Rat Fink Reunion 1

Rat Fink Reunion i Avesta, arrangerat av Mooneyes Sweden, är över för i år. Trots hängande moln var det överraskande många som tog turen till By Kyrkby för att doppa sig i Flake, simma runt i änglahår, och fördjupa sig i teorier över insugstrattars dimensioner.





Här är "Bad Karma", en chopper med underbar 'striping på tank och bakskärm.


När Pekka Wizzzard höftar till en till salutext lite spontant så sitter alla linjer på det där kliniskt perfekta sättet som får oss andra att kasta penslarna och aldrig titta efter dem igen!
Bilen heter "Azteca" och som synes har The Wizz varit kraftigt inblandad i hela bilens stil. Namnet på skärmen är målat för hand...

råmaterial

Här är trädgårdstomten framsläpad. Komplett med mossa på taket. Man kan inte låta bli att drömma och man ska inte göra det heller. Jag loppade på några dåliga bakskärmar för att liksom skissa lite i skala 1:1. Blev så sugen att jag fortsatte lite i Photoshop. Se även tidigare inlägg.


Det är givetvis ett hopplöst projekt.
Bara choppningen blev färdigsvetsad någon gång på tidigt nittiotal. Sektioneringen är bara punktad. Stora hål och glipor överallt. Sedan dess har karossen stått ute på olika platser och under olika ägare. Den är bottenlös. Ingen el. Ingen motor. Ingen brandvägg. Ingen tank. Inga glasrutor, bara desperat tillskuren plexi, för att hejda naturens framfart något.

Jag gillar hopplösa projekt. Länge sen jag såg något så hopplöst faktiskt! Vilken utmaning!

Dessvärre står det tre bilprojekt nedskruvade i garaget redan. Måste nog knuffa tillbaka tomten in bland brännässlorna igen...


sänkt, och med justerad huv skulle den alltså se ut så här.
Klara influenser från Bonneville.

544 kustom

Nu när jag ändå håller på så lägger jag ut en bild på hur PV'n kan tänkas se ut när man satt samman den. Tack till brorsan för lånet av illustrationen som jag choppat och sektionerat. Notera att bilden visar en 544. Min kaross har delad fram- och bakruta och ser alltså mera ut som en 444. Den föddes dock 1962 som en 544 favorit. Hmm, man kanske skulle gå ordentligt mot strömmen och stoppa tillbaka den treväxlade favoritlådan och bygga en stroker som drar lika bra på alla varv.

choppat & sektionerat

Fredag morgon och behöver en liten vitamininjektion.
Högtalarna spelar Black Flag-Rise above.
Glada gossar. Hade de spelat dansband hade de hetat Blackflagz.
Hmm, ska man toppa detta med en kaffe?

Kastar in några bilder av PV'n som choppades och sektionerades av en kompis på tidigt nittiotal men som aldrig kom längre. Förrän nu. Det vill säga...jag har skaffat in en lika dålig front som provmonterades igår. Huven behöver tappa sex centimeter för att passa på karossen. Se blyertslinje på huvsidan. Då blir det inte mycket kvar av den. Funderar på om jag kan kompensera på något sätt så den inte blir så tunn. Ska släpa fram den i framtiden och ta bättre bilder.
Ja. Bilen är lika dålig som den ser ut.

Vattenslipa Mantafisken

Det var visserligen tjusigt att få på lite ny silver metallic, tyvärr måste den slipas bort igen. Färgen var bara ett test och kulörblandningen höll inte måttet. Vi slipar av så blir bilen lite bättre i ytan. Många timmar är orsaken till att en bra billack kostar en bunt pengar idag.



Grid 600 och mycket vatten, så är panelerna snart släta och fina. Sedan en sväng med 1200-papper så är bilen nästan blank redan innan lack!

Mantaföljetongen

Kastade en hink färg på Mantan igår bara för att känna på färgen.

