Bueno valentino!

Med Coop-blommor under armen kunde jag inte förmå mig själv att passera den riktiga blomsteraaffären. Hade jag gjort det hade jag missat hela händelsen.

Nu vände jag och gick den andra vägen och såg därför att bilen som just backar ut från en p-ficka har punktering höger bak. Jag knackar på förardörren. Tjejen bakom ratten utstrålar till häften otålighet och hälften artighet. Lik förbannat måste jag gestikulera "veva-ned-rutan" som en byfåne innan hon reagerar. Med ett snabbt ögonkast på blommorna surrar hon motvilligt ned pansaret. Men hon förekommer mig:
–Jag rattar allt jag kan!
Jag fattar att fönstret inte kommer att stanna nere många sekunder till, så jag fattar mig kort:
–Du kan ju fylla luft i det där hjulet innan du kör långt.
Jag lämnar tjejen med skinn på näsan att meditera över vad jag sagt och letar upp min egen bil. Kör samma väg tillbaka av nyfikenhet för att se om hon fattat galoppen. Hon har stannat för att lasta in något i skuffen och har sprungit in i affären bredvid. Jag stannar, väntar, men känner att jag inte vill lämna detta så här. Människan kan ju skada sig.

Inne i affären är tre bönor invecklade i ett spännande samtal.
–Här kommer han ju!, utbrister hon.
–Fattade du vad jag menade?..du har ju punktering höger bak, säger jag.
–Skoja'ru me' mej? Dialekten är från storbyn.
–Nä tyvärr.
–Ja tänkte typ "Gee mej blommorna å gå iveeg, ja känner inte de-e-ej", säger den lilla stockholmskrigaren och ler. Jag drar in luft men min pratbubbla är väldigt tom.
Väl ute på parkeringen kikar vi på däcket. Det ser intakt ut. Erbjuder henne därför skjuts till OK för att låna en luftklocka. Tillsammans med de lokala flickorna från butiken förklarar vi för henne vad en luftklocka är. Och visst hade hon ett reservhjul?
Men hon beslutar att köra med punka till OKs verkstad så får de ta hand om det.
Jag undrar i mitt stilla sinne om hon har kört med punka hela dagen utan att märka det.

Med tacksamhet över att slippa behöva ragga på dessa moderna brudar kör jag hem och lämnar över blommorna till mitt eget kap. Norpan är nog fanimej en jackpot.

Glasmedium

Glasmedium beställt till blästerskåpet.
Jag kan inte bärga mig. Tålamod har aldrig varit min grej.

Arkitektlego

Trevligt att de kom på det själva till slut. Men om vanligt Lego är dyrt, så är nog dessa utgåvor ruskigt dyra.

http://design-milk.com/lego-architecture-studio/

Guldfärgad cherrybomb

Bland vinterns andra göromål smyger jag ut i garaget en kväll, drar på stereon och lägger mig extra obekvämt tillrätta under den lilla tüsken. Det splitter nya Manta B-avgaseri som ropades in på blocket passar efter viss övertalning, men längst bak blir frigången till bensintanken begränsad. Bakre ljuddämpare är helt enkelt för stor.

Jag brukar inte fjolla mig för småsaker och tror inte det innebär någon egentlig risk med att ha den där, men jag inser att den aldrig kommer att kunna bli tyst. Reservhjulsbalja, ljuddämpare och bensintanken kommer att skramla och knacka emot varandra hur mycket jag än finlirar.

Lösningen blir en liten "cherrybomb" från Biltema. Den är 2 tum och av genomflödestyp. Själva skortenen går nu från Manta B originalstorlek (som i sig nog är aningens grövre än Manta A) till en övergång som låter ljudvågorna sjunga ut i befriande två tum. Det blir inte bröligt, men kommer få en trevligare ton. Av bara farten blev bomben grundad och lackad guldmetallic med klarlack.
Överarbetat? Lackerat avgaseri som är så ball!
Det ser galet fint ut mot den nya underredsmassan.

Jag har en ny bakre ljuddämpare till en Manta B till rätt pris om någon är intresserad. Hundra spänn?

Välskyltat

Regnummernytt!
Efter årsskiftet blir den lilla läbbiga EU-blaffan obligatorisk på nummerskyltarna. Så man blir inte kvitt den blå lilla rackaren. Så tillvida man inte beställer sina ersättningsskyltar nu.
Jag gick en runda och kollade vilka av mina fordon som behöver få skyltarna ersatta. Många var helt ok, men någon hade väldigt sliten skylt, eller den fula åttiotalsversionen i plast. Den gillar jag inte. Så vedervärdigt ful i både material, ram och typsnitt.
De nuvarande skyltarna ligger ganska nära de gamla sjuttiotalarna, så de får anses vara okej. Faktiskt är den nya lite, lite mindre, och det skadar ju inte. Det är fortfarande ett groteskt plakat att hänga på en stackars snygg veteranbil.

