 |
| Redan dag två var han tydligen så nöjd med mig så jag fick flytta in i hans och fruns stora mansion som kallas "Örnberget". Men att bli godkänd betydde en norrländsk initieringsrit. Den ledde till att dagen efter så målades bilens högra sida med lite, lite huvudvärk. En underhållande och gästfri man. |
 |
| Efter att kunden godtagit min idé och designförslag var det bara att packa penslarna och dra till Tumba. |
 |
| Den stora svärdfisken var mycket tidskrävande att göra och skulle finnas på tre sidor av bilen. Siffran tre är även det antal dagar på vilket jobbet skulle vara klart. Som mest målade jag koncentrerat i tio timmar i sträck, och efter en matpaus blev det två timmar till. Tur att den amerikanska skyltfärgen luktar så gott. |
 |
| Ray Allen är ett namn som är sammansatt av två olika Ramblerhandlare från den tiden. Grundlig research ger ett mervärde, är tanken. |
 |
| En dramatisk fastback som sedan blev kopierad av de större biltillverkarna. |
 |
| Bilen imiterar ett reklamfordon som vid den tiden (1965) skulle dra blickarna till den nya modellen "Marlin"[svärdfisk]. Detta är alltså en Rambler Marlin 1965. En av ca. sexhundra stycken tillverkade av denna karosstyp i kombination med den stora motorn 327. |
 |
| Leif-Ivan
sätter samman ett episkt bilmuseum och har berättat att den
blickfångande och udda Ramblern ska få en plats på våning 1, intill
betydligt mera exklusiva märken. |