Tråkigt nog stämmer den inte alls med originalfärgen som finns under huven, i skuffen och på andra, ännu mera intima ställen. Den känns så kall och modern. Lägg märke till att jag uttalar "modern" med ett ogillande tonfall och en lite sur min.



Har jag fått färg enligt ett riktigt recept eller har jag fått en generell silver metallic? Här under lysrören ser den kanske ganska varm ut, men ute är den blek och strikt. Sablar också. Vad gör jag nu?



Webomröstning: Ska Mark blanda lite gult pigment i klarlacken eller inte?

Det är något speciellt över den här bilden.

Många av oss har fått lära oss att svarta fälgar får bilens hjul att se klumpigare ut. Mera rustika. Svart är en dålig idé.
Röda fräcka fälgar med vita sidor, det är fint det. Eller silver för de nyare sextiotalarna och framåt. Gäller många. Eller karossens färg även på hjulen, det hade många fabrikat under ett antal år.
Så kommer den här bilden.

Plötsligt ser päronhalvorna ut som små Dinkytoys, eller möjligtvis danska Tekno.
Farthungriga små leksaksbilar byggda inte för att se charmiga ut i skyltfönster. Nej byggda för fartlekar.
Navkapslarna ser ut som nitar som håller små hjul med löstagbara gummiringar.
Underbar bild.


 

Kära hushelvete

Det har knappast ungått någon av våra närmaste vänner att vi bygger en lägenhet innuti en industribyggnad. Speciellt som vi har hållit på med det sedan 2003 utan att egentligen komma någon vart.

Jodå, nytt vatten och avlopp drogs när den gamla oisolerade plattan ändå var upphuggen och utkastad, slangar för vattenburen värme drogs innan gjutning, liksom att en stor del av elen också gömdes därnere i betongen, men faktum är att vi startade med en fungerande byggnad, ramponerade den, och sedan dess har det sett ut som en krigszon och gör det fortfarande.

Dags att lista våra största tillgångar:
1. Okunskap
Få husprojekt skulle bli förverkligade om upphovspersonerna visste vad de gav sig in i. "Tänk så många människor som byggt hus före oss. Kan de så kan vi". Nja. Snarare: Folk i gemen ärver sina hus eller köper dem färdiga. Byter själv tapeter och misslyckas med det där eluttaget som aldrig blir riktigt pålitligt. Sen var det det där om de sista listerna som aldrig kommer på plats. Så värna om din okunskap. Tänk inte efter för mycket innan du hoppar in i saker.

2. Naivitet.
"Om man gör allting själv så kostar det väl inte så mycket"
-Den är bra! Bör snarare utläsas; "Om du gör allting själv så kommer projektet i det närmaste stå helt still men ändå kosta ofattbart mycket pengar."

Om du ska göra ett projekt som kommer ta en månad men ser att det kostar dubbelt så mycket som du har råd med så kommer projektet att stå still medan du sparar pengar. I slutänden kommer du ha gjort ditt projekt på tre gånger planerad tid, men du har nått målet. Många andra ser på postkodlotteriet istället, för att de orkar inte, kan inte, eller tror inte att de kan.

Saker vi lärt oss mot vår önskan:

1. Om du tar upp ett hål i väggen för en minitraktor och sen beställer tid för muraren så kommer du ha det hålet i två år. Det kommer kosta mycket i extra uppvärmning, men i gengäld får du tillfälle att träffa traktens barn, katter och annat småknytt inne i ditt hus på ovanliga tider på dygnet. Bör upplevas.

2. Om du har kostat på ditt bygge nytt vatten och avlopp så att "allting är nytt" och "nu har vi gjort allt rätt den här gången" så kommer det gamla avloppet precis i skarven mot det gamla nätet att ge upp så snart du grävt igen hålet. Ett eget äventyrs-vattenland! Wow! När du hyr grävmaskinisten och gräver upp hålet så kommer avloppet att ligga ännu djupare än sist, kommunen kan inte komma ut och göra sin del och det kommer att regna konstant så ni efter ert vanliga fulltidsjobb får hinka upp sand ur ett hål många kvällar i rad. I regnet. Det för människor närmare varandra. Förhoppningsvis.

