar svart på de ställen man befarar inte är helt raka. Blanksvart färg avslöjar allt fusk med underarbete, alla gamla skador -allt.
Sen vill man bara dra täcket över huvudet och glömma bilarna ett tag.










Ni som egentligen var på väg till en modeblogg och hamnade här av misstag, ni ser säkert att jag för dagen bär vad som kallas för en Mellanstadiefrilla, dvs. man har full koll på luggen, men sovfrilla längre bak.

Mantarati

Med löfte om långslagiga motorer och diffbromsar blev Mats av med sitt projekt, och jag halade raskt upp några tummade sedlar. Han berättade om uppspacklade bakskärmar och märkligt oljetryck. Lyssnade jag? Nej då!

Mats lyfter på sidenlakanet och visar damen ur rätt vinkel.
Sen minns jag inget mera...

Priset var sådant att det inte var läge för prutning. Dessutom ingick både diffbromsad axel, Omegamotor samt reservdelar i form av en fullt fungerande Rekord 2,2 i. Mats behövde inte ta till hypnos. Jag var redan förlorad.

Här är fisken hemkommen och nosen nedslipad till plåt och grundad igen. Bort med alla gamla stenskottsfläckar. Hmm, den klär i matt lack...

Här har jag grovspacklat och slipat tre gånger.
Kan man inte tro...

Bakskärmen du inte vill att din dotter går ut med. Jag tog bort alla tendenser till sprickor i den gamla plasten. Där den var ok så lämnade jag den helt enkelt. Gammal padding sjunker inte.

Den seriösa metoden hade varit att byta bakre skärmkanterna helt och hållet, men de glada kanaljerna som lagat denna bil hade lagt svetsskarven så långt ut så det hade varit vettigare att skaffa in hela bakskärmar och svetsa bilen långt upp på c-stolpen. Pest eller kolera alltså.

Corvetter har karosser av plast, så detta är ännu ett drag av sportvagn , konstaterar jag optimistiskt...