De skyltar man får idag är något mindre än sjuttiotalsvarianten

Men det slutade med att jag beställde nummerskyltar för sjuhundra spänn!
Det var en ordentlig packe skyltar som landade här.
Här kommer ännu ett tips: Mät noga. Sällan är de hål som borrats i bilen faktiskt där de borde vara. Återförsäljare borrade hej vilt på sextio- och sjuttiotalen. På Mantan skiljde det en centimeter från bilens mittlinje, och det kunde ses med blotta ögat.

Fotnot: För att beställa nya skyltar till ditt fordon; ta fram senaste registreringspapper och använd dess uppgifter för att logga in på http://www.transportstyrelsen.se/sv/Vag/Fordon/Registreringsskylt-och-bevis/ och var noga med att välja bort EU-märket på dina nya skyltar.

Ferguson får lastare

Lastaren medföljde i traktorköpet. Det visade sig vara ett halvfabrikat i den övre skolan.
Bland annat saknades de två lastartornen som skall sitta på var sin sida om motorns bakre del. De flesta svensksålda Massey Ferguson modell 35 hade dessa original då de var en del av hytten, men inte vår traktor. Den har en lite ovanligare hytt.
Men lastartornen återfanns på blocket, om än i fel del av landet. Efter svetsning, slipning och blästring blev de dugliga. Fortsättning följer...

Världen tar paus

Skjuter upp ytterdörren så den gör ett urtag i snön. Sätter mig på huk, och med bebisen i famnen plockar jag upp lite nyfallen snö och klämmer den i handen, kastar den en bit och klämmer en ny näve snö. Flingorna yr in i huset omkring oss. Han fnittrar förtjust på det där sättet som gör att man undrar om man verkligen levde innan han kom till världen.

Kromad spränglist

Kromad kant på tillvaron
–Öhh brorsan, vet du var man får tag på kromad rutlist till Opel?
–Vänta. *knappetit-knapp*
–Japp, Ebay, här är en link: Exempel.

...4min senare...

–Härligt, då har jag beställt. Tack.
–Redan?
–Japp. Kommer inom en vecka.

Något magiskt sker när gummilister får kromet monterat.
En gammal bil ser plötsligt älskad ut.

Industripannan

Extrem värme har med tiden bränt ett stort hål i vår retort. Bara att hacka upp golvet nu då.

44 år
44 år är en väsentlig tid ur ett mänskligt perspektiv. Ur ett mekaniskt perspektiv är det ännu längre.

Vår industriella värmepanna är endast femton år gammal, men flisdelen tillverkad av Ånga och Värme är från 1969. Den var tagen ur bruk när vi flyttade in för tio år sedan, men vi tvingade igång den. Förra året pinnsvetsade jag eldningsgrytan sittande med huvudet in igenom eldningsluckan. Det sved i ögonen. Resultatet var att vi tog oss genom ännu en vinter, men gjutjärn svetsar man sällan med fullgott resultat.

I år fick jag lära mig att eldningsgrytan kallas Retort, och att ett enda svenskt företag fortfarande säljer dessa. Det var kostsamt och många moment, men nu är vår retort ersatt med en splitterny. Kontaktpersonen på Biram Svets och Smide i Halmstad berättade att det inte är alla tiders bästa affär att sälja dessa prylar då de håller extremt länge. För länge, enligt uppgift. Mannen i andra änden av luren menade att det troligen var retort-originalet från kärleksåret -69 som vi nu bytt ut. Man blir ju lite stolt som svensk när man hör såna saker.

Anyway: Retort kallas det för att flisen pumpas in och byter riktning, för att gå upp i pannan och där avge sin värme. När allt var fastgjutet med värmebeständiga material så kunden den tre meter långa matarskruven åter monteras. Den som vi fick svetsad 2012. Nu är det idel nya grejor. Gjutningen fick vila i en vecka för att långsamt avge sin fukt och härda. Hur gick det sedan då? Det gick fint.. i tio dagar. Plötsligt hördes en stor smäll från källaren och när jag skyndat ned mötte mig denna utsikt.

Vid denna utsikt utstötte jag meningar som skulle
ha gjort Kapten Haddock generad.

Den stora karusellskruv som matar flisen från magasinet till schaktet har havererat. Fästöronen i växellådans kropp har gått rakt av. Gjutjärn igen... Tydligen är 44 år max på alla delar i denna maskin. Så nu blir det upprustat även där. Livet är hårt på landet men det blir ju fint när allt är nytt.

Sand & Lack

Min bil blev uppgraderad med en motortyp den aldrig levererats med. För att göra ingreppet lite mera diskret så grävde jag fram en gammaldags luftrenare ur förrådet. Med den gamla stekpannan på toppen av motorn ökade flintstonekänslan betydligt.

"Men kära konstpeln, inte kan väl den här gamla kärran brutit ljudvallen på det sätt som ni påstår. Det hela måste vara ett missförstånd, på min ära!"