3. Om du räknat fel när macadamen lyfts in av traktorn, så är det bra om du iallafall har bil med dragkrok. Själv började jag kolla på annonser efter drag till en Saab95-73. Efter inköp, hämtning av draget (tur, bara 7 mil bort), montering, besiktning, lån av vagn, hämtning av macadam så kunde vi fylla upp sista decimetern som bärlagret sjönk av sin egen tyngd.
En decimeter macadam i det aktuella rummet vägde sju ton och gjorde underverk för våra ryggar och axlar. Ungefär här blev Saabens motor lite sämre tills den måste bytas. Nästa motor höll 300mil. Men vilka mil det var!

4a. Om hantverkarna säger något i stil med "Ohh, herregud, stället måste dräneras om nu direkt för hundratusen för det sjunker i kvicksand, ohh hjälp kolla väggarna, allting kommer rasa, ohkära nån då, det finns garanterat människorätande blåbetong här som avger radon och taket här måste saneras från jättefarlig monstereternit" eller liknande; byt hantverkare. Ta hem någon lugnare. Påminn dig själv om att huset stått sedan 1947.

(4b)
Få hus trillar ned i huvudet på ägarna. Det gagnar dem inte. Hus känner till andra, mer sofistikerade sätt att jäklas. Som när cirkulationspumpen gick klockan fyra på morgonen och pannan överhettades. Jättekul bus. Om man är ett hus. Det var några dagar innan julafton.

5. Det oväntade.
Pinsamt. Flyttkartonger. Möbler med täcken över sig på grund av allt damm. Bygglort. Smutsen dras med in i andra rum. Inget är riktigt fint längre. Vi som planerat små oaser där vi kunde ta igen oss efter byggattackerna.

Då vill folk hälsa på. Ångest! Varför nu? Varför oss?

Här kommer vi till det oväntade: Folk älskar projekt. Andras projekt är nästan mera spännande än egna. De älskar att hälsa på. Några älskar att hjälpa till! Hålla koll. Fråga. Visst flinar de lite ibland men de återkommer och är uppenbarligen faktiskt intresserade. Det hade vi inte räknat med. Det har sina fördelar att vara klassens clown!

Bromsjustering Saab V4

Bakbromsarna på en Saab V4 är ovärderliga. Speciellt på vintern. Här justerar vi upp dem så din danspartner kan svänga på rumpan igen.

Uppdatering 2011: Ny justerskruv till bakbromsen kan köpas här!

Justerskruvarna kommer att vara fastrostade, var så säker. För att rädda dem gör du följande.


När du pallat upp bilen ordentligt och tagit bort hjulet är det dags att ta bort bromstrumman. Borsta av lös smuts först så slipper du få in den bland bromsgrejerna och hjullagren. Den stora muttern som håller trumman på axeln har en sprint. Den ska ersättas av en ny när du monterar alltsammans igen. Ut med den. Bort med muttern. Den sitter inte så hårt om det är som det ska. Efter att du knackat och lirkat med trumman ett tag så kommer den loss. Vackert. Nu har vi frilagt operationsområdet. Be syster lägga fram de blanka verktygen. Nu gäller det att instifta respekt i patienten!

Själva idén är att ta bort bromsskölden. Med den lös är det lättare att få justersaken att fungera igen. De finns vad jag vet inte att köpa längre, så pajjar vi dem måste vi ragga upp fungerande begagnade delar. Varsamt våld är det som gäller!

Ta bort bromsbanden med sina fjädrar och lägg grejorna i ordning. Försök iallafall. Om du är som jag kommer du ändå att glömma hur allt ska sitta. Men herregud, det handlar ju bara om bromsen. Vem använder den?





