Haveri

En liten berättelse om en bakaxel
När jag kommit så långt så att bilen kunde köras stod det strax klart för mig att bakaxeln tidigare körts utan olja. Inte lite heller, pinjongen kunde röras upp-och ned över en millimeter!
 Den olja jag hällde i axeln låg snart på garagegolvet. Jag företog mig kortare turer med bilen ändå, det var ju så roligt att den var körbar igen, kanske för första gången sedan över tjugo år?
 Det var alltså ofrånkomligt. I pur sommarlycka hade jag dragit upp bilen i över hundra på en böljande och kurvig baksidesväg, kantad av lupiner. När jag släppte gasen var det som om en osynlig fot pumpade lite på bromsen. Oljuden bakifrån tilltog snabbt och strax stod det klart att ett lagerläge troligtvis slitits loss och nu följde med drivaxeln runt. En beklagande kakafoni av ljud!

Trots att jag var sjutton minuter hemifrån tog det mig en- och en halv timme att sakta halta hem med bilen. Tacksam ändå, det kunde blivit tvärstopp.

Väl hemma går jag in i förrådet och hämtar ut reserven jag visste skulle behövas. En sjutusenmilaaxel. Över femtio år gammal!

Det som ser ut som skrot för den oinvigde...
...är en tantkörd, knappt använd axel från långt innan högertrafiken.

Kvällsolen skiner så vackert på din...öhh...oxidskorpa!

Jag blev tvungen att bygga en biffig glidhammare för att
få loss den ena drivaxeln. Tack CarryGo för tipset.

Renslipningen är väl bara halvkul.

Grund

Slipgrund

Topplack

Nog för jag bad om blank färg, men detta är nästan löjligt!

Då GT-bromsarna skulle monteras var nästa steg att plocka ur
drivaxlarna ur den trasiga axeln. Här kom den biffiga
glidhammaren väl till pass igen.

Drog nya bromsrör.
 Mest för att kopparn ser så bra ut mot svart lack...

porrbild

Sattes samman med nya bromsband på backarna.