Blästring pågår

Ett vanligt misstag i renoveringskretsar är att dra på för
tjocka mellanslipningslager. Med tunna lager färg framträder
den stansade texten så här distinkt. Klicka för närbild.

Med den ytrostiga luftrenaren blästrad och lackerad
blev det genast trevligare att kika under huven.
De flesta Ford Anglia byggdes i Dagenham, men denna sattes
samman i Halewoodfabriken 1964/65

Men då motorutrymmet gjorts fullstädigt i ordning, med ny vit Lotusfärg och allt, såg den gamla luftrenaren förfärligt risig ut. Detta råddes det bot på nyligen. En fuktig höstkväll åkte den resolut in i blästerskåpet, rosten for av i ett huj, och därefter bar det av till lackeringshörnan. Efter ett lager grundfärg gick vi direkt på topplacken. Inget trams med mellanslipningslager och annat fjoll.
En metallicbas från Opeln stod närmast. Egentligen var dessa luftrenare från Cortinas hårresande 1200cc-modell lackerade i en slags silvrig hammarlack, troligen utan grundfärg. Så lite bättre än original fick det bli.
Som en final fick silverbasen klarlack så den vaknade till liv och fick det djup man är van att se i en metalliclack. Det ger också en tåligare yta. Hela proceduren tog ungefär tre timmar. Att montera den nylackerade luftrenaren var mycket bra för själen!

Överrock och hatt

Överrock och hatt

När såg man det senast? Men han står framför mig och hans kanske åttioåringa ansike lyser.
–Det var länge sen.
Jag ser frågande ut.
–Ja länge sedan man såg en sån här alltså, säger han och pekar mot Gammelsaaben.
Vi släntrar sakta mot affären jag just parkerat vid. Han berättar om gamla Saab tvåtaktare han haft och hur grumsen hans svägerska blev efter att hennes starkare bil blivit frånåkt i kurvorna. Jag lyssnar uppmärksamt trots att jag fastnat i min egen fundering. För överrock och hatt. Det slutade användas på sjuttiotalet. Så när såg man det senast. Egentligen?

It is finished!

Nu slipper min kund att svara på just den frågan i fortsättningen

Blästra!

Ett industriellt blästerskåp hittades genom lokalradions "Sök o Finn". Det utgjorde ett stort lyft för den kreativa hemmaverkstaden. Det som forslades hem blev ett stort amerikanskt blästerskåp tillverkat av "Blast n Peen". Ett skåp av kraftig plåt och med ett rejält tilltaget ventilationssystem av centrifugaltyp som återvinner sanden.

Äntligen har man ett eget blästerskåp. Ytan blir så fin.

Kraftigt rostiga prylar duschas med aluminiumsilikat, medan estetisk blästring utförs med vanlig sand, gärna lite sliten. Skåpet återvinner sanden, och på vissa sätt blir den bara bättre av att kornen rundas av. De avverkar inte lika aggressivt, och ytan blir vackrare. Nästa steg blir att beställa hem glaskulor som medium. Eller borde man prova valnötsskal? Hmm. Behagliga funderingar.

Höstbilder

Son & Amazon

Sådärja. 9 månader gammal tycks han redan utvecklat en
glädje kring sådant som brummar. Nog för att han ändå
skulle vara älskad...

Listan på det han kört tillsammans med sin pappa hittills:

Saab 95 -68
Ford Anglia -65
Rover -00
Opel Manta A -73
Massey Ferguson -62
Dodge Dart -64
Volvo Amazon 122s -65

Roligast att döma av ansiktsuttryck var nog Amazonen och Anglian, tätt följt av Saaben. Kort sagt: De som låter mest.

Velo Solex

Blocketfyndet

En fransk Velo Solex 3800 i nyskick sprider nu barnslig glädje här hemma

Rostskydd. Nu åker bilens vinterkläder på. Oavsett om den kommer att köras på vinterväg eller ej.

Jag är en sån där som målar direkt på arbetsbänken.

Stingrockan

Mantan
Då det inte varit gott om nyheter om Mantan på länge så är jag nu glad över att meddela att den jäkeln har fått färg. Däremot var det helt fel dag att göra det på: Stark sol och stark vind. Svårt att se när färgen och klarlacken fick fullgod täckning. Därtill läckte den nya färgsprutan, och jag blev inte helt sams med vare sig den eller färgens viskositet. Så resultatet kräver en hel del efterbearbetning.
Men det går som synes framåt.

1:3,90

Botaniskt
Utomhusdag. Besökte det lokala skafferiet.
Ingrediensen som hittades var en mycket efterlängtad 3,90 slutväxel från 109e "Archbishop".
Den kommer ersätta den 4,10 som nu sitter i min 106e. Frågor på det?

Sanslöst att man på den lokala skroten kan hitta femtio år gamla bildelar som bara gått sisådär en 12.000mil.

Nu kommer Anglian snart att kunna hålla hundra i timmar utan att varva sönder.