När skölden ska bort måste vi demontera hjulcylindern. Om du inte nyss monterat nytt bromsrör så kommer detta troligen att gå av nu. Om du vill rädda röret så lossar du det försiktigt och vrider själva cylindern istället. Det är ett gammalt djungeltrick. Här har vi tagit loss skölden och skruvat tillbaka cylindern så hejdarsåsen inte rinner ut.

Nu ska vi tala klarspråk med skölden.
För att den ska ta till sig våra argument måste vi först ta bort en förstärkning som är nitad på baksidan. Utan förstärkningen kan justermojjens lilla huvud sättas i skruvstädet nämligen. En kort stund senare med kapen så låter den sig pillas bort med skruvmejseln. Hejdå. Hälsa Sankte Per.






Då snor vi flickvännens gasol och ger den lite värme och kärlek. Värme iallafall. Är du karl nog att ha gassvets hemma så får du extra vuxenpoäng här.



Medan den fastrostade justerskruven fortfarande är varm så går du till skruvstädet. Låt lite 5-56 eller liknande koka in i gängen. Dra fast käftarna runt själva ställskruven och vicka skölden fram och tillbaka. Detta får ta tid. Själv hade jag kylspray som jag snart vräkte över den varma skruven. Temperaturskillnaden ger ett litet utrymme i gängan, och med lite tur kommer då oljan in där. I teorin. Jag fick vicka skölden ca 400ggr innan skruven släppte. I dessa lägen är det bäst att ta till hotelser. Jag brukar hota med en lokal bilmekanikers namn, känd för nypor av stål och samvetslöst hårda tag. Räcker inte det så mässar jag "folkrace, folkrace" med hög röst.




Barnaöronen kommer in i garaget lagom för att lära sig några nya ord när husse slår sig på tummen


Så äntligen ligger den på bänken, ställskruven. Till synes utan ånger. Man undrar hur den mår bakom fasaden, den självupptagna rackaren. Vi drar den mot stålborsten på borrmaskinen för att få se den i bara mässingen. Eller stålet. Eller vad de nu använde i Trollhättan på sextio-sjuttotalet. Trolldeg?

Då har vi visat vem som bestämmer. Dags att bli stygg på allvar. Knacka på en mutter på dess misshandlade huvud. Köp en hårig svets som tjänstgjort inom Svensk industri. Vrid upp styrkan på "Evil".



"Fräs på hög värme"
Som det så fint heter i matlagningsprogrammen.







Svetsa även igen de överflödiga hålen efter ...vad det nu var vi skar bort.



Krydda med rikligt med kopparpasta. Montera allt på rätt sätt trots att du glömt hur det satt. På med trumman igen. Muttern. Sprinten. Dra nu åt justerskruven rättså hårt. Skruva sen upp den tills bromsen precis inte ligger åt. Rostskydda hjulhuset medan du kommer åt. Linolja har den bästa lukten.
Servera till en fryntlig besiktningsman.

I skruvande skrivande stund har jag fått släden ombesiktad. Med komplimang för bakbromsarna. Något måste ha blivit rätt.

Pinstriping

Pinstriping på brädor för den gode Mattias på http://www.moustacheape.com/

skön kommentar av Göran på www.di.se idag.

Mantaföljetongen

Bilar är som allra vackrast när de är mitt i mellanslipningarna.

the pirate bay

Idag vill jag visa mitt stöd för TPB. Inte för att jag har något Torrentprogram utan för att jag allt sedan jag började intressera mig för internet har haft en brinnande tro på internets kraft att bära fram en ökad förståelse för olika kulturer, kulturformer, konstformer och över huvud taget vara en bro mellan olika människor. Länder. Intresseområden.

Det som stör mig är inte att musiker och filmmakare klagar, med all energi och stora pengar som går ner i deras projekt innan de knycks av världens befolkning. Det som stör mig är att det är inte de små som driver på mest. Det är de som redan drar stor publik till koncerterna, de som säljer alla t-shirts, de som redan får Stim. Det är i regel inte kulturarbetarna som gnäller, det är den enorma apparat av folk som står bakom fabricerade varumärken som klagar. De som lever på andra.

FotoLasse säger det så bra på sin Blogg:"Det finns jättemånga människor som har sin inkomst av skapad kultur utan att själva skapa ett enda dugg. Det är dessa som hoppas på fällande dom i den nu pågående rättegången.

De har nämligen allt att vinna på att fortsatt få inkomst av andras skapande arbete."

Själv blir jag drabbad å andra sätt. Kunder får ett kostnadsfritt designförslag av mig, blir sen tysta. Websidan dyker upp 6 månader senare. Nu är det deras systers brorsson som gjort websidan, efter mina idéer och i något fall enligt den skiss jag visat kunden för att sälja in min idé. Fast ofta i ganska tafflig tappning. Ska jag gråta över det? Det är väl trist? Eller ska jag vara glad över att ha sluppit initiera ett arbetsförhållande med en kund som uppenbarligen inte har förståelse för vikten att genomföra en internetbaserad produkt på ett sådant sätt att deras varumärke/ försäljning/egna syn på sin verksamhet ökar i värde?
Jag väljer det senare. Inser att det var bäst som hände.
Jag befinner mig, trots Sveriges övriga skick, i den lyckliga positionen att jag kan välja mina kunder bättre nuförtiden. Vissa kunder vill man bara styra undan.
Andra vill man jobba långsiktigt med. De som är vakna. Med framåtanda. Vet att det kostar men att de får något tillbaka.

Min blogg handar egentligen om bilintresset. Beklagar utsvävningen. / Mark

Saragoza

Det känns som om kommentarer är överflödiga här, men:
Vespa med outsägligt levnadsglad sidovagn.
Säljs just nu i Italien av känd Vespaguru.

http://www.subito.it/sidecar-vespa-spagnolo-grosseto-3983456.htm

Aldrig har väl 10.000€ känt så prisvärt. Man får ju faktiskt öppen bil, motorcykel och en liten bit av ett tivoli för pengarna.

Nattligt svartjobb

Kom hem från en middag igår, lätt salongsglad efter att ha fått i mig en jäst druva någon trampat på. Då infaller plötligt smaken för att kela med polarna av plåt.

Mantan stod närmast, vilket resulterade i att den fick lite indikationsfärg. Ni som sökt er till den här bloggen vet att det är när man lackar svart på de ställen man befarar inte är helt raka. Blanksvart färg avslöjar allt fusk med underarbete, alla gamla skador -allt.
Sen vill man bara dra täcket över huvudet och glömma bilarna ett tag.










Ni som egentligen var på väg till en modeblogg och hamnade här av misstag, ni ser säkert att jag för dagen bär vad som kallas för en Mellanstadiefrilla, dvs. man har full koll på luggen, men sovfrilla längre bak.

Hungriga Huset

Kom, kom lite närmare...
Det finns inget att vara...rädd...för...
..kom...
Den lilla skottkärran tog ett steg närmare.


Det var Anna som hörde det först.
Som ostämda fioler men mycket, mycket hårdare. Hon gick närmare. Det ska man aldrig göra när man hör skräckfilmsljud.
Hon öppnade dörren till flisförrådet.
Synen var horribel. Den gick runt, runt och slet sönder. Långsamt. Bestämt.
Med bultande hjärta och några snabba steg sprang hon ned i källaren. Desarmerade dödsmaskinens huvudströmbrytare.
Den blev stående med en förvånad min...och munnen full av dansktillverkad skottkärra.



Här har jag börjat få loss själva skålen som skruven dragit ihop till ett litet sköldpaddsskal.

Den officiella versionen är att temperaturskillnader och anläggningens vibrationer fått skottkärran att sakta komma inåt rummet, tills skruven fått tag i den. Hur den sedan fått sånt tag på den att den kunnat slita sönder den i sina beståndsdelar är fortfarande en gåta.

Den inofficiella versionen är att vi inte ställde ut gröt till hustomtarna.

Besiktning? Nu igen?

Vartannat år ska veteranbilsägare infinna sig för att få sina ögonstenar synade. Då vankar vi omkring med bekymrad min medan elaka motmänniskor utövar statssubventionerat våld på kompisen av plåt medelst avancerad utrustning.

Månader av kvällsarbete på bekostnad av den sköra symbios som utgör grunden mellan man och kvinna kan här gå om intet.

Men jag lurade dem allihop. Jag besiktar i Borlänge där varenda besiktningsman, eller kvinna, kör veteranbil. Mooaa-Haaa-Haaa!

Redan två dagar innan besiktningsdagen börjar jag beta av listan. Det var det där hålet i golvet, ja. Som vi hittade 2006. Sen frontrutan som sprack rakt över. Däcken, hur är dom? Bakbromsarna borde jag justera upp lite i år. Frontlyktorna pekar nedåt. Måste justera även dem. Svetsa ett hål, byta en ruta, justera upp några fastrostade justerskruvar. Hur svårt kan det vara egentligen?

Första kvällen åt jag svetsloppor. Där under bilen. Mums! My favourite! Hittade rätt dimension på plåt, fejkade original skarvar så lagningen inte kommer att synas under rostskyddet sen. Blev bra. Inredningen urplockad och rutorna nedvevade som skydd för svetssprut.

Dagen innan besiktning. Nu skulle rutan bytas. De där lackbubblorna slipar jag samtidigt. Men vänta nu. Bakom rutan fanns Trubbel. Trubbel som i ett långt rosthål. Man VET att bubblor och hål kommer tillsammans. Man vill liksom bara inte erkänna det. Nu var det plötsligt bråttom.



Lyckligtvis står reservdelsSaaben kvar här utanför, så ut i snön och montera loss rutan och visst, den har en rutfals som är mycket friskare! Flyt!




Omsorgsfullt och sakta svetsas den in. En aluplåt skyddade instrumentbrädan just under svetsningen.



...och målas med etsande grundfärg. Den här färgen gör mig alltid så glad. Kan det vara lukten?


Efter ett lager epoxylack så monterades rutan , med kromlist och allt, och bilen var klar för besiktning. Hur det gick? Nedslag på de där bakbromsarna som jag kände mig för bekväm för att riva isär där på natten. Inget att grämas över nu. En V4 måste ha schyssta bakbromsar så man kan peka om nosen när den understyr.

En fin detalj är att tre besiktningsmän stod i porten när jag körde in. De log. En av dem kunde nästan inte sluta berömma "pärlan" och "klassikern". Tittade noga på honom och såg att han faktiskt menade det! Jag berättade att den kostat 1500:- i inköp och han såg chockad ut. -Ja, det var länge sen nu, sade jag. Den var hemskt dålig. Nu är den faktiskt lite bättre...

Härnäst ska epoxyfläckarna täckas över med Veronagrön. Nya rutan var ett lyft. Känns bra. Inkluderat den fina frontrutan så har min bil nu delar från åtta skrotade Saabar. Bisarr fakta. Goa bil. Den är värd allt slit.


.

Avancerad vinterkörning

Att föra fram ditt fordon på halt underlag kräver försiktighet. Det och erfarenhet. Jag har båda, men råkade likväl ut för ett potensiellt tillbud idag.

Effektiv halkkörning av Saab V4 kräver aktivt bruk av handbroms, alternativt vänsterbromsning. Om man som jag har ett fuskande frihjul så kopplar man gärna ur den funktionen under aktiv körning. Det är en myt att Rallyförarna använde frihjulet. Vad skulle de ha gjort med det? Sparat bensin under tävlingen? Snarare fått överhettade bromsar i brist på motorbroms.

Detta var bakgrundsfakta.
Det som hände var att jag handbromsade upp Saabeländet i en skarp kurva, ovetandes om att vinterstöveln av storlek 46 tryckte tillbaka frihjulshandtaget. När jag gasade till för att styra upp sladden så fanns det ingen växel. Brum, brum, snurr, snurr.
Pinsamt.

Jag har vuxit ur min egen bil.

Fakta kvarstår att vi har två- tre decimeter snö här idag och Saaben har aldrig varit roligare att köra. Till trots för sina uppenbara handikapp och småkrämpor. På tal om det, besiktning på Torsdag och jag har ingen chans att hinna justera bromsar, byta ruta och svetsa ett rosthål tills dess. Ska bli intressant att liksom stå bredvid och se hur jag löser det den här gången...

miljöbil = veteranbil

Har jag nämnt att nya bilar är freondoftande plasthinkar gjorda av sadister? Med avsikt onödigt komplicerat konstruerade för att försvåra ägarunderhåll (många som kör med trasiga glödlampor nuförtiden), inte speciellt säkra vid krock med älg (du sitter ju i ett skyltfönster), samt väldigt miljösmutsiga vid tillverkningen Du kan köra veteranbil upp till 5000mil innan du är uppe i samma miljöpåverkan, enl. statlig rapport.

Rädda en veteranbil nu!

Jag har nyss varit i Borlänge och hämtat upp en ny frontruta till min Manta. Veteraniakillen skulle förbi dessa trakter så vi möttes utanför Kupolen. Jag fann hans företag genom att han är annonsör i Klassiker. Vet du att vindrutor till Amazon och Saab 96 bara kostar 1000:-? Det är samma summa som när jag började köra bil för sjutton år sedan... Nästa gång ska jag be om familjerabatt och beställa till minst fyra av mina bilar.
http://www.veterania.se/index.php?p=sh&v_id=41&model=SAAB

Han berättade att rutor i moderna bilar spricker snart efter stenskott beroende på att de dels är limmade direkt i karossen, samt mera flex i karosserna. Ibland är ju rutorna ett bärande element i karosserna också... Dagens excentriska anekdot blir därför denna: Brorsan köpte en gång en rullad Saab V4, vars samtliga rutor var intakta efter rundslagningen.

Torsk på Manta

Mantastatus
Fiskens lack i silver metallic är hemkommen. Ny frontruta är beställd. Lackpreparationen fortsätter när huset har vinterrustats. Känns spännande! Någon som har en fin Berlinettainredning att sälja?

Vardags-happening!
I helgen tog jag gammelsaaben till glasåtervinningen. För mig känns det bra att göra grovgörat med en veteranbil. Den ser ju gammal ut med sin "första långnos-nos".
Att fälla sätena och plocka den full av bröte, göra startproceduren, fylla lite luft i ena framdäcket, och sen åka till miljöstationen blir mera än ett skitjobb. Det blir en liten utflykt. Mitt skräddarsydda avgassystem låter den andas så bra. Visst blev den också lite starkare när jag ställde tändningen på känsla.

Folk tittar när man står där och lastar. Någon med motoröra tittar upp när bilen sedan startas. Hör att det inte är helt standard. Klart att detta är "bara en gammal Saab", en "ohyra veefyra", men det är också bilen som alla älskar efter att ha haft en. Man får massor av vänner. Alla törs komma fram och snacka med den som kör gammelsaab.

På vardagsresan kommer gammelbilen till sin rätt. I daglig trafik, bland lortiga Svenssonslädar står den ut och erbjuder den observanta en lucka in i en annan tid, ett sundare tempo från när springschasar cyklade ärenden, politiker fanns till för folket, och ett handslag verkligen var bindande. Oavsett vad du kör för slags intressefordon, (det måste inte vara en bil och den måste inte vara gammal) så får du ett brejk i vardagen, och du glädjer oss som möter dig också.
Tusan, nu har jag peppat mig själv att smita in i garaget mitt på dagen! / Mark

Mantarati

Med löfte om långslagiga motorer och diffbromsar blev Mats av med sitt projekt, och jag halade raskt upp några tummade sedlar. Han berättade om uppspacklade bakskärmar och märkligt oljetryck. Lyssnade jag? Nej då!

Mats lyfter på sidenlakanet och visar damen ur rätt vinkel.
Sen minns jag inget mera...

Priset var sådant att det inte var läge för prutning. Dessutom ingick både diffbromsad axel, Omegamotor samt reservdelar i form av en fullt fungerande Rekord 2,2 i. Mats behövde inte ta till hypnos. Jag var redan förlorad.

Här är fisken hemkommen och nosen nedslipad till plåt och grundad igen. Bort med alla gamla stenskottsfläckar. Hmm, den klär i matt lack...

Här har jag grovspacklat och slipat tre gånger.
Kan man inte tro...

Bakskärmen du inte vill att din dotter går ut med. Jag tog bort alla tendenser till sprickor i den gamla plasten. Där den var ok så lämnade jag den helt enkelt. Gammal padding sjunker inte.

Den seriösa metoden hade varit att byta bakre skärmkanterna helt och hållet, men de glada kanaljerna som lagat denna bil hade lagt svetsskarven så långt ut så det hade varit vettigare att skaffa in hela bakskärmar och svetsa bilen långt upp på c-stolpen. Pest eller kolera alltså.

Corvetter har karosser av plast, så detta är ännu ett drag av sportvagn , konstaterar jag optimistiskt...

Uppdatera din slöa...

Okej jag har slarvat med underhållet av denna sida. Det har inte funnits så mycket att skriva om heller, höst och allt. Saaben fick en annan motor för tredje gången. Denna gång går den jättefint...när den går. Motorn kom ur en skrotbil som stått länge och jag måste byta förgasare till en som har fungerande choke och acc.pump. När den blir varm spinner den. Hoppas den håller länge den här gången för detta är en fars utan dess like. Min sämsta bil genom tiderna och tro mig... jag har haft bruksbilar som skrämt starka karlar.


Så här låter en Saab V4 som reducerat sig själv till tre cylindrar i sin strävan att återgå till tvåtakt!




Aaah! Fyra cylindrar. Gött! Notera chic barbapappadräkt




Med ögonbindel och bakbundna händer tas den gamla Saaben vant isär. Under akten uttalades meningar som skulle få vilket barnsäkert surfprogram som helst att låsa en hel server.



Detta är en lätt vässad rova med bortopererad fläkt och tvåportare som rycktes ur en moddad bil på den lokala skroten. Brände en ventil efter bara 300mil. Gick därefter bara bra på riktigt höga varv. Fick den att dra 1,3liter/mil. Vilket rekord!









Rullflytt



Plopp! Vilken tur, den passar! En snikstandard 1500cc med förgasare tunn som Twiggy sitter nu på plats. Drar gladeligen upp till 140+ men trivs som allra bäst i hundra knyck. Ska kolla upp vad den drar, jag kör väldigt lite men den verkar snål.



Genom ett olycksfall i hobbyn har en tüsk tagit sig in i garaget. Det var en herrelös Manta A som stod och grät vid vägkanten. Vi förbarmade oss över dess vilsna själ. Trots arisk härkomst verkar detta vara kul bilar. Opelfabriken knackade in- och moldade dropplisten på a-stolpen(!) för bättre utseende och lägre luftmotstånd. Vem hade tid med sånt annars på sjuttiotalet? På en billig bil! Imponerande. Tyskland emot resten av världen: 1-0.
Mantan ska få en skaplig garagelack och bli sommarbrukis -09. Den går jättefint.
Bilder kommer, det är bara så förb. stressigt på jobbet.

Ny rosapanternbil?

Ja vi har sett detta förrut, inte sant?
Förvisso en ny intressant tolkning:

http://www.flickr.com/photos/hicksdesign/2827967480/